Revyprofilen från Lessebo gör drömrollen som Emils pappa
Dansstegen sitter inte riktigt ännu, avslöjar Kent när Magazinet träffar honom vid entrén på Lisebergsteatern. Men för övrigt ser Kent fram med tillförsikt på premiären nästa onsdag då regissören Kålle Gunnarssons uppsättning av Emil i Lönneberga drar igång.
– Vi kör 30 föreställningar under en månad, så det är ett intensivt schema. Det är nog bara julafton och juldagen som vi är lediga.
Fast det kanske blir lite Emil i Lönneberga-repliker och några danssteg även runt julbordet?
– Ja, jag lär nog öva danssteg hela julafton!
Kent är uppvuxen i Lessebo men under de första ungdomsåren närde han inga drömmar om att stå på scen, åtminstone inte som skådespelare.
– Nej, jag höll mest på med musik och var gitarrist i ett hårdrocksband.
Hur kom du sedan in på teaterspåret?
– Pappa var aktiv i ABF och engagerad som kassör i teatergruppen Teater i Glasriket. I Kosta satte de upp pjäsen Glasbomben. Pappa drog med mig dit och det visade sig att de behövde en kille i min ålder för en roll.
Den 15-åriga Kent gjorde en stor upptäckt.
– Det var massor med tjejer som höll på med teater, och då fastnade jag direkt!
Och på den vägen är det. Via lokalrevyer i Småland blev Kent upptäckt av komikerduon Stefan och Krister i Falkenberg, som han sedan gjorde flera bejublade föreställningar tillsammans med.
– En höjdare var när vi gjorde Hemsöborna på Vallarna i Falkenberg. Stefan och Krister hade skrivit om den till en komedi och hade även tagit sig friheten att göra slutet något lyckligare. Jag spelade drängen Norman som i den här versionens slutscen springer in i sovkammaren tillsammans med Madame Flod, som spelades av Siw Carlsson. Det var en rolig upplevelse kan jag lova!
Kent har även nått stora framgångar på Mölndalsrevyn, som han regisserade under tre år och vann Revy-SM med. Men nu är det Lisebergsteatern och rollen som Emil i Lönnebergas pappa Anton som gäller.
– Annika Andersson som spelar Emils mamma Alma tipsade regissören Kålle Gunnarsson om mig. Jag tackade ja direkt för det är en riktig drömroll!
Emils pappa Anton odödliggjordes på tv av Allan Edwall, en tolkning som är svår att mäta sig med konstaterar Kent.
– Fast nu blir det åtminstone en äkta smålänning som spelar Anton. Vanligtvis brukar regissörerna be mig att minska ner på småländskan, men den här gången är det tvärtom!
Hur kommer din Anton skilja sig från Allan Edwalls?
– Min är en aning snällare. Vredesutbrotten är något nedtonade. Vi vill ju inte skrämma barnen i publiken.
Kent beskriver Anton som en godhjärtad man som dock ställer höga krav på sin omgivning, inte minst på sin son Emil. Krav som sällan infrias.
– Emil gör ju ständigt nya hyss, vilket dessutom sprids ut i bygden av skvallertanten Krösa-Maja. Anton tycker att Emil gör familjen till åtlöje och blir förgrymmad.
Uppsättningen på Lisebergsteatern innehåller mycket sång, dans och framför allt humor. Just att locka publiken till skratt är det som ger den största motivationen och inspirationen tycker Kent.
– Att se folk bli glada är en fantastisk kick!
