Peter Aronsson är ny rektor på Linnéuniversitetet

Linnéuniversitetet är en hemtam miljö för Peter Aronsson. Under årens lopp har han varit verksam här i en mängd olika roller, först som doktorand och därefter som lektor, prefekt, dekan, prorektor och nu sedan några veckor tillbaka rektor.

– Gradvis har jag vuxit in i uppgiften att leda allt större lag.

Och det nya uppdraget innefattar verkligen ett stort lag. Som rektor på Linnéuniversitetet kommer han ha det högsta ansvaret för en arbetsplats med cirka 34 000 personer, vilket inkluderar 2000 lärare och 32 000 studenter.

– Ja, det är en stor verksamhet. I viss mån är det dock ett självgående maskineri där universitetet verkar under stabila villkor från statsmakten. Men samtidigt har universitetet ett viktigt utvecklingsuppdrag. Vi ska ta hänsyn till en arbetsmarknad som ständigt förändras och studenter med nya preferenser.

Hur kommer Linnéuniversitetet förändras under ditt ledarskap? Har du någon programförklaring?

– Det är inget revolutionerande utan den fastlagda visionen ligger fast, vi ska vara en framgångsrik dynamisk och internationell kunskapsmiljö i Småland. Men min ambition är att vi ska bli ännu innovativare och ännu bättre på att tillvarata vår kompetens när det gäller olika samhällsutmaningar, bland annat att skapa hållbara lösningar inom byggnation, hälsa och lärande.

Peter är historiker till sin profession och har som forskare särskilt intresserat sig för samhällsutveckling och regional dynamik. Han kan konstatera att Kronoberg och Kalmar länge var stagnerande regioner. Under åren 1870 till 1970 var det en avfolkningsbygd, men efter 1970 så har det skett en förändring som Peter till stor del menar hänger samman med tillkomsten av högskolan.

– Det är ingen tillfällighet att kurvorna vänder runt 1970 när Växjö fick en universitetsfilial. När det gäller kompetensförsörjningen i regionen så vill jag påstå att högskolan och universitet haft en avgörande betydelse för att den här regionen lyckats vända kurvorna uppåt de senaste decennierna.

Med sin snabba tillväxt är Linnéuniversitetet är något av en framgångssaga. Inkluderat deltidsstuderande så har universitetet idag 32 000 studenter uppdelade på Kalmar och Växjö.

– Vi är det sjätte största universitetet i Sverige.

Ledarskap-, förskollärare- och sjuksköterskeprogrammen är de som lockar flest till Linnéuniversitet. Ett utmärkande drag är också att medelåldern hos de studerande är relativt hög.

– Vi är inget utpräglat ungdomsuniversitet utan vi har en högre andel äldre studerande som befinner sig mitt i arbetslivet. Det är en utveckling som överensstämmer med det vi kallar det livslånga lärandet. Samhället förändras i snabb takt och i allt från byggnation till IT tillkommer ny kunskap och teknik. Utbildningsbehovet finns därför med i hela livet.

Vilken nivå håller de svenska universiteten i en internationell jämförelse?

– Sverige är en framstående kunskapsnation. Våra universitet finns med i toppen, framför allt har vi en väldigt hög allmän-nivå.

Högskolorna och universiteten är en av statens allra största utgiftsposter. Linnéuniversitetet har en omsättning på 1,8 miljarder kronor. Men Peter tycker att det beloppet egentligen borde vara det dubbla.

– Särskilt med tanke på att vi utbildar 32 000 studenter.

Att vilja ha ökade anslag är en självklar sak för en universitetsrektor, men hur stort kan Linnéuniversitetet egentligen bli?

– Det finns inget självändamål att öka antalet studenter. Jag tycker att vi ligger på en lagom nivå idag. Däremot skulle jag vilja ha tre gånger mer resurser till forskning och lärande. Vi behöver höja kvalitén och vässa till oss ytterligare. Att få mer tid med studenterna är ett återkommande önskemål från både lärare och studenter.

Förutom att vara spjutspetsar inom olika ämnen så menar Peter att universiteten har en viktig samhällelig funktion i att skapa respekt för kunskap.

– Det är en grundläggande värdegrund i umgänget mellan människor över hela världen. Och idag när det finns människor som öppet föraktar eller rent av förnekar kunskapens värde så är det mer betydelsefullt än någonsin. Jag trodde kanske att den kampen var vunnen en gång för alla, men det är nu tydligt att den striden måste pånyttfödas och föras vidare.