Kultspelarens hisnande åktur avslutas

Mario Vasilj kommer inte att kunna spela Östers match mot Halmstad på lördag.
Mario Vasilj kommer inte att kunna spela Östers match mot Halmstad på lördag.
Foto:Alexander Jepsen

Upp och ned, ned och upp.

Mario Vasilj har härdat ut i Östers IF.

Nu tar kultspelarens resa slut.

Mario Vasiljs sista match i Östers IF står för dörren. Mittbackens berg- och dalbaneresa med klubben i hans hjärta tar slut på lördag när Halmstad gästar Myresjöhus arena.

– Karusellen byts ut, är det inte så? Det känns tungt på ett sätt. Man vill aldrig att det ska ta slut. Känslan är att man skulle kunna hålla på med det här hela livet. Men det tar på kroppen och det mentala är den största biten. Att kunna fortsätta motivera sig och träna hårt. Att lägga den tiden som behövs på elitnivå är tuff för många tror jag, säger Vasilj och fortsätter:

– Det känns inte så bra just nu, men det är väl så här det ska kännas när man slutar med något man älskar.

Till Växjöklubben värvades han inför säsongen 2006. Då hade ÖIF gått upp i allsvenskan året innan.

– På vintern 2005 i november spelade jag någon match i Tipshallen, det var som ett provspel. Jag hade spelat med Rydaholm i trean innan så det var en jättestor omställning. Den säsongen hade Öster värvat spelare från hela världen och bara det var en omställning. Man kände nästan direkt att det här var något bra och något som man ville.

Vasilj har troligen slagit någon form av rekord. Under sina 13 säsonger i Öster har han fått vara med om en otrolig resa.

2006 åkte Öster ur allsvenskan och säsongen efter brakade klubben ur superettan.

– Blev två steg direkt där, i dag är det vanligare än vad det var då. Det var tufft kan jag säga. Det låter kanske dumt att säga så här men när vi åkte ur allsvenskan så tänkte man mest att man ville få momentum och bli etablerad.

– Då tänkte man att superettan också var bra och att man kunde jobba sig upp därifrån. Men så åkte vi ur superettan. Den resan hem från Enköping alltså, det var riktigt tungt helt sjukt dystert.

Bild från omklädningsrummet efter degraderingen 2007.
Foto: Filip Sjöfors
Bild från omklädningsrummet efter degraderingen 2007.

Att de fyrfaldiga svenska mästarna brakade rakt igenom två serier var det många som höjde på ögonbrynen över.

– Hur ska man säga. Då fanns det inte så mycket annat i Växjö än Öster. Växjö var fotbollen och det blev mycket skriverier, det skrevs mycket om Öster, det har ändrats lite med tiden. Utåt var det väldigt stort att vi åkte ur två serier i rad. Jag tänkte typ att: ”Jaha, det här är väl slutet på fotbollslivet”. Det kändes faktiskt så då. Samtidigt så många av spelarna utifrån snackade om att de inte skulle vara kvar och då förstod man att det skulle bli tufft.

Men du stannade kvar?

– Det kändes rätt på något sätt. Det fanns inget som var större än Öster av mina alternativ och det håller jag fortfarande med mig om. Det finns inte mycket i Sverige som är det om man tar bort typ Malmö, AIK och de stora på övre halvan i allsvenskan. De kan mäta sig med Öster med träningsmöjligheter och den biten.

– När man väl älskar något gör jag det till 100 procent och då har jag verkligen svårt att bryta upp. Sådan är jag, man är väl lite hemmakär och tycker om sitt.

Vasilj skulle få betalt för att han stannade kvar. Efter två söderettansäsonger och tre superettan var Öster tillbaka i allsvenskan 2013.

– Det var verkligen som en revansch. Samtidigt var man stolt eftersom att man hade härdat ut. Det var en riktigt lång resa. Söderettan är inte direkt glamouröst och man respekterar inte division 1 i Östers IF. Men jag tog det på bästa sätt tycker jag. En stolthet att man höll ut och sedan fick uppleva det man fick här ute.

Österjubel.
Foto: Lena Gunnarsson
Österjubel.

Öster lyckades som bekant inte att etablera sig. Laget trillade ur både högsta och näst högsta serien ytterligare en gång. Söderettan var ett faktum igen till säsongen 2015.

– Det känns som att man tappar kontrollen här så lätt. Från den trygghet man bygger upp på ett par år, sedan tappar man kontrollen så enkelt vilket är helt oförståligt.

Hur menar du?

– Man skenar iväg och helt plötsligt ska folk lägga sig i för mycket. Då tappar man sin identitet. Här blir det direkt när man går upp i allsvenskan, då är det tio gubbar i omklädningsrummet efter varje match.

– Det är inte bara styrelsen men det med. Folk som vill vara med när det händer. Det blir för många som vill vara med och pilla i allt när det går bra. Tror det är bättre att hålla sig till den lilla grupp som det är när man är i division 1 eller så. Där har Öster svävat iväg flera gånger.

