Foto:Linda Himsel

Vad finns om vi släcker skärmen?

I Alexander Bards sommarprat i P1 berättade han om att vi ägnar i snitt åtta timmar per dag åt internet. Åtta timmar. Det känns som väldigt mycket. Men vi är många som har internet som arbetsredskap, vi ägnar mycket tid åt sociala medier, bankärende, shopping, nyhetsuppdatering med mera. Bard pratade mycket om hur vi använder vår tid och till vad.

Och låt oss diskutera det. Vad vi använder detta underbara internet till. För det är verkligen underbart i mina ögon. Men allt kan missbrukas.

Alexander Bard berättade om hur han gärna är mentor åt yngre personer. Och när de frågar honom om varför de inte riktigt har nått upp till den nivå han var i deras ålder så svarar han: Jag läser böcker.

Efter att ha lyssnat på hans sommarprat så har jag verkligen börjat tänka efter hur vi använder oss av internet. Och hur vi missbrukar det till den milda grad så att det som kunde göra oss mer framgångsrika och smartare snarare fördummar idag.

I söndagens Dagens Nyheter skriver Katarina Bjärvall en artikel om boken i-Minds skriven av psykologen Mari S Swingle. Boken handlar om hur tekniken påverkar oss som människor och enligt Swingle så tar den allt för mycket tid från annat och urholkar människans förmåga att observera.

Artikeln tar upp ett exempel på hur vi fråntar barnens utveckling genom att sätta en surfplatta i handen på dem så fort vi kan. Hon hade flera gånger sett hur familjer som går ut på restaurang och lägger en platta framför barnen så att de kunde ägna sig åt film, spel eller annat under middagen. Det gör att barnen inte får möjligheten att observera det sociala spelet som pågår mellan människor. Människor blir överhuvudtaget mindre intressanta för barnen som hellre ägnar tid åt sin surfplatta.

Jag vill inte på något sätt verka vara en teknikfientlig person. Jag har själv satt en surfplatta i barns händer för att få lite lugn och ro. Men jag börjar alltmer att fundera på hur det påverkar oss att utföra allt via tekniken.

Till exempel så visar forskning på att vi har lättare att skriva hotfulla texter till människor än att säga dem. Det har diskuterats länge. Så innebär det då att vi blir mindre empatiska genom att leva livet på distans från andra människor? Innebär det att vi inte lär oss riktiga känslor när det är en skärm emellan oss?

Om förmågan att observera försämras genom att vi ständigt tittar ner i en skärm så borde det också påverka vår sociala förmåga. Vår förmåga att se om en människa mår dåligt. Istället förväntar vi oss att människor lägger ut en statusrad om hur hon eller han mår så dåligt och sedan sitter och väntar på att ledsna smileys ska rada upp sig under. Då blir personens belöningssystem tillfredsställt genom att så många tycker synd om hen. Men glömmer vi inte bort känslan då hur det är när vännen ser dig i ögonen och ger dig en kram.

Kan det också vara så att Sverige som är framgångsrik inom teknikutveckling inte vill problematisera frågan om hur en överdriven konsumtion av teknik påverkar vårt sätt att utvecklas? Katarina Bjärvall har en tydlig tes om att så är fallet. Och att det skulle handla om pengar såklart. Om det är så kan vi inte säga något om. Men det är en intressant fråga. Vi sväljer den tekniska framgången med hull och hår samtidigt som vi viftar bort vad vi betalar för den. Och då talar jag inte om pengar.

Alexander Bard har alltid varit väldigt träffsäker kring sina teorier om teknisk utveckling. Och om det nu är så att han anser att alldeles för många blir dummare av tekniken istället för tvärtom som det också kan och borde vara, ja då bör vi tänka till. Då bör vi gå ut på promenad och se varandra i ögonen. Då bör vi sätta oss på en restaurang och lära våra barn beställa sin mat och tacka när den är uppäten. Då bör vi läsa en bok och reflektera kring den ihop med någon annan.

Så se upp från skärmen just nu. Vad ser du? Något som du skulle ha missat om du inte tittat upp i alla fall.