Maria Lindberg: Krönika: Ett lerbad på internet
De här raderna skrivs i något av ett töcken. Efter en natt med ständigt störd sömn för att kontrollera att yngsta dottern inte drabbats av feberkramper blir man lite lullig i bollen. Ett sådant töcken som jag ständigt befann mig i när barnen var riktigt små och ammades samt var uppe och skrek halva nätterna. Men som tack och lov är ganska ovanligt nu för tiden.
Sagda sömnbrist skadar min koncentration och det blir inte bättre av att denna krönika ska författas i soffan bredvid sjuka dottern som ser på något av dessa väldigt märkliga barnprogram som numera finns till buds via nätet. Tröttheten kombinerad med frisbee-kastande apor, pingviner, glitter och tigrar som virvlar runt bland blad och fjärilar gör att det känns som att jag intagit någon slags olaglig substans.
Ibland tänker jag att det var bättre när det bara fanns Björnes magasin, Linus på linjen och på fredagar Disneydags. Bristen på utbud känns som en kvalitetsstämpel. Huruvida det verkligen var så kan säkert diskuteras, men säkert är i alla fall att vi verkligen uppskattade tecknad film på den tiden. För mina barn är ju oändlig tillgång på olika barnprogram en självklarhet. Om det är en av internets fördelar eller nackdelar vet jag faktiskt inte. Fast själv uppskattar jag definitivt ständig tillgång till alla bra serier.
Definitiva nackdelar med internet är ju saker som nätmobbing, näthat, troll, grooming, våldsamma filmer eller bara läskiga bilder. Som förälder finns det mycket som oroar mig där ute på world wide web. Häromdagen råkade mina barn se en läskig bild på en tant när de satt med kompisar och kollade på youtube. Gråt, rädsla och svårt att somna. Men bortglömt nästa dag tack och lov.
Ibland känns det som att det liksom bara strömmar ut skit från internet, som att detta världsomspännande nätverk tar fram det värsta hos människor. Men häromdagen blev jag påmind om att det faktiskt också får fram det allra bästa. Gemenskap, systerskap, samarbete istället för konkurrens. En person jag beundrar, och som tidigare var krönikör här, påminde mig om att det är rätt fantastiskt att personer från världens alla hörn går samman och peppar, marknadsför och stöttar varandra. När vi lika gärna kunde ha sett på varandra med fientlig blick. För vi är konkurrenter, med samma yrke och målgrupp. Men faktum är att genom att stötta varandra så växer vi alla.
Kanske är detta bara pladder från en hjärna med sömnbehov, kanske påverkas jag av barnprogrammet i bakgrunden där en flicka är vän med massor av vilda djur och enkelt teleporterar sig mellan olika världsdelar och mystiska världar med hjälp av magi. För lite så känns det - som att internet är magi. Det är på ett sätt så självklart och ändå kan jag fortfarande inte fatta vad som faktiskt händer när jag skickar ett mejl…
Oj! Somnade visst till. En elefant med hösnuva väckte mig. Barnprogrammets kvalitet må vara diskutabelt, budskapet var i alla fall fint. Elefanten hjälpte grisarna att få ett lerbad genom att samla upp vatten i snabeln och spruta ut det på deras torra sandplätt.
Ungefär som när andra användare på sociala medier inspirerar mig med sina inlägg och hjälper mig när kreativiteten torkat och jag behöver pepp för att känna att jag faktiskt har något att komma med. De ger mig ett virtuellt lerbad där nya idéer plaskas fram. En något ansträngd liknelse, ja. Men ej desto mindre sann.
