Bästa Österminnet: Johan Fagerström

Av ett stort urval finns det några matcher som etsat sig fast. Då jag är 90-talist så är det först på 2000-tal och framåt jag har riktiga minnen från Östers matcher. Trots mycket motgång finns det också härliga minnen!

2003: Öster–Hammarby. En elvaårig grabbhalva sitter på Värendsvallens huvudläktare med sin far och ser den fantastiskt underhållande och svängiga matchen som slutade 4-4. Hammarby tog ledningen hela tiden, men Öster kom tillbaka gång på gång. Här någonstans fångades mitt intresse ordentligt för Öster (även om jag tidigare besökt Vallen) och fotbollens charm där man slits mellan hopp och förtvivlan, glädje och uppgivenhet.

2009: De två sista matcherna. Först den livsviktiga matchen mot Sleipner på Värendsvallen som Öster var piskat att vinna. Trots underläge vände man efter ett dramatiskt slut. Rubriken till We gave them Häll-krönikan, av vår kära panelmedlem Tobias Croby minns jag än idag.

Det här innebar att Öster kunde vinna serien och det blev invasion av Limhamns IP. Jag satt på huuvdläktaren med min bror och far. Öster hade det inte saken i egna händer (och fötter) men sedan hörde vi Dan Magnusson på Smålandsposten berätta att ett annat resultat gick Östers väg och det endast räckte med X för avancemang. Limhamn tog ledningen tidigt och man satt med hjärtat i halsgropen under hela matchen. Sedan kom det förlösande 1-1-målet av Niklas Moberg i 70:e minuten. De där sista 20 minuterna var sedan olidliga. Men Öster höll ut och vi var klara för Superettan igen. Hemresan var ljuvlig.

2010: Ett jobbigt år. Byten av tränare. Sedan kom Hans Gren in på slutet. Öster fick kvala sig kvar och jag minns 2-1-segern väl borta mot Qviding där Freddy Borg bland annat knorrade in ett skott i krysset. I returen minns jag att Rasmus Rydén gjorde en overkligt viktig räddning.

2012: Borta mot Landskrona, även om säsongen i sin helhet var makalös. Öster gjorde 1-0 men sedan fick man Mario Vasilj utvisad. Öster körde ändå över BoIS och utökade till 2-0. Matchen slutade 2-1. Det var en uppvisning, att man kunde leka med motståndet trots en man mindre var minst sagt imponerande.

Invigningen av Myresjöhus Arena samma år var också magisk. Hela uppladdningen på stan, marschen, euforin och sången när vi gjorde entré på nybygget.

Johan Fagerström