Jag har ett hemligt förhållande

Konsumentverket har nyligen gått ut med att de inte anser att NIX-registret skyddar tillräckligt mot oönskade telefonförsäljare. Nu vill de att regeringen skärper lagstiftningen för att stärka konsumentens rätt.

Förutom att det kanske skulle stoppa det faktum att en 87-årig kvinna inte skulle behöva få fler stringtrosor i sin brevlåda varje månad (hon är förtvivlad över att detta) så skulle det även innebära att mitt förråd av tvättmedel äntligen skulle kunna sina.

Låt mig berätta om min relation till telefonförsäljare i allmänhet och tvättmedelsförsäljare i synnerhet.

För cirka 18 år sedan blev jag för första gången uppringd av ett tvättmedelsföretag. Mannen i andra änden av luren pratade klingande skånska och var så fantastiskt trevlig. Det fick följden att jag två veckor senare hade 20 kilo tvättmedel på min trappa.

Han ringde sedan upp efter några månader igen och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Eftersom jag hade tagit dubbel leverans gången innan så tyckte han inte att jag skulle ta det igen, utan det räckte med 10 kilo. Jag sa ja och två veckor senare stod det ytterligare 10 kilo utanför dörren. Sedan fortsatte det så. Jag nästan längtade efter våra samtal.

Efter ett par år så hade jag flyttat, jag låg i skilsmässa och livet var ganska turbulent. Då ringde han igen.

Hallå Elisabeth, jag var tvungen att ringa. Hur mår du? började han sitt samtal.

Sedan pratade vi länge och väl. Han frågade om hur det blev med innebandyn för en av mina pojkar, mitt jobb. Vi pratade om förhållande, barn, boende och mycket annat.

Nej nu ska jag inte uppehålla dig längre. Men en sak kan jag säga, det du behöver tänka på minst just nu är tvättmedel så jag skickar två spänner till dig, avslutade han.

Jag torkade tårarna och snörvlade fram ett tack.

Inte för en sekund slog det mig vilket enormt bakgrundsmaterial företaget hade på mig. De visste allt! Eller rättare sagt, jag hade berättat allt. De visste mer om mig än många av mina arbetskamrater.

När jag ytterligare några år senare blev sambo frågade han lite försiktigt varför jag hade 70 kilo tvättmedel i källaren. Efter att jag hade berättat undrade han lite över mitt mentala hälsotillstånd varpå jag får fram: Men det är ju mina vänner...

Men jag vet ju att de inte är mina vänner, de är enormt skickliga försäljare och jag kan inte säga nej till det. Jag är den perfekta konsumenten. Och det är troligtvis därför jag aldrig går och shoppar. Skulle en expedit säga till mig att jag MÅSTE ha en björnrövsmössa så skulle jag köpa det.

En annan typ av telefonförsäljare jag är en sucker för så är det de svaga.

Telefonen ringde och jag svarade. Denna gång var det en man med tydlig indisk brytning. Han talade ljust och snabbt och jag såg framför mig en liten man med indiskt ursprung och alldeles för stor hatt (av någon anledning jag inte vet). Han började samtalet med: Strumpor. Vill du ha strumpor? Jag säljer.

Han gjorde nog allt fel. Men jag fick moderskänslor för honom och jag tänkte att han får säkert inte mycket sålt så om jag köper några strumpor av honom så stärker det säkert hans självförtroende.

Vill du ha färgade strumpor eller roliga prickar? frågade han mig glatt efter mitt ja.

Jag valde enfärgade eftersom det var det jag antog att han menade med färgade.

Någon vecka senare kom det prickiga strumpor, strumpor fyllda med stjärnor och strumpor med diverse djur på. Men jag gjorde inget åt det utan la ner dem i byrålådan och bad av hela mitt hjärta att han inte skulle ringa igen. För jag kan inte säga nej till försäljare.

Konsumentverket uppmanar nu regeringen att gå vidare med ett lagförslag som kräver skriftlig bekräftelse från kunden vid telefonförslag. Just för att man inte ska ryckas med i stundens ingivelse.

Fram tills dess kommer jag fortsätta ha mina hemliga samtal med tvättmedelsförsäljarna från Skåne. Allt för att sambon inte ska förstöra min vänskapsrelation med desamma. Och mitt enda hopp för att jag ska slippa gömma undan tvättmedel på de mest konstiga ställen blir att regeringen tar Konsumentverkets uppmaning på allvar.

Elisabeth Anderberg