Maria Lindberg: En tants kloka klagan
När man är sisådär halvvägs till 70 år och fortfarande kan sitta skräddare samt nämna en eller två nutida artister, så kan man ibland inbilla sig att det inte var särskilt längesedan man tog studenten och vrålade om lyckliga dagar. Men som med all inbillad ungdomlighet så krossas oftast illusionen rätt brutalt så fort man tar en titt i spegeln. Eller helt enkelt pratar med de som faktiskt fortfarande är ungdomar.
Markerade linjer och hängiga kroppsdelar kan en smutsig spegel, kisande blick och maskerande kläder råda bot på. Men värre är det när man lite hippt ska prata med ungdomar och uttalar ordet ”memes” precis som det stavas, när det i själva verket ska uttalas miiims. Då avslöjas man direkt. Precis som när de lyssnar på retromusik och man inser att det ju är musiken som spelades på radion (och diverse Absolut Music CD-skivor) under min skoltid. När jag som 15-åring lyssnade på gruppen Fives genombrottslåt Slam Dunk (Da Funk) eller Madonnas låt Frozen var dessa ungdomar inte ens födda! Jag kan föra ett intressant och vuxet samtal med någon som inte existerade när The Verves låt Bitter Sweet Symphony släpptes. Det är ju galet! Mind blown (som jag tror kidsen säger).
Fast jag har egentligen inget emot att vara tant. Jag har dock otroligt svårt att fatta att folk födda på 2000-talet kan ta körtkort i år. Hur är det möjligt? När jag tog studenten så hade folk födda på 2000-talet precis lärt sig gå. Hur i hela fridens namn har dessa barn hunnit bli så stora att de är betrodda med att framföra fordon? Jag kan möjligen föreställa mig dem på en moped, något som inte kan köra fortare än 30 kilometer i timmen. Fast allra helst hade jag nog sett att de var begränsade till sparkcyklar och trehjulingar. Känns rimligt.
Och vad är grejen med att visa bar hud mitt i smällkalla vintern? Snälla, rara, söta 90- och 2000-talister - klä på er! Jag fryser när jag ser era låga skor, låga strumpor och uppvikta byxor. När det är minusgrader ute ska man inte ha en glipa bar hud på ankeln! Den ska täckas av raggsocka och rejäl vattentålig känga. Ha gärna magtröja, men snälla stäng då jackan när du går utomhus - gåshuden på din mage får mig att huttra trots min långa fårskinnsrock. Och på tal om jacka, på vintern har vi inte jackor som slutar i midjan (och som kan åka upp och orsaka en glipa mellan byxa och jacka), de ska gå ner över rumpan så att man slipper urinvägsinfektion och andra tråkigheter som kall ändalykt kan medfara.
Jag vet, jag klädde mig inte heller helt praktiskt när jag var tonåring och så kallad ung vuxen, Men ni måste ju inte upprepa de misstag som genrationerna innan er har gjort. Lär er istället av oss gamla och kloka.
Enligt en ungdomlig utsago så ser jag tydligen ut som Gandalf i min ovan nämnda fårskinnsrock. Det känns bra att följa upp mitt Sagan om ringen-tema från förra krönikan, och jag är mer än gärna lik Gandalf.
För om jag är en flera tusen år gammal trollkarl då måste ju de där ungdomarna lyssna på mig, eller hur? Jag menar jag lyssnar ju på dem, se så fint jag kan uttala det nu - ”miiims”.
