Lisa Lange Bengtsson: Kraven på att vara den perfekta människan
Hur stora krav har vi på oss själva egentligen? Sätter vi rimliga gränser till vad vi verkligen orkar med innan man slängs in i den berömda väggen som fler och fler möter. Har vi lärt oss att säga nej utan att få skuldkänslor? Mår vi bra?
För många år sedan sa man att man hade ”gått-in-i-väggen” sedan blev man utbränd och nu har man utmattningssyndrom. Först var de tabubelagt och man blev utpekad som svag och dum medan man nu hör att nästan var tredje människa som man pratar med nämner att de har varit inne i väggen. Vissa har gjort mer avtryck i än andra. Även jag har varit där!
Första gången var jag 23 år, hade en 1-åring hemma och gick tillbaka för snabbt till jobbet. Andra gången var förra våren då jag brakade in i väggen ordentligt. Nu är det inte lika mycket tabu att vara utmattad och sjukskriven, men fortfarande anses dessa människor vara svaga personer, men det folk inte fattar är de bakomliggande orsakerna till varför man möter väggen och till slut inte orkar varken gå ur sängen eller jobba!
Dessa människor är inte svaga, de är snarare tvärtom! De har kämpat hårt, ja till och med alldeles för hårt för att vara andra till lags, kraven de ha på sig själva och att prestera i jobbet och de har förmodligen aldrig sagt nej! Eller? De har bakat bullar, jobbat, ställt upp i kiosken på fotbollen när den andre som skulle stå inte dök upp, sprungit och engagerat sig i olika föräldrarnätverk och skolmöten för att ingen annan ville ställa upp. De har förmodligen skjutsat barnen hit och dit, ställt upp för alla andra, ha ett måste att allt ska vara tipp-topp men till slut har man glömt att ta hand om sig själv! Man glömmer bort att stanna upp och ställa frågan ”Hur mår jag egentligen?”, fråga sig om man tycker att detta är okej att hålla på så här? Har du kommit hit, då har du kommit långt.
Men jag kan inte annat än att tänka på en artikel som skrevs för några år sedan, en insändare i Smålandsposten där en elev skrev liknande så här: Ni vuxna kan sjukskriva er när ni inte orkar och jobbet blir för mycket, men vad händer med oss elever om vi känner likadant? Om vi skulle sjukskriva oss?
Mycket klokt skrivit för så är det faktiskt. Vi vuxna kan göra något åt när vi inte mår bra, vi kan alltså sjukskriva oss men ändå (oftast) blir inte jobbet lika mycket påverkat som när en elev blir så pass utmattad av all stress och krav de har på sig i skolan med betyg och prestationen, inte orkar mer. Vad gör vi då?
Vi måste lära oss att ta hand om oss själva, se till att vi inte gå in i ett ekorrhjul där allt bara snurrar på utan att ta reda på varför man gör så och för vem? Vem ska man må bra för? Detta kan också hjälpa våra barn och ungdomar som går till skolan med en klump i magen, kanske sover dåligt, äter dåligt, får ett förändrat beteendemönster och kanske drar sig undan mer och mer, sover mer på dagarna och så vidare. Ta hand om dig själv och ta hand om ditt barn.
Må inte dåligt för att andra ska mår bra!
