Intensivt VM för Ravelli

Foto:Photographer: Elisabeth Ohlson Wallin

Som bloggare för Svenska Spel under Fotbolls-VM så följer Thomas Ravelli så gott som varenda match. I VM-tider påminns han dessutom om den fantastiska sommaren 1994 då han blev svenska folkets stora straffhjälte.

– Det känns härligt när folk berättar att de valde att bli målvakter tack vare mina straffräddningar.

Magazinet pratar med Thomas dagen efter Sveriges inledningsmatch i VM mot Sydkorea då Andreas Granqvist blivit matchhjälte med sin straffspark, en situation som uppkom genom en VAR-bedömning. Införandet av just VAR, hjälpmedlet med videodomare, är något som hyllas av Thomas.

– Videogranskningar har jag efterfrågat ända sedan jag själv spelade. Många har varit negativa till VAR och menar att det skulle förstöra fotbollen, men på vilket sätt gynnar felaktiga domslut fotbollen? Farhågorna att videobedömningarna skulle ta lång tid och fördröja spelet har dessutom inte besannats.

Något som Thomas däremot tycker förstör fotbollen är maskningar.

– Särskilt situationer när spelare ligger och vrider sig i plågor på marken för att sedan när det blivit avblåst plötsligt hoppar upp och är hur fräscha som helst. Sådant retar mig. Jag tycker domarna borde vara mycket hårda i sina bedömningar när det är uppenbart att spelare maskar.

Thomas strålande fotbollskarriär tog sin början i Växjö med Östers IF. Genombrottet kom som 17-åring i samband med UEFA-cupen 1976.

– På den tiden var jag juniormålvakt och tredjemålvakt i Östers A-lag. Vi skulle möta skotska Hibernian i UEFA-cupen. Vår ordinarie målvakt var avstängd och på matchdagen fick jag plötsligt veta att jag var uttagen som förstamålvakt. Jag var helt oförberedd. Jag hade inte ens målvaktshandskar eller riktiga fotbollsskor med mig. Jag minns att jag fick låna Peo Bilds skor, som dock var två nummer för stora.

Trots för stora fotbollsskor blev det succé. Thomas gjorde en stormatch, Öster vann med 4-1 och gick vidare i UEFA-cupen.

– Den matchen gjorde att folk fick upp ögonen för mig och att jag blev sen uttagen till juniorlandslaget. Utan den matchen hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Där startade min fotbollskarriär.

Sedan följde SM-guld med Öster 1978, 1980 och 1981. Därefter blev det IFK Göteborg och landslaget med VM-bronset 1994 och straffräddningarna mot Rumänien som kulmen på karriären. Insatsen i Fotbolls-VM i USA är något som han påminns extra mycket om nu i VM-tider.

– Det är kul att det hänger kvar i folks medvetande. Särskilt den generation som var unga 1994 vill gärna prata minnen.

Extra roligt tycker Thomas det är när spelare berättar före honom att straffräddningarna 1994 fick dem att bli målvakter.

– Exempelvis landslagsmålvakten Hilda Carlén. Hon har berättat att jag signerade en affisch åt henne en gång och att det påverkade hennes val att bli målvakt.

Nu under VM är Thomas bloggare åt Svenska Spel och kommenterar där så gott som alla matcher som spelas. Utan överdrift kan man säga att Thomas lever med fotbollen i sommar.

Följer du fotbollen mycket även när det inte är VM?

– Inte lika mycket som förr. Jag försöker följa IFK Göteborgs matcher och självklart håller jag även koll på Öster.

Vad tror du om Östers chanser framöver?

– Jag liksom alla andra Öster-supportrar hoppas verkligen att laget går upp där de hör hemma, i Allsvenskan. Bra arena och alla faciliteter finns ju i Växjö. Sedan är det tuffare nuförtiden när fotbollen kretsar så mycket kring pengar. Det är svårt att locka spelare om man inte kan erbjuda höga löner. Men klubbar som Öster, Halmstad BK och Kalmar FF har visat att får man ihop ett bra lagkollektiv kan även mindre städer vinna Allsvenskan.

Förutom att heja på Öster har Thomas kvar sin Växjö-koppling genom sin familj. Med tvillingbrorsan Andreas har han sedan fyra år tillbaka klädkollektionen Ravelli, som säljs via skolklasser och idrottsföreningar.

– Klasserna och föreningarna kan genom försäljningen få ihop pengar till exempelvis skolresor eller deltagande i fotbollscuper. För Andreas och mig är det här ett sätt att ge något tillbaka till idrotten, som betytt så mycket för oss båda!