Foto:Linda Himsel

Lärare – sluta gnälla

Jag har med stort intresse följt debatten kring lärarlyftet och ämnet förstelärare den senaste tiden. Bland annat så har Smålandsposten tagit upp det den senaste veckan. Och jag måste tyvärr säga, vilka gnällrövar ni lärare är. Gnällrövefasonerna som jag ser det handlar om tre saker.

1. När jag kollar upp ingångslöner för lärare, sjuksköterskor och poliser så ligger lärarna cirka 5000 kronor över de båda andra yrkeskategorierna. Inom alla tre kategorierna så är det brist på utbildat folk. Men skillnaden är att sjuksköterskor jobbar in sina semestrar, jobbar dubbelskift för att täcka upp, arbetar delade turer och så vidare. Poliser får prioritera bort ärenden, även de hoppar in extra på helger och nätter för att klara av att hålla polisväsendets huvud ovanför vattenytan. Lärare täcker säkert upp lektioner för varandra. Men de har sina sommarlov, sina höstlov (eller heter det läslov???), sina jullov, sina sportlov, de har sina helger och de har sina nätter. Men ändå hör jag mer av lärarnas gnäll än från de övriga.

2. Det är lärarnas marknad. I en kommun finns det ofta flera skolor. Och skolorna vill ha fler lärare. Därför är det ganska enkelt att använda sig av det om man är missnöjd med exempelvis lön och byta arbetsplats. Utan att byta stad och bostad. Men lärare har en tendens till att sitta kvar på sin stol och tycka att det ska räcka för att få högre lön, bättre villkor och mer uppskattning.

    3. Det är de kommunalt anställda som gnäller mest. Jag vet inte. Kanske handlar det om att de lärare som är anställda av privata aktörer har en ledning över sig som är vana vid att driva företag. Och därför vet de också hur man får ett lönsamt företag, genom att få sina medarbetare (lärare och elever) att må bra. Men samtidigt tycker jag att kommunerna runt om i landet lägger väldigt mycket mer energi och pengar på läraryrket än på många andra områden. Trots det så gnäller lärare ändå. Varför? I den senaste debatten så handlar det om löner och att vissa av lärarkollegorna fått bli förstelärare.

    Har du tittat på dig själv i denna fråga? Har du gett det lilla extra som får eleverna att utvecklas? Har du kapaciteten att ta ett större ansvar än de som blivit förstelärare? Är du beredd på att göra det? Om du svarar ja på dessa frågor så kan det faktiskt vara så att andra är bättre på att göra det jobbet än vad du är. Precis så som du sätter betyg på dina elever. Vissa är bättre än andra. De får bättre betyg. Tycker du att det är orättvist? Ja, det tycker säkert många av dina elever också. Men rannsaka dig själv, visst sätter du betyg endast grundat på kunskap?

    Min bästa vän är lärare. Hon har efter vissa terminen varit helt slut beroende på vilka klasser hon har haft. Vissa klasser har tagit mer energi än andra. Fast trots det så kan hon sakna dessa klasser under de terminer hon har det lite lugnare. Att vara lärare är hennes kall. Hon gör det så jävla bra. Och det vet jag inte bara eftersom jag tycker så oändligt mycket om henne. Det vet jag efter att ha fått arbeta med flera av hennes elever efter grundskoletiden.

    Som sagt, ibland är hon också trött på sitt jobb. Men hon fokuserar alltid på sitt jobb. Aldrig på sin lön eller möjlighet till att göra karriär. Är det jobbigt för henne så handlar det om hur hon ska få alla elever till att få godkänt. Aldrig om sin lön. Aldrig om att hennes kollegor hade det bättre än henne. Min bästa vän arbetar för det hon vill ha. Hon vill utvecklas. Hon vill elevernas bästa. Det är det viktigaste för henne. Hon gnäller inte över lönen som hon vet är tillräcklig. Och för det är jag så stolt över henne. Mycket ska ha mer gäller ofta, men inte för henne. Hon får mer när hon gör mer och det är tillräckligt för henne.

    Så snälla lärare. Kan ni inte sluta låtsas att ni är poliser och sjuksköterskor. Sluta dela era patetiska artiklar om att lärare har det så dåligt. Inse istället att det som gäller för era elever gäller även för er, jobbar ni hårt så belönas ni.