Sibner: Med doft av final
Det var nog inte bara en seriefinal vi fick oss till livs från Vida Arena i går. Jag blir rätt förvånad om det inte också var en försmak av vårens SM-final.
Sedan Växjö Lakers slog ut Frölunda i semifinalen på väg mot det där SM-guldet för knappt två år sedan har det blivit sex raka torskar. Om jag inte minns alldeles fel har jag sett samtliga och det har mestadels varit rätt klara historier, vilket på intet sätt är ologiskt. Under hela förra säsongen, från start till mål, var Frölunda helt klart ett bättre lag än Växjö Lakers. Varken tabellen, statistiken eller slutspelets utgång vittnar om något annat. Så var också fallet under första halvan av den här säsongen. Men jag tror inte de är det längre.
Båda matcherna mot Frölunda under höstsäsongen präglades av korkade utvisningar och dåliga beslut från Växjös sida, vilket de också blev ruskigt hårt straffade för. I den första matchen alltför ineffektiva, i den andra matchen alldeles för loja.
Effektiviteten har det egentligen inte varit något fel på sedan i höstas. Lakers gjorde sitt 100:e mål för säsongen i går och är det bästa offensiva laget i SHL. Men de är också det mest målglada laget om man slår ihop gjorda och insläppta mål och det är mindre bra om man vill vinna pokaler.
Men i samband med raset i Scandinavium före juluppehållet hände också något med Växjö Lakers defensiv. Sedan de släppte in de där försmädliga åtta puckarna på 60 minuter har de bara släppt in ytterligare tio stycken på 420 minuter plus moms och i kraft av det tagit sju raka segrar. Med ett sådant facit är de inte bara kapabla att slå Frölunda, utan på sikt även att vinna SM-guld. Inom loppet av en vecka har de också vunnit två sexpoängsmatcher i toppstriden på ett ganska imponerande vis.
Visst, vinna en seriefinal i all ära. Och att få lite bra feeling på hur Frölunda ska besegras är såklart inte heller fel. Men det som blev väldigt uppenbart för oss som både såg torsdagens match och semifinalen mot Sparta Prag i tisdags är att Växjö Lakers är ett otroligt mycket bättre hockeylag med Emil Pettersson och Nick Bailen än utan dem.
Min vän Uffe Bodin menar att Nick Bailen kan vara en ny Chris Lee, och ett gammalt djungelordspråk i hockeykretsar lyder: När Uffe talar tystnar trollen.
Det vi sett av Bailen hittills ger inte mycket skäl att tvivla på det.
Nu var amerikanen kanske inte lika dominant i går som i debuten för ett par veckor sedan, men agerandet och avslutet vid 2-0-målet håller mycket hög internationell klass. Det är en spelartyp jag verkligen gillar, en kortvuxen och oerhört smart back som trots avsaknaden av storlek har förmågan att uppträda både elegant och rejält på en och samma gång.
Emil Pettersson gick på något mirakulöst vis poänglös av isen i går, men frågan är om han inte var bäst på plan. Han har inte bara lyft laget med sin egen frenesi och smartness, utan framförallt fått rejäl fart på Dennis Everberg. Hela den kedjan ser otroligt vass ut nu för tiden och lär inte splittras i första taget. Vad Skellefteå egentligen tänkte på när de släppte en spelare med den potentialen till en slutspelskonkurrent är dock fortfarande höljt i massivt dunkel.
Men bortanför sina egna insatser tillför Bailen och Pettersson också något annat: konkurrens och alternativ. Det var nog precis det Henrik Evertsson tyckte sig sakna när han spetsade laget med Josh Hennessy och Jeff Tambellini inför slutspelet 2015, och det resultatet kan ingen klaga på. Idag saknades Pontus Netterberg och hans klart stigande formkurva, men med pigge debutanten Nils Carnbäck fick Hallam ytterligare ett alternativ att jobba med. Fjärdekedjan är antagligen ligans bästa och visade att man även kan producera framåt genom att göra det blytunga 3-1-målet.
Men vi ska inte heller glömma den allra främsta anledningen till att Växjö Lakers är hetast i SHL just nu. Att Joacim Eriksson också är den hetaste målvakten. Jösses, så bra han var där i första perioden.
Det stinker för det mesta skit i ett omklädningsrum, men hos både Växjö och Frölunda doftar det åtminstone lång slutspelsvår just nu.
LÄS MER
Peter Sibner
