Nadia Hagberg: Mina privilegier

Programmet fick mig att minnas den gång jag blev som mest medveten om mina privilegier som vit. Vi besökte några bekanta och pratade om hur rasism blivit mer synligt i samhället igen. De berättade om en rasistisk granne de haft och jag drog någon monolog om hur fruktansvärt frustrerad all denna främlingsfientlighet gör mig, och jag avslutade med orden ”… jag blir så arg på allt hat, och då kan jag bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för er som faktiskt utsätts för rasismen”.

Ping! Där föll något på plats i min hjärna. För hur empatisk och solidarisk jag än ser mig själv som, så hade jag inte på allvar satt mig in i hur det faktiskt är att vara den som rasismen riktas sig mot. Den rädsla och ilska det måste innebära. Jag kan ju gå runt och vara arg på rasister, men det drabbar ju aldrig mig personligen. Jag är vit med ett svenskklingande namn och redig småländsk dialekt. Aldrig i hela mitt liv har jag utsatts för rasism. Jag har haft rasistiska grannar, men jag har aldrig haft en granne som varit rasistisk mot mig. Och det är ju i sanningen mitt vita privilegium.

För ja, vitt är normen. Precis som heterosexualitet är det. För givetvis kan man vara rasistisk mot vilken folkgrupp som helst, men faktum är att det är människor som inte har min bleka hy som främst diskrimineras i arbetslivet, i rättsystemet och så vidare. Det lättaste du kan vara är en vit, heterosexuell CIS-man ur medel- eller överklass. Jag kan bocka av alla dessa boxar förutom det där med att vara man. Sexism, könsdiskriminering och kvinnohat kan jag personligen få dras med. Men eftersom jag är medelklass, heterosexuell, vit och tydligt tillhör ett visst kön - så har jag inga vidare motgångar i samhället. Och det är ett sjuhelskottas privilegium.

Man är sig själv närmast, så är det. Men det där slitna uttrycket att ”gå i någon annans skor” är inte helt fel. När jag säger att vita, heterosexuella män är de mest privilegierade människorna i världen, säger jag inte det för att vara taskig utan för att det är sant. Jag menar inte du som vit heterosexuell man ska gå runt och be om ursäkt för det du är född till. Det jag menar är att det kan vara jäkligt nyttigt att sätta sig in i en annan människas situation. Fundera över hur det faktiskt är att ha en annan hudfärg, en annan klasstillhörighet, en annan könstillhörighet eller sexuell läggning. Att vara medveten om sina egna privilegier kan vara nyckeln till att förstå andra.

Om mina föräldrar hade haft en annan bakgrund, en lägre bildning och mindre ekonomiska muskler hade jag haft andra förutsättningar. Jag har byggt upp en egen verksamhet genom hårt arbete, men hade jag varit där jag är idag om jag inte haft de privilegier jag har? Antagligen inte.

Mina barn har förutsättningarna för ett väldigt bra liv, mycket på grund av mina och min mans privilegier. Därför blir jag både ledsen, arg och orolig när jag i valrörelsen ser hur vissa partier vill öka klyftorna mellan människor, söndra solidariteten och montera ner både jämställdhet och trygghet. Även om jag är kvinna, och därför påverkas av den kvinnofientliga delen av politiken, kommer jag personligen inte att drabbas särskilt svårt. Men det finns ju andra som går i mindre privilegierade skor, och de kommer att drabbas hårt.