Jo, polisen har bättre saker att göra

Min pappa lärde mig och mina syskon att undgå lagen på alla möjliga sätt vi bara kunde. Regler var inget för honom och han ville dela med sig till oss av sin encyklopedi av fiffiga trick.

När jag tog körkort var det tre saker som han ansåg vara de viktigaste:

1. Stoppar en ensam polis i en polisbil dig för fortkörning ska du alltid neka. Har de inte filmat eller varit två som sett samma sak så håller det aldrig i rätten. Ord mot ord.

2. Fartkameror är att anses som solen. Ner med solskyddet alternativt släng dig åt sidan så att huvudet hamnar i höjd med passagerarsätet, då kommer du undan.

3. Finns det bussfiler så kör i dem. Du ska aldrig behöva sitta i en kö. Blir du stoppad, säg att du är från landet.

Varje gång han fick en bot så skrek han högt: Har de jävlarna inget bättre för sig! Inte för att han någonsin betalade sina böter, han överklagade dem i oändlighet tills rättsväsendet avskrev dem för att slippa den rödhåriga, runda skåningens obegripliga förklaringar gång på gång.

Jag och en av mina systrar gjorde revolt på vårt sätt. Jag blev journalist och hon blev polis. Hon tog sådana som honom och jag skrev om det. Vi misstänker starkt att han ibland låg sömnlös om nätterna av oro för sina döttrar. Vad hade han gjort för fel?

Nu i april är det nio år sedan vår pappa dog. Vi skrattar ibland åt minnet av hans obotliga vilja att alltid hittar vägar att gå runt lagen medan jag och min syster gjorde det till vårt yrke att följa dem. Men en sak som jag hoppas och tror skulle ha fastnat i halsen på pappa är orden: Har de jävlarna inget bättre för sig.

Vi hör hur media dagligen rapporterar om krisen inom polisen. Hur omorganiseringar och allt tyngre arbetsbelastning knäcker dem till den milda grad att de slutar. Så konsekvensen blir att i dagar som dessa då trycket ökar på polisen får vi allt färre av dem.

Denna yrkesgrupp som de flesta av oss inte vill ha med att göra, men som alla av oss vill ska finnas där när de behövs.

Vi är idag mer upplysta om polisens organisation än någonsin förr. Detta eftersom poliser själva har börjat att säga ifrån. Nu räcker det. Så här har vi det i vår vardag.

Tidigare så blev vi mest informerade om när de gjort fel. Eftersom en polis i mångas ögon inte SKA göra misstag, begå fel eller vara mänskliga i den bemärkelsen. Samtidigt så vill vi gärna att polisen ser genom fingrarna då någon begår ett sådant struntbrott som att kissa offentligt eller har en öl med sig på stan som de dricker. De måste väl ändå ha viktigare saker att jobba med?

Vi vill också gärna att det skulle räcka med en trevlig tillsägelse när jag körde i 150 på en 110-väg. Jag menar det var ju en fin väg, tidigt på morgonen och inte en bilist i närheten. Ja förutom polisen då. Det måste finnas viktigare saker att göra?

Jamen självklart finns det viktigare saker. Så om vi bara kan ge fan i att pissa på busshållplatsen eller köra som dårar så kan de ägna sig åt det.

App, app, app säger du vän av ickeordning. De mindre viktiga brotten kan de väl ta sist? Ägna sig åt de viktigare, större brotten först?

Först av allt, vem är det som bestämmer vad som ska prioriteras först? Är det barnet som inte vågar gå till sin buss eftersom det står ett gäng och pissar framför bussen? Eller är det killen med nyblivet körkort som blev omkörd och som hade lärt sig att man ska hålla hastighetsgränserna. Killen hade dessutom bilderna av hur en krasch kan se ut i den farten färskt i minnet efter körskolelektionerna.

Nej. Ringer du in och anmäler ett misstänkt brott som händer just nu så är det ledningscentralen som bestämmer prioriteringarna för poliserna ute på fältet. Och de på fältet följer sina arbetsuppgifter. Precis som du gör på ditt jobb.

Sedan finns det självklart planerade insatser som det beslutas om i riksdagen. Till exempel riktade insatser mot en viss typ av brott. Låt oss säga att riksdagen beslutar om att man ska arbeta mer mot misshandel i hemmet. Detta eftersom man sett stora ökningar på anmälningar inom denna brottskod. Ja då vet ledningscentralen om detta och flyttar upp det på prioriteringslistan. Men de försöker fortfarande att hinna med just din anmälan. För vad skulle du tycka om polisen svarade dig: Du, vi har viktigare saker att göra, när du ringer in en anmälan för vad som är viktigt för dig? Kanske inte viktig för någon annan, men just för dig.

För det är ju så att olika saker är viktiga för oss. Äger du en butik så tycker du troligtvis att det är oerhört viktigt att polisen snabbt agerar vid snatteri. Alla villaägare vill vara först i kön när det har varit inbrott. Som mamma till en misshandlad son vill du att polisen ska släppa allt för att hitta den jäveln som gjorde det.

Fast om samma butiksägare har ägnat sig en del åt bedrägeri så vill du inte att polisen ska snoka för mycket. Och om villaägaren köpt en tavla lite under bordet som blev stulen så bör polisen inte lägga sig i var tavlan kom ifrån. Mamman som är orolig för sin son vill säkert inte att polisen ska rota alldeles för mycket i sonens tvivelaktiga affärer som innefattar narkotikahandel.

Men det är inte du och jag som bestämmer. Det är inte ens polisen du och jag träffar som bestämmer. Lika lite som kassörskan i butiken bestämmer sortimentet du handlar av.

Så skärp dig. Poliserna går på knä just nu. Hjälp till och stötta dem. För vare sig du eller jag vill vara utan dem när det väl smäller till.

Elisabeth Anderberg