Missanderberg: Att tänka på en kaktus

När jag jobbade som nyhetschef på en redaktion hade jag ibland förmånen att få ta emot studiebesök. Jag gillade att ta emot skolelever extra mycket. Det var alltid en utmaning att få de inte alltid intresserade tonåringarna att stanna upp i sitt surfande på telefonen för att de hörde något de tyckte var intressant.

En dag kom det en klass med elever från särskolegymnasiet. Jag berättade för dem hur nyhetsarbetet fungerade och visade dem runt.

En av killarna i klassen hade tittat misstänksamt på mig under hela besöket då jag berättade allt ifrån hur vi letade efter nyheter till hur vi tänkte för att få en bra blandning av nyheter. Plötsligt avbryter han mig och ställer frågan:

Hur kommer det sig att alla, TV, tidningar och radio, har samma nyheter?

Jag blev lite ställd. För jag ska ovilligt erkänna att jag hade inte riktigt förväntat mig den frågan från just den här gruppen. Men jag sa förklarade för honom att nyhetsåret går ofta i cykler. Det finns saker som återkommer vid samma tidpunkt under året som deklarationsdags till exempel. Då tar all media upp det. När det kommer snö handlar det ofta om skottning i kommunerna. Till jul handlar det ofta om de som är ensamma och så vidare. Sedan förklarade jag om pressmeddelande som skickas ut till alla redaktioner och är det ett bra pressmeddelande så nappar många nyhetsredaktioner på det. Men framförallt så handlar det om att många journalister är lika varandra och tänker i samma banor.

För visst har du varit med om att en kompis till dig har berättat något för dig och du har då sagt Det har jag också tänkt på! förklarade jag och tyckte att det var en förbannats bra och pedagogisk förklaring jag fick fram där.

Men killen tittade fortfarande misstänksamt på mig och svarade:

Nej. Ingen vet vad jag tänker. Just nu tänker jag på en kaktus! sa han.

Efter den dagen myntade jag uttrycket kaktustanke på redaktionen. Jag ville ha något som ingen annan tänkt på. Och jag har tagit med mig det i allt jag gör. Det kan liknas vid att tänka utanför boxen. Men ändå inte. För killen förstod verkligen inte hur vi kunde vara så dumma så att alla tänkte på samma saker.

Idag tror jag verkligen att det är viktigt med kaktustankar och framförallt att vi tillåter varandra att ha dem. För det finns många ömma tår därute. Och tycker vi inte likadant som de med de ömma tårna så riskerar vi att kränka dem. Eller så får vi höra att vi har fel. Och de som inte kan ta emot några andra tankar än sina egna riskerar att stå och stampa på samma ställe hela tiden.

Låt oss ta integrationsfrågan som exempel. Vi står idag inför en väldigt svår uppgift gällande att få en bra integration i samhället. Vi tycker att vi har misslyckats på flera plan. Samtidigt så hör vi om de goda exemplen som finns inom idrotten. Nu har Sverige ingen integrationsminister längre, men va fan skaffa det och sätt en fotbollstränare på posten.

Eller frågan om försäljningen av allmännyttan där motiveringen om varför man gör det är densamma som i alla år. Och motiveringen till varför man inte bör göra det är densamma som under alla år. Sätt en projektledare att arbeta med frågan. Någon som vet att det ska hålla bra standard, vara relativt billigt för konsumenten men ändå gå att tjäna pengar på. Ta in någon från Ikea som projektledare!

Det finns så många bra egenskaper i det mest oväntade. Viktigast är ändå att inte inte sitta på sin oerhört bekväma bak och tycka att det är ganska gött att ha folk omkring sig som tycker exakt likadant som man själv gör. År ut och år in. För då kommer vi att misslyckas med att utvecklas i takt med världen.

Och det mina vänner. Det är ingen som helst fakta. Det var bara jag som tänkte på en kaktus. Gör det du med idag.

Elisabeth Anderberg