Sibner: Liken lever och frodas

Men titta, här finns ju lite halmstrån att tugga på ändå? Växjö Lakers gulddrömmar lever vidare åtminstone helgen ut. Och på det hela taget var det ju en riktigt, riktigt fin lördag för hockeyn i Kronoberg.

För egen del får jag börja med att tillstå att jag inte såg Växjö Lakers match till fullo idag, utan följde den med ett öga via C More i mobilen. Eftersom jag både börjar bli gammal och även dras med tilltagande brytningsfel är det inte underlag nog för att kommentera Växjös insats i någon större utsträckning. Men jag kan åtminstone konstatera att vi fick några viktiga livstecken.

För det första gjorde Växjö återigen första målet, vilket inte bara känns utan också rent matematiskt var helt avgörande för utgången. I första perioden stormade Malmö i vanlig ordning furiöst runt Joacim Eriksson och ett mål eller två där vete katten om Växjö hade orkat resa sig ifrån. När det målet uteblev och de istället fick 1-0 av succémannen Emil Pettersson växte tuppkammen rejält på hemmaspelarna. Vi pratar ofta om Växjö som seriesegrare och favoriter och så vidare, men faktum är att formsvackan pågått en längre tid nu. Om jag räknar rätt har de bara vunnit två matcher på ordinarie tid på de senaste tolv försöken och ett sådant facit innebär sällan något favoritskap i praktiken. Vad som hände i december och januari är fullständigt oväsentligt nu, hockey är färskvara.

För det andra fick Växjö tillbaka lite av de medstudsar som faktiskt ligger bakom den serieseger som hittills varit ett ok på lagets axlar. Det mesta har ju faktiskt studsat Växjö väg under säsongen, dock så ej i slutspelet. Men Tuomas Kiiskinens 2-0-puck var inne med ett par millimeters marginal och säger en del om hur oerhört små marginaler det varit i den här serien.

För det tredje höll Växjö nollan. Joacim Eriksson har inte alls varit dålig så här långt, men de puckar han släppt in har varit förkrossande tunga och skapat oro och ängslighet omkring honom. I går var han säkerheten själv och helt tät och det smittade av sig. Det trygga, stabila, självklara Växjö vi blivit vana vid att se var tillbaka.

Är det fortfarande rejäl uppförsbacke för Lakers? Ja, nåt så förbannat. Matchen i Malmö på måndag kommer bli ett enda långt högljutt, infekterat och hjärtskärande blodbad.

Men för att gå vidare till semifinal behöver Växjö plötsligt bara upprepa en bedrift de faktiskt aldrig misslyckats med tidigare: att vinna de två sista kvartsfinalerna. I tur och ordning har de gjort det mot Luleå, Örebro och Linköping. De har även gjort det mot Frölunda i semifinal och Skellefteå i final och klarade de det så klarar de rent teoretiskt att göra samma sak mot Malmö.

Det pratades mycket om det där på Twitter efteråt, att pressen nu är på Malmö. Skitsnack. Pressen är lika stor på båda lagen, men vad segerchanser beträffar är det fortfarande 66 procent Malmö och 33 procent Växjö.

Jag håller fast vid min övertygelse: Malmö kommer vinna det här. Men vi får åtminstone en eller två holmgångar till i denna mycket minnesvärda serie.

Anledningen till att jag inte hade järnfokus på Växjös match var att jag istället åkte till Västerås för att kika på ett Troja som tycks ha fått lite luft under vingarna efter en mardrömslik pärs mot Mariestad. Och där kan vi snacka om scenförändring jämfört med det vettskrämda, underpresterande Troja som gnuggade ångesthockey hemma i Ljungby förra helgen.

De åkte helt enkelt till Västerås och spelade ut det allsvenska hemmalaget efter noter. Visst, Robin Johansson i Troja fick göra några alldeles utomordentliga parader, men Troja vann matchen med 4-1, skotten med 32-20 och var i mitt tycke det bästa, smartaste och piggaste laget på isen. De kom ut med ett väldigt bra passningsspel, så gott som fläckfritt markeringsspel och tycktes ha massor av fina varianter att tillgå i offensiven. Den här segern var inte bara tre bonuspoäng utifrån den kalkyl jag tror att laget själva suttit och räknat på, utan också ett rejält statement till tisdagens motståndare Södertälje. Ännu en seger där och Troja skulle ha fem poängs försprång på Sportklubben redan efter tre matcher.

Troja hör hemma i Hockeyallsvenskan, och just nu visar de det även på isen.

Men den kanske allra största positiva händelsen för hockeyn i Kronoberg idag var nog ändå att Växjö Lakers J20-lag blev klart för SM-helgen i Nyköping nästa vecka, efter att ha vunnit kvartsfinalen mot Örebro. Det är inte en historisk bedrift, i kraft av sin fina andraplats i J20 Topp 10 är Växjö också det högst seedade laget och har en utmärkt chans att faktiskt bli svenska juniormästare. Först väntar AIK i semifinal och i händelse av seger där blir det MODO eller HV71 i finalen.

I laget finns flera spelare som gjort pigga inhopp i SHL under säsongen, några av dem har varit ombytta även i serien mot Malmö och vi lär få se mer av några av dem i A-laget under nästa säsong. Växjö är precis som alla andra lag väldigt långt ifrån att vara självförsörjande, men att framtiden är ljus råder det ingen tvekan om. I ett större sammanhang skulle man till och med kunna kosta på sig att säga att ett uttåg mot Malmö är något av ett lyxproblem.

Visst, ett JSM-guld lär inte trösta supportrarna i Vida om det blir förlust i Malmö på måndag eller onsdag.

Men nog vore det ett rätt effektivt sätt att döda diskussionen om att Växjö Lakers måste få ordning på sin ungdomsverksamhet?

Peter Sibner