Sibner: Framåt mot guldet
Med lite distans till Växjö Lakers uttåg ur SM-slutspelet är det dags för klubben att börja kraftsamla för nya guld. Det kan ju faktiskt bli ett redan på söndag.
Det kom ett trevligt tackmail från Växjö Lakers häromdagen. ”Tack för en fantastisk säsong” stod det. Och det var ju kul eftersom jag knappt hunnit sätta min fot i Vida på hela säsongen. Men jag var knappast ensam mottagare, för det var ett nyhetsbrev från försäljningschefen Fredrik Sandberg.
Men det andades en sjuhelvetes massa framåtanda. Framåt har ju varit lite av klubbens signum och riktning sedan den grundades och är faktiskt ett betydligt mer passande ledord än stort hjärta. I mailet berättades att läget i klubben är gott, att de lär sig av motgångarna och trots kvartsfinaltorsken har fortsatt ta stora steg under året i och med den historiska seriesegern.
Några ödesrader om den tuffa utmaning som väntar med lagbygget inför nästa år gick inte att utläsa alls. Att publiksnittet fortsatt falla utelämnades helt. ”Snälla, köp säsongskort!” stod heller ingenstans, även om det givetvis var andemeningen med det hela.
Förstås.
Som försäljningschef i en hockeyklubb får man inte uttrycka sig i Stig Dagermansk anda. Man är tvungen att hålla svårigheter inom sig tills det ryker ur öronen och kittlar i fingrarna. Jag tror det är därför den yrkesgruppen känner ett så fruktansvärt behov av att träna och cykla och löpa och tävla och åka Vasalopp så fort tillfälle ges, för någonstans bara måste de ju få utlopp för all ångest de tvingas kväsa bakom breda smil och välstrukna skjortor.
Jag vet, jag har varit försäljningschef i en eller annan form i över tio år. Till sist orkade jag inte längre leva i den hysteriska pepp det kräver, så nu är jag i huvudsak skribent. Då får man sitta på röven och klaga och gnälla och tjura och vara precis hur jävla ömtåad och otrevlig man vill. Det är rentav bättre för klickdrivandet och därmed det ekonomiska utfallet av yrkesutövningen. När jag kommer hem är jag dessutom sprudlande glad, för sur och bitter får jag vara hur mycket jag vill på jobbet!
Jag tycker det är fint och proffsigt att Växjö Lakers tackar sina supportrar och kunder och blickar framåt. Utanför isen är de fortfarande landets bästa hockeyklubb vad gäller nyckeltalet spenderad krona per besökare och säljdrivet och marknadstänket har det sällan varit något fel på. Snarare är det just det ihärdiga jobbet som ända sedan 1997 skapat förutsättningar för att bli den toppklubb de nu är.
Hur blir det egentligen med guldambitionerna nästa år? En oroväckande lång rad profilspelare ser ut att lämna laget för NHL och KHL. Lakers har 18 spelare under kontrakt, men tre av dem är juniorer och jag blir inte förvånad om det blir så mycket som ett styvt dussin nya spelare i truppen nästa år. Det pratas redan om Andrew Calof och Elias Pettersson, men inget är klart. De närmaste dagarna lär det klarna en aning och jag lovar att återkomma i ämnet.
Silly season, ja. När spelarna nu packar ihop sina svettiga trunkar och ger sig ut på golfbanor och stränder är det sportchefen som är i fokus. Men vi ska inte heller glömma försäljnings- och marknadsavdelningens slit i guldjakten. Här och nu börjar egentligen deras högsäsong. Sponsorer ska raggas, säsongskort ska säljas och det ska planeras sponsorträffar och Ladies Night och sättas nya körscheman för matchintro och pausunderhållning. Kiosker och barer ska pimpas och det ska layoutas och tryckas en biblisk massa matchprogram och vepor och ovanpå det en helt ny kollektion av supporterprylar till shopen. Och så ska det skickas nyhetsbrev, förstås.
En enda sak missar Växjö Lakers i det där peppiga brevet. Varför nämner de inte att det faktiskt finns chans till guldrevansch redan nu i helgen?
J20 går ju upp i semifinal mot AIK i Nyköping på lördag. Jag har varit inne på det tidigare: efter att just AIK slagit ut seriesegrarna Malmö är Växjö Lakers det högst rankade laget av de fyra kvarvarande och har en alldeles utmärkt chans att faktiskt vinna ännu ett historiskt SM-guld.
Det vore något. För länge ju detta det enda belackarna hade att anmärka på. Att det inte fanns någon ungdomsverksamhet och att Växjö bara var en fluga, ett köpelag som man inte gärna kunde ta på allvar och som skulle vika sig vid första motgången.
Well, även där har de efter diverse kontroverser till sist lyckats ta sig framåt.
Inte utan hjälp utifrån, bör tilläggas. Det är bara sex spelare i laget som har klubben som moderförening. Men tittar vi å andra sidan på tänkbara finalmotståndarna HV71 så har de inte heller fler än åtta. Sen har de förvisso trålat rent i Nässjö och Värnamo och Sävsjö, medan Lakers har tagit sina från Limhamn och IK Göta och Trångsund och Bofors.
Spelar det någon roll? Egentligen inte. Så länge Växjö är ett attraktivt alternativ för de bästa juniorerna i landet är det skit samma om de kommer från Alvesta eller Munkfors. Sen är det såklart inte bra om de bästa juniorerna från närområdet väljer andra klubbar framför Växjö, men finns inte tillräckligt bra talanger på nära håll får man gå en bit längre efter vatten. Det har Lakers gjort med så stor framgång att de kom två i J20 Topp 10 och nu har chans att vinna guldet.
Och det är inte bara roligt, det innebär också stora möjligheter.
För det första har vi redan under den här säsongen fått se en hel massa Växjöjuniorer i SHL. Det är bra för både lönebudgeten och klubbens fortsatta rykte som talangverksamhet. För det andra skapar det tydliga karriärvägar och bra förebilder för alla de kids som just nu gnuggar i pojklag och hockeyskolor. För det tredje innebär ett framgångsrikt J20 ännu en produkt man kan sälja varumärket med.
Så sätt igång med det. Slutspelet börjar på lördag och guldjakten är inte över.
LÄS MER
Peter Sibner
