Ja, jag ligger med en 24 år äldre man

Mamma, jag har något att berätta för dig.

Sonen satt vid köksbordet och jag satte mig ner mittemot.

Jag är heterosexuell. Jag gillar tjejer. Så du behöver inte fråga mig mer om jag har träffat någon tjej ELLER kille. Du behöver inte säga partner. Du kan fråga mig om tjejer. Jag gillar tjejer. Punkt slut.

Samtalet ägde rum för ett antal år sedan när sonen tröttnat på att jag hela tiden skulle poängtera att all kärlek är bra kärlek.

Jag gjorde det eftersom jag kom ihåg första gången jag höll honom i mina armar. Det var då tanken knockade mig. När han var någon timme gammal. Tänk om han inte vågar visa sin kärlek för mig. Det gjorde mig livrädd. Kanske en konstig sak att bli orolig över som förstagångsmamma, men den oron följde mig och mitt föräldraskap. För det måste vara bland det värsta, att andra ska bestämma över vem du ska eller får älska. Att ifrågasätta kärlek.

Därför är jag stolt över att bo i Växjö. En liten stad där Prideveckan har blivit stor och folklig. En tillåtande stad på många sätt. Men det finns en sak som många inte tänker på.

Jag lever ihop med en man som är 24 år äldre än mig. Och när det handlar om åldersskillnad så är det precis som om det har gått under radarn när det gäller tillåtande kärlek.

Många anser det vara helt okej att tycka, tänka men framförallt uttrycka vad de känner inför ett par med stor åldersskillnad.

Låt mig ta några exempel över vad jag har fått höra och då inte av okända personer utan av personer som både har varit bekanta och stått mig nära.

Vad har ni att prata om?

Vi har ju hur mycket som helst att prata om. Mer än vad vi har med jämnåriga eftersom vi har olika perspektiv på mycket i livet. Vi har mycket att lära av varandra.

Är du inte rädd för att dina barn kommer att skämmas över dig?

Nja, jag tror nog att mina barn skäms mer över mig när jag står och sjunger ekivoka sånger i köket när deras kompisar är hemma än över att min sambo levt längre än mig.

Har ni sex?

Ja. Vi har sex flera gånger i veckan. (Eller ja, just nu är det ganska sällan, men det beror mer på att jag har slitit av korsbandet i knät än något annat) Ofta vill jag lägga till frågan: Har du? Men jag gör det inte. För det är en sådan urbota dum fråga att ställa. Om och hur ofta folk har sex är helt upp till dem. Och har inget med ålder att göra.

Fy fan vad äckligt!

Ja det är en kommentar jag har fått. Det är också en kommentar som gjort att en av de personer som stått mig närmast i livet nu inte finns med i mitt liv alls. Min kärlek är inte äcklig. Den är fantastisk och fin och fan den som tycker att någon annan ska få bestämma över och ifrågasätta kärlek. Min eller någon annans.

Hon tog honom för pengarna.

Nej jag tog honom inte för några pengar. Jag vet dock inte om han tog mig för pengarna eftersom jag troligtvis kommer att vara en arbetande kvinna i resten av hans liv och därmed får han det bättre ekonomiskt än vad många andra pensionärer har det.

Han tog henne för att hon var ung och han kunde visa upp ett kuttersmycke.

Nej herregud. Jag blir förvånad varje morgon jag ser mig själv i spegeln och tänker att någon frivilligt vill vakna upp till den synen varje dag.

Det är klart att jag någon gång har undrat över vänners val av partner. Men jag skulle aldrig ifrågasätta så länge jag såg att min vän mådde bra i relationen. Vad tror ni skulle hända ifall jag på en arbetsplats skulle ställa frågan till en homosexuell arbetskamrat: Är du inte rädd för att dina barn kommer att skämmas över dig? Det skulle, med all rätt, bli ett jävla liv.

Eller om jag på krogen ställde mig väldigt nära, ni vet sådär nära så man försöker att backa med huvudet men den överförfriskade personen framför dig håller tag i din nacke. Och så ställer jag den sluddriga frågan: Du heeeelt ärligt, har ni schex? Jag meeeenar (svälj) får han upp den över huvudTAAAGET?

En annan klassiker är när folk tror att bara för att man inte var född på 60-talet så känner man inte till Woodstockfestivalen eller att en president i USA blev skjuten. Nej, då lämnas man utanför samtalet helt med förklaringen: Det var innan din tid.

Ofta kan vi skratta åt det, jag och min man. Men ibland fastnar skrattet i halsen och jag tänker, varför är det okej att håna en kärleksrelation på grund av ålder?

Kan du förklara varför du föll för den person du lever med? Kan du förklara orsaken till varför du blir attraherad av samma kön, långa personer, korta personer, blonda, mörka, äldre, yngre, enbenta eller rullstolsburna? Nej visst är det svårt. Och varför i helvete ska vi behöva förklara det? Låt kärleken vara just kärlek.

Elisabeth Anderberg