Peter Sibner: 14 lag en dålig idé – SHL får göra det bästa av det
Huruvida årets SHL är rekordjämn eller inte är oklart, men den är åtminstone jämn. Det skiljer i skrivande stund fyra poäng mellan trean Frölunda och nian Luleå. För bara någon vecka sedan var Frölunda sjua i tabellen, men efter två segrar är de alltså hux flux trea.
Det här är väldigt roligt. En jämn tabell är viktigt för intresset över 52 omgångar. Just nu byter lagen plats med varandra runt slutspelsstrecket varje omgång och två-tre raka förluster eller segrar blir genast en svit som ger utslag för den enskilda klubben. Så vill vi ha det. I nästan alla SHL-hallar betyder varje match just nu mycket för fansens välmående och då blir det givetvis lättare att sälja biljetter och skriva bra artiklar med spännande vinklar i lokalpressen.
Ja, utom möjligen i Växjö då. Laget leder SHL med bred marginal och har dessutom gjort så en tid. Med 17 poäng ner till sjundeplatsen ska det till ett under om laget inte direktkvalificerar sig för slutspel, och visa av fjolårets kvartsfinalförlust vet vi att vilken placering man har efter 52 omgångar inte alls behöver spela särskilt stor roll.
Lakers har haft flera nyckelspelare skadade eller avstängda och med handen på hjärtat har de som en konsekvens av detta spelat lite småknackig hockey de senaste par veckorna. Mot Färjestad i lördags borde de ha legat under med minst två mål efter första perioden, men en frisk och kry Viktor Fasth hade hockeygudarna och sina stolpar med sig och till sista hade de nollat Färjestad och tagit sin 19:e trepoängare på 32 matcher. Men inte sedan landslagsuppehållet, då Elias Pettersson åkte på JVM, har de fullt ut dominerat motståndet på det där viset vi blev vana vid att se dem i november.
Men ändå. De bara vinner och vinner.
Eller ja, de förlorade ju derbyt mot HV71. Men trots att de var utspelade så gott som hela matchen hade de vid ett tillfälle en puck inne till 3-0. Att det till sist blev förlust i Jönköping var egentligen undantaget som bekräftar regeln: Växjö Lakers har knäckt svaret på gåtan som bor i klyschan att hockeylag alltid försöker ”hitta ett sätt att vinna”.
Med klassisk småländsk pragmatisk, den som gjorts odödlig av både Karl-Oskar Nilsson, Emil i Lönnebergas pappa och Åsa-Nisse, har Växjö Lakers helt enkelt kommit fram till att det hela är enkelt som isterband:
Gör fler mål än motståndaren. Då vinner man.
Men om toppstriden för tillfället är en ganska ljummen kamp så är det ändå en stekhet batalj om man jämför med vad som utspelar sig mellan platserna 10 och 11. SHL har tyvärr blivit en liga i två skikt.
Utökningen till 14 lag tycks inte ha varit en hit vare sig sportsligt eller publikt. Det hänger naturligtvis samman med att klubbar som Karlskrona, Mora och Rögle knappast var vad Jörgen Lindgren såg framför sig när han gick med på att falla till föga för den plan som legat och bubblat bland anhängare till Allsvenskan i sisådär 20 år.
Delvis bygger detta på att många av lagen inte har någon direkt rivalitet med varandra. Men extra illa blir det naturligtvis om vi dessutom har fyra bottenlag som är helt frånkopplade från vad som händer i övriga delar av serien. Det blir liksom som med Frankrike eller Slovenien i VM.
Nu är det dock som det är. SHL består av 14 lag och på gott och ont så kommer det att förbli så. Om de publikvänliga lagen med fina förutsättningar avseende arena och tradition går upp så löser sig kanske delar av problemet, men det är ju under förutsättning att de också lyckas spela bra hockey och blir kvar. Leksand har visat att så inte alltid är fallet – och en öppen liga kan inte byggas på idealsituationer och förhoppningar.
Den senaste tiden har det pratats mycket om att SHL borde dela med sig av pengarna från det nya TV-avtalet med lagen i Hockeyallsvenskan. Så kan man tycka, det vore naturligtvis rimligt och det råder ingen tvekan om att tillvaron i landets andraliga blir ännu tuffare framöver än den var för fyra-fem år sedan.
Men det är inte en fråga för SHL att avgöra. De har gjort sin förhandling och fått sina pengar och är fria att göra vad de vill med dem. Deras vilja att dela med sig av pengarna neråt i seriesystemet kommer inte heller att ha någon avgörande betydelse för den egna produkten. SHL blir i rent cyniska termer inte bättre för att Tingsryd får fem miljoner av Brynäs. Kanske inte sämre heller, för den delen. Men likväl.
En mer akut fråga för produkten SHL är snarare hur de ska kunna höja lägstanivån inom den egna ligan.
