Fakta enligt Missanderberg: Mediakryddan

Den lokala morgontidningen ligger på mitt köksbord. Framsidan, eller ettan som den kallas på tidningsspråk består av elände, elände och elände som Lars Ekborg skulle ha sagt. Och jag blir så trött. Jag vill inte ens öppna tidningen för jag vet vad som kommer att möta mig. Minst en artikel kommer att handla om någon det är synd om, som inte har pengar så det räcker till exempel. Det kommer finnas inslag i tidningen som handlar om invandrarfrågan. Tidningen innehåller självklart olika våldsbrott för att sedan sticka in några som är besvikna på att en bygdegård eller skola ska läggas ner i en landsortsby.

Jag säger inte att det är fel ämnen man väljer att belysa. Utan det handlar om hur man belyser det. Det utgår nästan alltid ur eländesvinkeln. Aldrig lösningsfokuserat. Och kan man dessutom krydda nyheten med en känd person, en lie i våldsbrottet eller omöjliga frågor ställda till makthavare att svara på, ja då har man lyckats få fram ett klickmonster för nättidningen.

Men vad gör denna typ av journalistik med oss konsumenter? Enligt Ester Pollack, docent i journalistik, så förvränger media bilden av hur samhället egentligen ser ut genom att vinkla på det sätt många gör idag. Våldet och eländet man läser om, ser på, står inte i proportion till hur verkligheten ser ut. Men när som mediekonsument tar in samma vinklar på nyheter dag efter dag så blir verklighetsuppfattningen därefter eftersom få människor lever i det de läser om. De får det bara berättat för sig.

I morgon faller domen mot Växjö Lakers sportchef Henrik Evertsson. Han står åtalad för misshandel av två män. Jag kan mycket om denna händelse eftersom jag själv arbetade på Växjö Lakers med PR- och pressfrågor vid tillfället.

Kort resumé. Henrik och hans sambo blev förföljda och påhoppade av ett gäng unga män. Henrik försvarade sig. En kille filmade när Henrik försvarade sig. Henrik gjorde polisanmälan. Henrik blev åtalad för misshandel eftersom det var det filmen visade.

Detta skedde i slutet av april förra året. Under april 2015 anmäldes 50 misshandelsfall adresserade i Växjö till polisen. Flera av dem med värre utgång än den som Henrik Evertsson var inblandad i. Men, de hade inte de rätta kryddorna för att publiceras stort. De hade inte sportchefen till hockeylaget som nyss vunnit SM-guld. De hade inte heller någon film på delar av det som hände som de kunde publicera. Som gammal journalist förstår jag dem. Men som en person utanför journalistiken fattar jag ingenting.

Henrik blev utmålad som en våldsam person. Men det var han som anmälde ett brott. Ingen annan.

Växjö Lakers VD fick frågan om han hade förtroende för Henrik. Varför skulle han inte ha det?

Jag fick frågan om Henrik ångrade sig. Man kan väl inte ångra att man blivit utsatt för ett brott?

Kryddorna i nyheten tog över och alla glömde bort vad som egentligen låg till grund för allt.

Jag fick svara på frågor från oroliga föräldrar som undrade om Växjö Lakers verkligen stod bakom våldsamheter som dessa. Svaret var lätt. Verkligen inte. Och inte heller Henrik Evertsson, det var därför han polisanmälde.

Filmkryddan var verkligen något som lockade alla journalisters smaklökar. Och Henrik fick stå till svars för den. Men ingenstans ställde sig någon frågan: Varför filmade de bara en liten sekvens? Själva bråket startade ju vid Stadium på Storgatan i Växjö och höll på fram till McDonalds där vakter klev in och tog bort killarna från Henrik och hans sambo. Skulle Henrik ha släpat med dem hela vägen?

Men nej. Ingen frågade om detta. Media valde en annan väg. Växjö Lakers försökte köpa filmen var en av rubrikerna. Nej. Växjö Lakers försökte aldrig köpa filmen.

Ett media vinklade till och med vid ett tillfälle på att jag som privatperson skulle ha försökt köpa filmen. För det hade killen som filmat berättat för dem sa de.

Återigen. Varför tittade man inte på fakta? Killen berättade det för dem först när åklagaren valt att inte åtala honom och hans vänner. Han hade inte sagt något om att jag skulle försökt köpa filmen under polisförhöret. Han säger till och med till medieföretaget att han inte har några bevis för påståendet han kommer med. Men ändå valde de att ta lite extra krydda och strunta i hur nyheten smakade.

Jag hade bevis för det motsatta. Men jag blev illamående av den alltför kryddstarka nyheten och valde Tingsrätten som plats för att lägga fram fakta och bevis.

Hur påverkades då omgivningen av medias vinkling av händelsen? När externa poliser, åklagare och advokater har tittat på förundersökningen så liknar de den vid ett skämt. Alla har sagt samma sak. Skulle Henrik Evertsson varit en helt okänd person skulle detta aldrig ha lett till åtal mot honom. Det kan vi såklart inte veta. Men vad vi kan vara säkra på är att de nämndemän som har suttit för att ta fram domen mot Henrik har följt nyhetsflödet under flera månader som inte en enda gång har ifrågasatt de unga männens syfte med endast filma några minuter av ett betydligt längre händelseförlopp. Enligt Ester Pollack påverkar det människors bild av verkligheten. Medvetet eller omedvetet.

Och det mina vänner. Det är fakta.