Vasilj ser fortfarande – trots allt – säsongen 2013 som klubbens största misslyckande.

– Jag anser fortfarande att det var klumpigt att vi åkte ur då. Det är det jag grämer mig mest över kan jag säga.

– Allsvenskan är speciell. Det skiljer rätt mycket till superettan och man behöver kvalitetsspelare. Man behöver kanske inte sju-åtta stycken, gör man det så har man gjort fel innan. Många tyckte väl inte att vi hade det och tänkte annorlunda och så blev det lite som det blev. Sen när vi åkte ur så var problemet att vi inte rensade ur. Felen var kvar och vi rasade en serie till. Man satt där som spelare och kände: ”det här kan gå åt helvete” men vad ska man göra? Det där ska inte spelarna tänka på. Vi kan inte göra mer än att köra på.

Hade du några andra anbud på den tiden?

– Nej det var inte så mycket. Några superettanklubbar men knappt något från allsvenskan, inget konkret, sen har jag heller aldrig sökt mig bort. Jag sa en gång till Öster att om jag hittar något utomlands så är jag kanske sugen. Då hade jag i mitt avtal att jag fick lämna för utlandet. Tänkte typ om det dök upp något i tyska tredjeligan eller vad som helst, men det var i så fall för att testa något annorlunda.

Öster brakade alltså två divisioner för andra gången i Vasiljs karriär. Efter två nya säsonger i söderettan tog sedan Växjölaget åter klivet upp till superettan inför i fjol. På vägen hade mittbacken vuxit ut till en kultspelare. Ett tydligt minne är den matchen då Vasilj står med en Österflagga och tar ton med hejarklacken. Tillsammans skanderade East Front (supporterklubben) och laget låten med frasen: ”De säger att vår framgångssaga har tagit slut”.

– Den har alltid fastnat och jag tycker den är jäkligt fin. Den stämmer verkligen. Det är lite identiteten för Öster, en låt som man kan förknippa sig med.

Teafore Bennet och Mario Vasilj.
Foto: Lena Gunnarsson
Teafore Bennet och Mario Vasilj.

Du har blivit något av en kultspelare?

– Jag är inte en person som tycker så mycket om uppmärksamhet och har egentligen svårt att förstå att någon uppskattar mig så mycket. Jag är verkligen tacksam å det ödmjukaste över att folk kan vilja en så väl. Det är sjukt och jag hade nog aldrig fått uppleva något sådant om jag bytt klubb.

Hur ser du på hela din resa i Öster, kan du ångra att du stannade kvar hela tiden?

– Jag ser framförallt minnen. Man har samlat på sig minnen som aldrig kommer att suddas ut. Det blir så när man varit länge på ett ställe och så hade det kanske inte varit om man hade varit runt lite överallt.

– Det är både och det där. Man är glad över att man stannat sen kan det ibland störa mig att jag inte testade något. Samtidigt hade jag inte varit lika uppskattad då och gräset är nog inte så mycket grönare på andra sidan.

Det var meningen att Östersupportrarna skulle få se Vasilj en sista gång på lördag. Spela kommer han dock inte göra. Mittbacken ådrog sig nyligen en skada på en träning och fotboll är uteslutet i sex till åtta veckor.

– Men de har frågat mig om jag vill vara med och gå in till matchen. Jag har sagt att det är upp till dem. Det är ju inte så kul om man tar någons plats. Att någon som de har tänkt byta in inte får spela för att jag ska ha en plats i laguppställningen.

– De får ta beslutet men jag går såklart gärna med in på planen.

Hur tror du att du reagerar på en eventuell avtackning?

– Det kommer bli känsligt. Som jag sa innan så är det helt fantastiskt att någon kan uppskatta en så mycket. Det blir kul om det blir något men jag förväntar mig ingenting. Jag har fått så mycket varje match.

– Det är som denna säsong. Jag har inte fått spela så mycket och ofta kommit in typ sista fem minuterna. Då har fansen sjungit mitt namn. Så det är kanske inte meningen att jag ska vara tjurig över att inte få spela. Jag får ändå något positivt och de har gett mig oerhört mycket, jag tycker det är stort.

Kultspelaren Mario i fokus.
Foto: Lena Gunnarsson
Kultspelaren Mario i fokus.

Även om kapitlet Vasilj når sitt slut i Österboken på lördag så ser försvararen från Rydaholm på framtiden med god tro för sitt älskade lag.

– Jag tror att vi snart är tillbaka i allsvenskan. Ser man som denna säsong på Falkenberg. Ett helt okej lag men de skiljer sig inte mycket från vårt. Hade vi gjort det lite bättre i perioder så hade vi kunnat vara med och jag tycker att vi borde ha varit högre i tabellen än vad vi är.

– Sen måste man kanske förändra vissa grejer. Men framtiden ser ljus ut, i konkurrens med andra lag tycker jag att vi är betydligt längre fram. Varför skulle inte Öster kunna vara i allsvenskan?