Debatt: Arbetslinjen och kunskapsskolan bekämpar fattigdom

Fattigdom är mer än tio gånger så vanligt bland arbetslösa än bland de som arbetar. Enligt studier från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) är sannolikheten att klara gymnasiet 20 procent lägre än genomsnittet för barn till föräldrar med ekonomiskt bistånd. Risken att själv vara i behov av ekonomiskt bistånd är 70 procent högre.

SCBs statistik visar att ha arbetslösa föräldrar ökar risken för unga att hamna utanför arbete och studier med nästan 70 procent, och risken att inte få gymnasiebehörighet med 40 procent. Att sakna gymnasiebehörighet ökar i sin tur risken att hamna i utanförskap med 118 procent. 98 procent av alla förvärvsarbetande har över tid god ekonomisk standard. Välfärdsuppdraget är i huvudsak ett jobbuppdrag.

På lång sikt har andelen fattiga minskat i Sverige. Under Alliansens tid i regering minskade andelen med 40 procent, men sedan 2014 och med socialdemokratisk regering syns istället en ökning med nästan 20 procent. Det kräver åtgärder.

1. Utöka utbildningsplikten och skärp kommunernas aktivitetsansvar. Statliga utredningar visar att utförandet av det kommunala aktivitetsansvaret varierar stort i landet. Ansvaret behöver knytas nära socialtjänsten, för att på så sätt öppna för insatser som praktik, arbetsträning och individanpassade spår i vuxenutbildningen. För arbetslösa som inte avslutat gymnasiet bör aktivitetskravet för försörjningsstöd i regel vara att man ska avsluta gymnasiestudier.

2. Stärk skolans kompensatoriska uppdrag. Får eleverna kunskaper så att de klarar skolan, klarar de också sina egna liv. Försöker skolan istället ordna upp livet åt eleverna kommer kunskapsuppdraget i skymundan och eleverna får allt större problem. Lärarkåren behöver känna stöd i sin kunskapsförmedlande roll, även i områden där de sociala behoven är stora. Samtidigt visar forskning att likvärdiga krav, oavsett eleverna bakgrund, är en stark faktor för att nå likvärdiga resultat. Skolor i socialt utsatta områden bör få statliga medel för att till exempel anställa doktorander för att bygga fler broar till högre studier. Elever som riskerar att inte klara kunskapsmålen bör omfattas av utökad skolplikt för lovskola och läxläsning.

3. Gör alla jobb 1000 kronor mer lönsamma i månaden. En sådan förstärkning av jobbskatteavdraget skulle skapa ungefär 30 000 nya jobb och göra fler jobb lönsamma. Med ökad lönsamhet av att arbeta och höjd status för egen försörjning går det att ta upp kampen med rekryteringen till kriminalitet. Totalt skulle då jobbskatteavdraget ge cirka 160 000 jobb, vilket kraftigt reducerar antalet barn som växer upp i utanförskap.

4. Ersätt bostadsbidrag för unga med höjt CSN-lån. Riksrevisionens granskningsrapport visar att bostadsbidraget gör att färre unga jobbar. Bostadsbidraget för unga utan barn bör därför ersättas med höjd lånedel för CSN. Till följd av detta bör fribeloppsgränsen för lånedelen höjas. Skattebetalare ska inte genom bidragssystemen stå för hyran åt unga som varken arbetar eller studerar.

5. Skärp kvalificeringsreglerna för föräldrapenning. En stor andel av unga som varken arbetar eller studerar är föräldralediga. Många utrikes födda kvinnor försörjer sig långvarigt på olika föräldraersättningar. Det bör därför ställas kvalificeringskrav, till exempel att delta i SFI om det behövs. För dem som då hänvisas till försörjningsstöd bör vissa aktivitetskrav gälla i utbyte mot tidig förskola.

Att arbete lönar sig och att alla människor gör rätt för sig är hörnstenar för ett bra samhälle. Sammantaget skulle ovanstående reformer bidra till att färre unga fastnar i utanförskap och att sysselsättningen ökar. Särskilt viktigt är att bryta utanförskap mellan generationerna. Sverige är Europas minst fattiga land, men trots det växer allt för många upp med knappa ekonomiska marginaler. Fattigdomsbekämpningen kräver fler med jobb och färre med bidrag.

Oliver Rosengren (M), Kommunalråd och ordförande i Nämnden för arbete och välfärd

Pernilla Tornéus (M), Ordförande i Utbildningsnämnden