Visa lite vinnarfitta
Har ni sett filmen Mina, jag och Irene? Den handlar om Charlie som drabbats av en personlighetsklyvning. Charlie är en snäll och beskedlig man som låter sig trampas på av alla. Hans andra personlighet är Hank är betydligt tuffare och slår tillbaka. När Charlie är överdrivet dumsnäll så kommer Hank fram. När det sker så spelas en hysterisk jazzstrof med okontrollerade trummor i Charlies huvud.
Ibland känns det som om den där hysteriska strofen spelas även i mitt huvud. Det sker vid tillfällen då jag får se eller höra saker som jag egentligen bara borde ignorera för min egen hälsas skull, men samtidigt som något säger mig: var tyst, var tyst, var tyst, så säger det bara klick och jag kan inte vara tyst.
Detta har tyvärr hänt några gånger den senaste tiden.
Som till exempel när jag fick höra att vuxna män fortfarande säger till pojkar i tonåren att de ska visa lite vinnarkuk ute på isen då det är match. Och när killarna inte visar kuken där ute får de höra i omklädningsrummet att de spelar som några jävla fittor. Så vid en match gick jag in i omklädningsrummet och skrek: Kom igen nu! Visa lite vinnarfitta där ute idag och jag vill inte se att ni spelar som några kukar!
Killarna tittade stumt på mig tills en fick ur sig: Eh... det heter vinnarkuk.
Nej förklarar jag. Om ni nödvändigtvis måste säga kuk och fitta så behöver man inte alltid låta fitta vara det negativa och svaga, medan kuk är det positiva och starka. Tänk efter.
Under Vasaloppet var det som en symfoniorkester i huvudet på mig. Till exempel när de kvinnliga skidåkarna får frågan: Här står du och fixar till dig i håret, är det viktigt att vara snygg?
Ja Kalle Moraeus, hon har säkert tränat som en galning under året för att få till den rätta looken. Det är ju en av grundstenarna i att ha kraften att ta sig runt de nio milen.
Eller frågan, förlåt påståendet: Vallat har du inte gjort själv?
Men tänka sig Kalle. Hon hade lyckats valla själv trots att brösten hängde och slängde i vägen eller vad det nu var du tänkte på när du kom med påståendet.
Eller när en reporter säger då en stor idrottskvinna gör sin sista tävling på grund av en historik med mycket skador. Ja hon får ju spara kroppen lite till barnafödande, det borde vara dags snart om vi ska följa den biologiska klockan.
För ett tag sedan var det en annan reporter som gick in i ett omklädningsrum för kvinnorna som tränat hockey. Han sa: Det luktar svett här inne, det blev jag lite förvånad över. Det kanske är mina fördomar, men jag trodde inte det skulle lukta så mycket svett i ett omklädningsrum för kvinnor.
Käre reporter. Det handlar nog inte så mycket om fördomar hos dig. Utan okunskap. Låt mig förklara för dig att människan svettas inte genom snoppen. Nej, människan svettas genom svettkörtlar, det är kroppens sätt att reglera temperaturen.
Nu vet jag att många kommer att säga att det är väl inte så farligt. Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män. Absolut säger jag. Men sluta att pracka på mänskligheten hur kvinnor och män är. Sluta att prata till om och för kvinnor på ett sätt som förminskar och fördummar.
Det är väl klart att en kommentar inte fäller hela kvinnosläktet. Men detta är saker som sker varje dag. Dag för dag, ord för ord fortsätter vi att berätta för varandra att kvinnor är lite svagare.
Till slut kanske till och med en man i EU-parlamentet kan stå upp i talarstolen och säga att det är en självklarhet att kvinnor ska ha lägre lön än män eftersom de är mindre och svagare. Eller till slut kanske världens mäktigaste man kan säga att livet är lättare för kvinnor med burka, de behöver ju inte sminka sig.
Nej men hoppsan, det händer ju redan.
Elisabeth Anderberg
