Kan en person med bacillskräck vara politiker?

Förra veckans nyhetsflöde handlade mycket om Miljöpartiet och deras kriser. Jag skulle i denna krönika vilja ta upp krisen kring Yasri Khan. Ett framtidsnamn inom partiet som han blev kallad efter krisen. Själv hade jag inte hört talas om detta framtidsnamn tidigare. Men men.

Yasri Khan ville inte ta den kvinnliga reportern från TV4 i hand. Han förklarade att det hade med hans tro att göra. Det hade inget med respekt att göra, utan kultur och religiös övertygelse.

KABOOM! Medievärlden exploderade. Att så mycket kunde hända inom ett och samma parti samma vecka och dessutom ha koppling till Islam var ju nästan för bra för att vara sant. Klicken på hemsidorna skulle vara säkrade för ett bra tag framöver.

Så vad handlar detta om? Handlar det om att vi i Sverige tycker att symbolen skaka hand är så oerhört viktig och är därför den enda symbol på att vi respekterar varandra?

Gustav Fridolin (MP) medverkade i Ekot där han fick frågan upprepade gånger: Ska en riksdagsledamot kunna skaka hand med en kvinna? Han svarade flera gånger att det saken handlar om är att behandla män och kvinnor lika. Studioreportern sa sista gången väldigt tydligt: Men jag vill veta specifikt om det innebär att en man ska kunna skaka hand med en kvinna? Fridolin sa då att personligen så tyckte han att en man ska kunna skaka hand med en kvinna.

Om jag förstår det hela rätt så är det omöjligt för en person med exempelvis bacillskräck att vara politiker då. De personerna vill sällan skaka hand. Men det kanske inte spelar någon roll eftersom de då varken vill skaka hand med vare sig män eller kvinnor. Går det bra då?

Om Yasri Khan hade sagt: Jag kan tyvärr inte ta i hand för jag är rädd för att bli förkyld och det finns ingen handsprit i närheten. Skulle han kunnat sitta kvar då?

För som det verkar nu är problemet att han inte ville skaka hand.

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är oerhört viktigt att kvinnor och män behandlas lika och respekteras fullt ut. Men hos mig ligger inte respekten i ett handslag. När en man lägger sin hand över sitt hjärta, ser mig i ögonen och sedan bugar sig inför mig känner jag att han hyser en stor respekt för mig.

När jag däremot står med en man vid var sin sida om mig och det kommer en annan för att hälsa på oss. När man då hoppar över att hälsa på mig för att först hälsa på männen vid min sida, det tycker jag är respektlöst. Då spelar det ingen roll hur många händer som trycker min.

Jag undrar om samma sak skulle ha hänt om den kvinnliga reportern stått framför en japan som hållit ihop sina händer i en luciaposition och bugat sig. Så hälsar man ofta i Japan och det vet vi om. Det handlar bara om en tradition om hur vi hälsar. Inget mer. På samma sätt som att i Sverige kramas kvinnor ofta när de träffas. Och män kramar ofta kvinnor när de träffas. Men det är mer sällan som män kramar män som hälsning. Vissa gör det, andra inte. Det handlar inte om något annat än tradition.

Det finns en mängd med kulturkrockar som är allvarliga att ta hand om. Synen på kvinnor blir ofta en krock när man grundar sin kultur och sina gärningar på religion. Oavsett om det handlar kristendomen eller islam. Men låt oss jobba med de verkliga frågorna och koka inte ner det till en fråga om att ta i hand. Det blir bara fånigt. Sverige är ett mångkulturellt land idag. På både gott och ont. Det ger mycket och det kan också skapa problem. Därför är det nog viktigt att vi lär oss mycket om varandra. Så vi förstår vad det är som händer när det krockar.

Men just nu skäms jag bara över debatten. Vi har just kommit ur debatten om att ta mig inte i häcken, ta inte på mina bröst. Ska vi då vända det till – men du ska fan ta mig i hand. Om handen innebär något lika intimt för människan mittemot dig som dina bröst eller din rumpa så blir det något motsägelsefullt.

Fokusera på något viktigare tack.

Elisabeth Anderberg