Världens sämsta förlorare har skapat vinnarkultur i Växjö

Gräset glänser lockande grönt på Myresjöhus Arena. Än så länge är det dock förbjudet att beträda planen, men Växjö DFF:s sportchef Frida Andersson blickar förväntansfullt fram mot premiären av Damallsvenskan i mitten av april. Efter fjolårets framgångsrika debutsäsong i högsta serien är nu siktet inställt på toppskiktet.

– I fjol blev vi sexa och tanken är att bli bättre för varje år. Vårt mål är att nå Champions League 2020, och att komma topp två i Damallsvenskan i år är fullt möjligt.

Vilka blir de tuffaste utmanarna?

– Det blir en jämn serie. Mästarna Piteå har inte tappat några spelare, så de blir bra även i år. Kopparbergs/Göteborg, Rosengård, Eskilstuna och Linköping är svårbedömda men har alla bra lag. Vittsjö tror jag kan överraska även om de har en tunn trupp. Djurgården har gjort spännande värvningar. Nykomlingarna Kungsbacka och Örebro har dessutom intressanta lag.

Efter en period med spelare som lämnat och presentation av ett flertal nyförvärv så är nu Växjö DFF:s trupp så gott som spikad.

– Fast det uttrycket använder jag aldrig. En trupp är egentligen aldrig spikad. Mycket kan hända under en säsong. Spelare kan skadas och behöva ersättas. Årets säsong är dessutom lite speciell på grund av Fotbolls-VM i Frankrike i juni och juli. Det blir bara sju matcher före VM och hela 15 matcher i höst. Många klubbar ligger lågt nu och satsar på att göra nyförvärv i sommar istället.

Precis som i herrfotboll så är spelaragenter numera en del av damfotbollens verklighet.

– Varje dag är det minst tre till fyra agenter som hör av sig och vill tipsa om bra spelare.

Hur ser du på agenternas roll inom fotbollen?

– Det är både positivt och negativt. Agenterna har bidragit till att få upp lönerna i damfotboll, vilket är bra för spelarna men samtidigt blir det dyrare för klubbarna som numera får mindre i bidrag och som kämpar med en tuff ekonomi. Sen är det förstås positivt med agenter om man behöver ha en spelare snabbt. Då kan man snabbt ringa och kolla vad de har för tips.

Växjö DFF kommer aldrig delta i något köp-krig fastslår Frida.

– Vi vill inte ha spelare som kommer enbart för pengar.

För även om lönerna är viktiga så har klubben medvetet valt att satsa ännu mer på organisationen och faciliteterna runt omkring.

– Vi kan exempelvis erbjuda spelarna bra träningsanläggningar, bra och välutbildade tränare och tillgång till medicinsk personal med mycket hög kompetens. Sen ordnar vi boende, jobb och sociala sammanhang för att skapa bästa möjliga trivsel.

Kommer det bli aktuellt med heltidsersättningar för spelarna framöver?

– Målet är att kunna göra det på sikt. Når vi Champions League så blir det nödvändigt att höja ersättningarna. Om inte till heltidslöner så åtminstone så att vi kan täcka upp så att vi kan börja ha fler morgonträningar i veckan. Sen tror jag inte alla trivs med att ägna sig åt fotboll på heltid. Många uppskattar att kunna mixa fotbollsliv med deltidsjobb.

Som sportchef ska Frida både sköta värvningsbiten, hålla ihop organisationen och tillsammans med tränarna hålla i förberedelserna och planeringen av säsongen. Frida beskriver det som en livsstil där man lever och andas fotboll näst intill dygnet runt. Det kan låta krävande men för en fotbollsentusiast är det samtidigt något av ett drömjobb.

– För mig är fotboll nästan som en religion. Jag kommer från en fotbollsfamilj och har nog sett tusentals fotbollsmatcher genom åren.

När det gäller Växjö DFF:s matcher så ser hon dem inte bara en gång utan flera.

– Ja, jag uttalar mig aldrig direkt till media efter slutsignalen. Jag vill kolla om matchen på kvällen för att noggrannare kunna analysera spelet.

Växjö DFF är en framgångssaga men de sportsliga framgångarna har ännu inte riktigt avspeglats på läktarna. Under fjolårssäsongen låg publiksiffrorna på Myresjöhus Arena i snitt på runt 400 till 500 personer, en rejäl besvikelse tycker Frida.

– Jag tycker laget är värda publiksiffror på minst 1000 personer. Och då menar jag inte att folk ska komma för att pliktskyldigt stötta damfotboll utan för att vi spelar en högklassig och attraktiv fotboll. Det här är professionella idrottsmänniskor som är värda en större publik. Fler borde åtminstone komma till Myresjöhus Arena för att bilda sig en uppfattning.

Publiken som kommer till Myresjöhus Arena brukar dessutom kunna glädjas åt Växjö DFF-segrar. Och tur är väl det. Fridas är nämligen världens sämsta förlorare.

– Ja, jag hatar verkligen att förlora, särskilt i sådant som jag anser mig vara bra på. I gymnasiet tvingade jag en kompis att spela match efter match i pingis tills jag vann. Vi höll på att missa lunchen den dagen. Jag tror hon la sig och lät mig vinna till sist för att kunna gå och äta, haha.

Hur tar den här egenskapen sig uttryck i din roll som sportchef?

– Har Växjö DFF förlorat så vill jag helst inte träffa någon efter slutsignalen. Men eftersom det ingår representativa uppgifter i mitt jobb och jag måste tacka motståndarna så får jag bita ihop och hålla masken.