Peter Sibner: Lakers har tid att laborera

Första SHL-förlusten har legat i luften ett tag nu, för man kan inte gärna säga annat än att 1-5 mot Cardiff Devils är ett rätt taskigt omen oavsett vilka spelare som vilades. Lakers låg halvrisigt till mot Mora i torsdags också, men hade turen på sin sida med Emil Bejmos olyckliga utvisning och domarens val att ge Mora ytterligare en tvåa för misconduct i det läget.

På Hovet ville Djurgården mer i den tredje perioden och utnyttjade lägligt den chans att vinna matchen de gavs av Adam Reideborn. Att Växjö är ett bättre hockeylag råder det inte mycket tvekan om, men motivation slår klass och oavsett vad tycks det alltid vara något som besegrar Växjö på Hovet.

Inte ens Viktor Fasth hjälpte, men det borde man kanske kunnat ana. Förra gången Viktor Fasth vaktade en match i Lakers tröja på Hovet förlorade han ju också. Men det sörjer han nog inte, för den torsken betydde ju att AIK gick upp i SHL och tog Fasth med sig dit. Resten är väl så att säga historia.

Han kan knappast lastas för förlusten i söndags, för Växjö Lakers trivs som kräftor i kokande vatten i Stockholm. Jag började räkna lite på fingrarna och kom fram till att jag varit på plats och sett dem spela där åtminstone åtta eller nio gånger sedan de gick upp i SHL och kan bara dra mig till minnes en enda seger. Jag minns däremot många ras och plattmatcher. Den allra värsta var nog den 28 oktober 2013, när de hade kassaskåpssäkra 3-1 mot AIK med fem minuter kvar och vips släppte in fyra mål och åkte hem tomhänta.

Vad gäller kampviljan och energin tyckte jag inte Lakers gjorde en dålig insats i söndags, de fick helt enkelt lite flyt emot sig för första gången i år. De har varit fantastiskt bra i några av matcherna så här långt, och när de får allt att stämma är de enligt mig det bästa laget i SHL. Men det har också varit väldigt stor skillnad på högsta- och lägstanivån och inte sällan har det varit beroende på vilka som stått för motståndet. Örebro, Cardiff och Mora har framkallat de sämsta insatserna, medan Skellefteå, Linköping och Frölunda sett till disciplin, noggrannhet och tempo fått möta ett helt annat Lakers. Det KAN vara rena tillfälligheter, men kan också tyda på att Lakers vet att de är bättre än nästan alla andra lag de möter de här säsongen.

Nu väntar back to back mot Karlskrona i helgen som kommer. Vän av ordning säger att Lakers ska gå därifrån med sex poäng och det är det enda som talar emot dem. Karlskrona lyckades vinna på straffar i Växjö förra hösten och helt givet är det inte, men det är ändå två lag som mer eller mindre spelar i olika divisioner när det kommer till kompetens och kunnande i respektive trupp.

Alla underskattningars moder, således.

Men Lakers går också in i en riktigt intressant fas nu, för nu ska laget börja byggas på allvar. I den position de är i kan de kosta på sig att leta formationer, testa backpar och PP-formationer och laborera långt in på hösten, och det har de också gjort så här långt. De har också haft råd att låta Viktor Andrén bli varm i kläderna via två segermatcher där han varit lysande, och lär fortsätta matcha honom var tredje match eller så och med hänsyn till Viktor Fasths skadehistorik är det en oerhört viktig försäkring.

Framöver ska inte bara Noah Welch, utan även forwarden Brendan Shinnimin in i laguppställningen på någons bekostnad. Han är en liten, skicklig och lite smått elak center som har bra händer och i första hand ska ha offensiva uppgifter. Frågan är då var? Innebär kanadensarens inträde att Janne Pesonen får lämna sin centerplats och hamna på kanten, där han mestadels spelat under karriären? Produktionsmässigt har Pesonen bara gjort en andraassist på de senaste fem matcherna och det är precis den här typen av experiment jag tycker Lakers ska ta god tid på sig att leka med när de har tid och råd.

Förra året lärde sig Lakers den hårda vägen att man inte vinner SHL i december och januari. Det gör man inte i oktober heller.

Men sex poäng mot KHK bör de åtminstone klara av.