Jepsen: ”Ljusteräng bär hundhuvudet för fleras misslyckande”

Tingsryds AIF entledigade på torsdagsmorgonen huvudtränare Per Ljusteräng.

50-åringen som kom från Kallinge/Ronneby inför säsongen hann bara vara boss i Nelson Garden arena under tio matcher.

Det signalerar givetvis ett underbetyg till alla inblandade parter – inte bara Ljusteräng.

Tränaren själv kan inte få något annat betyg.

Klubb- och sportchef Tomas Bergstrands val att rekrytera Ljusteräng ger givet också bakläxa. Ärligt talat var jag en av många som höjde på ögonbrynen när den nyheten kom från första början. Den dagen undrade de flesta som jag pratade med hur TAIF kunde göra det valet. Jag ljuger om jag säger att jag hade något bra svar.

Spelarna. De har absolut inte presterat. Nu får deras tränare bära hundhuvudet och blir den som står utan arbete.

Pantern borta blev Ljusterängs sista strid som tränare för Tingsryds AIF. Förlust med 1-2 och inte heller den här gången lyckades någon av de som plockats till klubben för att leverera göra det.

Framförallt har Tomas Bergstrand och hans gäng misslyckats med värvningarna av transatlanterna Max Novak och Mark Macmillan. Däremot gillar jag Charlie Dodero, det ska de ändå ha att i honom finns det en hel del. Främst en bössa som kan visa sig vara viktig när det blir dags för kvalserie framåt vårkanten.

Vad säger han? Kvalserie?

Men ärligt. I dag den 18 oktober 2018 så talar det mesta för att TAIF kommer att hamna just där. Laget har vunnit fem av 30 perioder, ligger sist och bara lyckats spela in sex poäng totalt på de första tio matcherna.

Därför var naturligtvis sparkningen av Per Ljusteräng direkt nödvändig. Dåliga vanor höll på att bli vardag och mönster måste brytas.

Men det största felet gjordes då han rekryterades från första början. Nu får Tomas Bergstrand och de andra ta sitt ansvar och lösa den här tidiga krisen som uppstår.

Klarar de inte det så bör de efter säsongen rannsaka sig själva och fundera på om de är rätt personer för att styra Tingsryd framöver. De som leder TAIF har ännu tid för att reparera sitt eget misstag.

När vi i framtiden läser – och minns – TAIF-historien så kommer bladet om Per Ljusteräng skrivas om en förlorare.

Han som bara fick vinna en enda match.

Därför är det naturligtvis helt rätt att han också fick lämna på torsdagsmorgonen.