Sibner: Nu är det nog kört, va?

Vi dammar väl av klyschan med en gång då, så har vi det överstökat: det finns inget svårare än att leda med 3-0. Men det är nog ändå bättre än att ligga under med 1-3. Jag kan inte se hur Växjö ska kunna vinna det här nu.

Nog såg det ut att vankas lite trendbrott i Malmö Arena igår? Ett trendbrott blev det ju också mycket riktigt, eftersom hemmalaget för första gången vann en match i den här infernaliskt jämna kvartsfinalserien. Men det trendbrott som länge låg i luften var att trygga, säkra, vassa seriesegrarna Växjö såg ut att vara tillbaka.

De hade ju absolut gjort läxan. Växjö uppträdde med betydligt större tålamod och lugn än vad som varit fallet i de första tre matcherna och i kraft av det kunde inte Malmö komma någonvart med sina spelvändningar och inte heller fick de tag i tillräckligt många lösa puckar för att sätta tryck på Växjö så som de gjort tidigare. I såväl fem mot fem som i boxplay var det ett väldigt samlat och konservativt spelande Växjö vi fick se. När de sedan började trycka fast Malmö i egen zon kom också målen.

Snyggt värre var det, dessutom. Två läckra mackor vid andra respektive första stolpen av Ville Leino snappades upp av Robert Rosén och Emil Pettersson och redan efter 0-2 kändes det som om Växjö äntligen var så bra som vi gått och trott. Och efter att ha givit Malmö en dos av sin egen medicin och kontrat in 0-3 kändes det kassaskåpssäkert både på tavlan och på isen.

Men så, med fyra sekunder kvar av tredje perioden, ett litet utslag av nonchalans. Cory Murphy åkte ut för crosschecking. Och det skulle märkligt nog komma att bli helt matchavgörande. Eller, det var det ju egentligen inte. Men det var precis det trendbrott som Malmö så väl behövde.

En av de läskigaste filmer jag sett är Fåglarna av Alfred Hitchcock. Det beror på att jag hatar fåglar. Det är ingen fara så länge de sitter still, men när de blir lite trängda och börjar flaxa och skräna och leva jävelen så ryggar jag omedelbart undan och håller armarna för ögonen. Växjö Lakers tycks ha samma fobi.

När den tredje perioden drog igång var det plötsligt rödhökar precis överallt.

Just som Frederik Storm - vilket sanslöst passande namn ­­­- reducerade till 1-3 upptäckte Växjös materialare till sin fasa att samtliga spelare glömt både ödmjukheten, spelsinnet och livslusten i omklädningsrummet. Innan han hunnit rusa ut för att samla ihop pinalerna stod det 3-3 på tavlan och Malmö Arena fullständigt kokade.

En total kollaps av Växjö, som inte gjorde ett enda rätt på fyra minuter. Men om man så vill: det var också ett prov på hur sanslöst mycket vilja och energi det finns i årets upplaga av Malmö Redhawks. Inför den tredje perioden uppdagades det att både Erik Andersson och Erik Forssell tvingats kliva av i hemmalaget. Två otroligt viktiga och mycket rutinerade pjäser med en handfull SM-guld sinsemellan. Uppförsbacke?

Icke. Doldisar som Carl-Johan Lerby och Lukas Haudum klev in och lirade slutspelshockey som om de aldrig gjort något annat. Växjö lyckades hålla sig flytande matchen ut, men att Malmö skulle dominera och avgöra den här tillställningen i förlängningen var knappast någon högoddsare. Efter 3-3 var Växjö chockade, överkörda och totalt nere i skorna.

Vanan trogen i den här serien blev det återigen en omdiskuterad situation som avgjorde. Var målburen ur sitt läge när Andreas Thuresson slog in pucken? Ja. Spelade det någon roll för huruvida pucken skulle ha gått in eller inte? Nej. Vad säger regelboken? Skit samma. Inte bara är det 1-1 i snarlika situationer nu, hade målet dömts bort skulle Malmö antagligen ha gjort mål redan i nästa byte på ren ilska.

Det är ointressant nu. Frågan är hur Växjö ska ta sig ur den här situationen?

En approach är att gilla läget. Lakers har faktiskt aldrig legat under med 1-3 i matcher i ett slutspel, men förra året låg de under med 0-2 och slog Linköping i fyra raka heroiska insatser. Men om de inte raskt får ordning på ett antal komponenter kommer de för första gången i historien åka ut i kvartsfinal, redan på lördag.

Vi börjar med utvisningarna. Att ta fyra tvåminutare, mestadels rätt onödiga sådana, mot ligans bästa powerplay håller inte. Igår fick de heller inga powerplay med sig, mot ett Malmö som även under press håller klubbor och fötter i schack.

Därefter behöver spelet framför egen kasse och i slottet rannsakas ordentligt. Så gott som samtliga Malmös mål i den här serien har gjorts där. Att flytta på motståndare i den delen av banan är dessutom oerhört mycket svårare när man befinner sig i så kraftigt mentalt underläge som nu. Om inte Växjö åtminstone kommer upp i närheten av motståndarnas energinivå och råa, oborstade vilja i närkamperna så finns det inte en snöbolls chans i helvete att Växjö vinner tre raka matcher mot ett löjligt formtoppat Malmö.

Jag tror inte det går. Det finns verkligen ingenting som talar för Växjö i nuläget.

Det är nog det enda som faktiskt talar för dem.

Peter Sibner