Henrik forskar om psykopater
Henrik Belfrage är professor i kriminologi med inriktning på bland annat psykopati. Under slutet av 90-talet var han verksam på rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö. Numera är han mestadels verksam på rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena, men i måndags gjorde han ett återbesök i Växjö då han var in bjuden av Brottsofferjouren att föreläsa på konserthuset. Intresset var stort.
– Psykopater är ett ämne som fascinerar eftersom de är så annorlunda än oss. De saknar förmåga till kärlek och empati. Ofta frågar vi oss, hur kan någon vara så samvetslös och göra på det sättet?
Henrik betonar att psykopati inte är någon psykisk sjukdom utan en personlighetsstörning. Det är därmed obotligt.
– Det går ju inte att bota en personlighet. Alla behandlingar för psykopati har visat sig vara helt resultatlösa och till och med vara kontraindicerad, det vill säga det förvärrar tillståndet. Psykopaterna blir helt enkelt bättre på att vara psykopater. De får lära sig hur de ska uppträda som om de kände ånger och kärlek.
Hur stor andel av befolkningen är psykopater?
– Någonstans mellan en halv och en procent. Orsaken till psykopati är en kombination av ärftliga och sociala faktorer. Oftast visar det sig redan i tidig ålder.
Psykopati är dessutom den tyngsta riskfaktorn när det gäller våldsutövning i samhället. De flesta psykopater begår för eller senare ett våldsbrott och hamnar inom kriminalvården.
– Störningen tar över förr eller senare.
Inte minst är psykopaterna kraftigt överrepresenterade när det gäller partnervåld. För att minimera psykopaternas skada har Henrik ägnat mycket tid åt att göra risk- och farlighetsbedömningar. Under föreläsningen gick han till hårt angrepp mot Socialstyrelsen och deras användande av FREDA, en standardiserad bedömningsmetod där kvinnorna själva får bedöma sin egen risksituation genom att addera riskfaktorer och komma fram till en totalpoäng.
– Det är helt tokigt! Av erfarenheter vet vi att kvinnor som lever i sådana relationer normaliserar sin situation. De förminskar därmed sin utsatthet och resultaten blir helt missvisande. Att Socialstyren fortfarande använder detta är eländigt!
