Jag hatar att shoppa
Just nu tycker jag mig se en trend bland butiker att skylta surrealistiskt. En klädesbutik har skyltfönstret fullt med pappkassar, soppslevar eller pompons. Sluta med det.
Jag tycker inte om att shoppa. Framförallt när det kommer till kläder.
En av de främsta anledningar till det är nog helt enkelt att jag inte kan. Jag är usel på det. Om jag måste köpa nya kläder kan ni vara säkra på att det som hänger på skyltdockan när jag kommer in är det jag har med mig i påsen ut.
En gång skulle jag försöka mig på något annat. Jag skulle köpa en klänning till ett bröllop och gick in i en butik med väldigt höga priser och tänkte att här borde de ha hög service så jag får någon som hjälper mig. Men det var väl si och så med det. Så jag tittade på skyltdockorna som mest var nakna med en massa halsband (VARFÖR har man skyltdockor om de inte har kläder på sig) och insåg, jag måste välja något själv här. Jag tog ett fodral som hängde på en galge, gick in i provrummet och gjorde som jag alltid gör. Drar ner byxorna till fotknölarna, av med tröjan och så krälade jag in i fodralet. Det kändes helkonstigt och jag började genast att svettas. Fan. Fan. Fan.
Hur går det där inne? kvittrade en röst utanför.
Sådär, den sitter inte så bra, svarade jag besvärat.
Kvittret drar då undan draperiet och ber mig komma ut för att få lite distans till spegeln.
Jag hasar fram med jeansen som handklovar runt mina ben och vänder mig om för att se mig från distans.
Kvittret harklar sig lite och säger att det kanske känns bättre om jag snurrar på klänningen. Jag fattar inget, har jag satt den på mig upp och ner?
Nej, kvittrar hon samtidigt som hon försöker att hålla sig för skratt. Bak och fram.
Så där stod jag. Med håriga, torra, vita ben med jeansen runt mina fötter och tittade på mig själv när jag lyckats med konststycket att ta på mig en klänning bakåfram.
Jag ålade mig ur tygstycket och gick snabbt därifrån. Ringde en vän som kom och hjälpte mig med att plocka fram och förklarade hur det skulle sitta.
En annan sak som gör mig förvirrad när det handlar om shopping är detta med att gå runt och titta trots att man hittat något som är bra. Låt oss säga att du är ute efter en jacka. Du hittar en som passar bra, den är snygg och priset passar. Varför i hela världen ska man då gå vidare för att se om man hittar någon annan? Det är klart att man kan leta till sig en ännu bättre, men varför?
Sedan finns det tillfällen då jag helt enkelt inte förstår varför jag ska handla vissa saker. Jag hade en gång fått en klänning i min hand av en expedit. Klänningen hade öppen rygg och jag misstänkte att hon inte riktigt tagit en närmare titt på mig kropp.
Jo då, istället för BH tar du dessa på dig, sa hon och höll upp något som liknade plåster i blomsterform.
Jag höll i dessa och undrade hur i hela friden dessa skulle kunna ersätta min E-kupa.
De heter nipple covers och gör så att dina bröstvårtor inte syns under klänningen, säger hon som om det skulle vara en förklaring.
Jag försöker förklara för kvinnan som nyss fått börja handla på systembolaget och som har bröst som står rakt ut att om jag tar av mig min BH så är inte problemet att mina bröstvårtor kommer att synas. Problemet kommer att vara att mina bröstvårtor kommer att synas i våglängd med min navel.
Så ni förstår kära butiksägare. Jag är beroende av att era skyltdockor har kläder på sig. Annars vet jag inte vad jag ska handla. Så snälla, sätt på era skyltdockor kläder igen. Om inte för min skull så för min familjs skull så de slipper se min komma med ett gäng soppslevar hängandes på min kropp.
Elisabeth Anderberg
