Bortskämda svenskar och deras traditioner

Det finns så mycket som jag vill skriva om denna vecka. Men eftersom vi alla vet att långa texter läses inte på en skärm så får jag begränsa mig. Men jag måste verkligen ta upp två ämnen som diskuterades förra veckan.

Vi börjar med nyheten som P4 Kronoberg hade om att präster är kritiska till att en pappa lämnar över sin dotter vid altaret då hon ska gifta sig. Själva nyheten i sig är väl inget att diskutera, utan det är kommentarerna till den. Jag ska först börja med att förklara att jag är lite av en kommentarsnarkoman. Jag gillar att läsa kommentarer och sedan bygga upp ett mönster kring de som kommenterar eftersom det ofta är samma personer. På samma sätt som det är underhållande att spara på politikers tal och liknande för att sedan jämföra ett par år senare. Ja jag vet. Kanske inte den vanligaste hobbyn, men sån är jag.

Det intressanta med kommentarerna kring huruvida det är rätt eller fel att en pappa lämnar över sin dotter vid altaret är nämligen personerna som kommenterar och deras förklaringar till att man absolut inte ska lägga sig i frågan.

Låt alla bestämma själva skriver flera. Och av de personerna så är det flera som tidigare har kommenterat nyheter kring kvinnor som bär slöja. Kommentarerna har då gått i riktningen förbjud slöja.

Det är en fin tradition som måste få vara kvar skriver andra. Och av dem så har minst två personer tidigare kommenterat nyheter om islamska män som hälsar på kvinnor genom att lägga handen på hjärtat istället för att ta i hand. Då har deras tydliga åsikt varit att det hör inte hemma i Sverige, man bör ta seden dit man kommer.

Det finns fler exempel, men låt mig stanna där.

Först och främst. Kritiken mot att pappan lämnar över sin dotter vid altaret till en annan man grundar sig i att det skulle vara kvinnoförtryck. Pappan lämnar över förmyndarskapet över sin dotter till en annan man. Det är i grund och botten samma kritik som riktas mot tjejer och kvinnor som bär slöja. Det är endast pappan och maken som kvinnan ska lystra till. Så hur kan man tycka att det ena är okej och det andra inte?

För det andra. Detta med traditioner. Om det endast är svenska traditioner som ska finnas i Sverige, hur kan man då tycka att det är okej med en amerikansk tradition som tagit sig in vid vigseln? Enligt den svenska traditionen går kvinnan och mannen upp tillsammans för altargången.

Ni som läst mina krönikor tidigare vet att min åsikt är att så länge personen själv tycker att saker och ting de gör är okej och de vet varför de gör det så låt dem göra det. Bara de inte skadar någon annan. Det som förbryllar mig i detta är det motsträviga förhållandesätt personerna har som kommenterar ovanstående nyheter. Vad är skillnaden?

Den andra nyheten från förra veckan jag vill ta upp är denna med rättigheterna till att sända OS. Snacket tog ordentlig fart då SVT-profilen Lasse Kronér tyckte att det var skam och fy att SVT inte lagt pengar på att visa OS eftersom det var så många som var intresserade av detta event. (Jag vet, det är mycket mer än event men inte i mitt sammanhang.)

Jag är glad över att SVT väljer att lägga de pengarna på annan typ av sändningar. Många är intresserade, men det kanske inte är det mest samhällsviktiga för landets invånare. Satsa pengarna på annat säger jag. Helt rätt beslut.

För det andra i denna fråga så finns det de gnällspikar som gnuggar sina bortskämda ögon och säger: Buhu, jag har inte råd att följa OS.

Jodå svarar jag på det. Sverige Radio finns på plats. Och jag måste säga att radiosporten gör jobbet bättre än någonsin. Teamet som är i Brasilien jobbar röven av sig för att vi ska kunna ta del av det mesta. I alla fall allt som har med Sverige att göra. De är skickliga, underhållande, pålästa, fixar intervjuer som vi aldrig fått tidigare och till och med du som missar sändningarna under natten kan få avsnitten Medan du sov till dig direkt på morgonen. Då har radiosporten och digitala insatsstyrkan från SR satt ihop en sammanfattning till dig. Du blir uppdaterad på tre minuter.

Men jag vill ju se bilder, säger buhuaren då. Då har du aldrig lyssnat på Christian Olsson, säger jag. Christian är bäst på att förmedla bilder med sina beskrivningar. Men även resterande är mycket duktiga. Framförallt så är helheten fantastisk. Jag är en medioker OS-följare. Men jag har skrattat, gråtit, suttit kvar i bilen vid spänning, satt på radion för att lyssna och så vidare vid detta OS. Endast på grund av att radiosporten gör ett så jävla bra jobb.

Så Sverige. Och Lasse Kronér. Kom inte och snacka om att ni missar OS för att det inte sänds på SVT. Ni har SR. Och det är världsklass.

PS: Ett ex till mig ska gifta sig om en månad. Han ville att jag skulle lämna över honom till sin blivande fru. Jag sa nej.

Elisabeth Anderberg