Att bliva en sportfåne eller inte

Sitter och bläddrar i fotoalbumet och tänker tillbaka på vad man minns från sina intressen som ung. Hur tålmodiga ens föräldrar var när man kom hem och skulle börja spela fotboll ena dagen och nästa dag skulle man spela tennis för att till slut bli hockeyspelare. 

De flesta har nog varit i den situationen, gammal som ung. Man står inför många val, vad vill jag göra?


Jag tror att någonstans ville jag också hitta ett sportintresse som alla andra barn, problemet var bara att jag aldrig fastnade för något. 

Den tiden har funnits för många av oss, man är fem-sex år och första fotbollsträningen står för dörren, känslan som snabbt infinner sig är dötrist, vad ska jag göra här? Varför skickade jag ens iväg pappa till och köpa utrustning? 
Min första fotbollsträning blev en halv träning, jag gick aldrig mer dit.

I stället blev jag hemma och pysslade på rummet. Lego har alltid varit en stor favorit och många timmar har spenderats med dessa underbara plastbitar.

 Hösten kom och inbjudan till hockeyskola damp ner i brevlådan.
Tog bilen och åkte iväg med pappa till Intersport för att köpa utrustning, samma kväll efter första träningen kunde jag konstatera att ishockey inte var något för mig.
 Sporten försvann helt och hållet. Jag deltog i gymnastiken som alla andra, fast utan något högre nöjesvärde. 




Sen å andra sidan, tycker man inte sport är roligt så får man intressera sig för annat! Och mycket riktigt blev de så.

Bilar var något som jag kom i kontakt med tidigt och jag hade även en hel uppsjö med bilar hemma med allt från den minsta småbil till den största lastbil. 
Bilarna har precis som Lego präglat en stor del av min uppväxt och jag var även rätt gammal när lådorna väl ställdes på hyllan.


Tonårens tid. En underbar tid med allt vad den innehöll, allt från tjejer till film och datorspel. Med åren så fyllde man 15 och köpte sin första moped. Med tiden la även kompisarna av med sina sportintressen och det blev allt mer gemenskap på hemmaplanet. 
Allt från att basta till att sitta helgerna långa och spela dator. Det var en rolig tid som man sent ska komma att glömma.



En spark på vägen. Åren springer iväg och man har både hunnit skaffa körkort och bil.
 Kommer ihåg det som igår när jag fick frågan av en av mina närmsta vänner Andreas. Tre Kronor skulle möta Kanada och jag fick frågan om jag ville kolla. Det är ju lite kul och kolla när Sverige spelar och så fick de bli. Kommer inte ihåg om Sverige vann men minns att vi hade väldigt trevligt. Kan ha varit detta som gjorde att mina ögon öppnades lite mer för hockeyn.



Finska stjärnor på isen. Hösten 2011 fick jag frågan från min vän Andreas om jag ville följa med till Tingsryd för att kolla hockey. En första tanke som kommer upp är ”Vad ska jag upp där och göra?” 
Tanken följde med hela vägen upp för att sakta tonas bort desto längre kvällen gick. Stod och tittade på matchen och i pauserna började jag även kolla lite i programbladet. Stjärnor som Tom Koivisto och Jari Kaupilla fanns på isen och även en målvakt med rötterna från Modo vid namn Michal Zajkowski. Efter matchen kände jag mig ännu mer nyfiken. Jag blev snabbt bekant med sidan Eliteprospects där man kunde kolla upp både spelare och statistik. Det var även under denna tid jag kom i kontakt med Taifbloggen, ett utmärkt sätt att få matcherna analyserade samt lite skvaller om vad som händer i laget.

Dagarna gick och det var dags för ny match, dock var det jag som denna gång ställde frågan till min vän Andreas, ska vi åka på hockey ikväll? Det var rätt roligt sist
. Detta blev vägen till vad som idag är mitt största intresse.
 Tingsryds AIF har trängt sig in i både skäl och huvud, vilket jag är väldigt glad över.



Frågor utan svar. 
Hur man kan hata sport och vara så totalt ointresserad och nu helt omvänd att man tänker på det flera timmar om dagen? Häftigt! 
Kan bara konstatera att jag lärt känna många goa människor, upplevt dramatik på läktaren, ovisshet om föreningen kommer överleva, SHL-drömmar och stora hål i plånboken till följd av allt man deltagit i.

 Tingsryds AIF är något alldeles speciellt, inget man kan sätta fingret på. Gemenskapen mellan spelare och supportrar behöver upplevas! En förmån jag har tagit del av och som jag även vill att mina barn ska bli delaktig i.

Kort sagt blev hösten 2011 starten på min supporterresa med Tingsryds AIF. Må den aldrig ta slut.

Rikard Hanson