Han talar ut om bilbränderna på Araby
Smålandsposten har varit i kontakt med en man som vid flera tillfällen var med och bränt bland annat bilar på Araby.
Anledningen till skadegörelse är enligt honom ett missnöje mot polisen, hämnd eller i vissa fall en försäkringsgrej.
– Jag har själv stått där och tänkt, vad fan ska vi göra? Vi kastar sten, vi tar sönder det här, krossar fönster, vi tänder på något, säger han till Smålandsposten.
Enligt honom är det aldrig utan anledning som bilar brinner. Ofta har det att göra med att få ut sin ilska mot polisen, att få dit dem och då passa på att kasta sten mot dem.
– Det finns ju inget annat sätt om man inte kan uttrycka sina känslor. De lyssnar inte, då måste man göra något annat. Men inte ens då fattar de, säger han.
Det som polisen inte förstår är enligt honom är att det är polisen själva provocerar fram oroligheterna på området. Invånarna har ingenting att göra, de är missnöjda och få ungdomar har ett arbete att gå till. Han är besviken på kommunens löfte som inte fullföljs. Han menar att misstron mot polisen är stor, om någon ringer och berättar att de är från Araby dröjer det innan hjälp kommer och att de väntar med ingripandet tills någon person blivit slagen eller huggen.
– Men de ingriper inte för att hindra att det ska hända. Aldrig. Ringer någon från Araby till polisen kommer de inte, säger han.
Han är skeptisk till om Arabysatsningen verkligen behövs. Han tror inte att polisinsatsen kan förändra någonting på lång sikt. De som känner sig otrygga ska känna sig trygga men poliserna ska inte provocera fram saker. Att polisen stoppar en person för att den har en kriminell historia, utan att ha gjort något brottsligt anser han är helt fel.
– Om de kommer till Araby ska de inte leka tuffa för att de är många. De ska inte provocera, eller bara stoppa någon bara för att stoppa någon, det är inte rätt. Alltså jag har aldrig sett att en polis gjort något bra. Möjligen räddning när någon håller på att dö. Annars har de aldrig gjort något bra för en ungdom, säger han till Smålandsposten.
Charlotte Stjernkvist
