Pinsamma män kommer inte tysta mig

”Jag brukar ta henne på tuttarna så här” säger han skrattande och visar med händerna i luften. Vi andra blir tysta, tittar på varandra och någon skrattar tveksamt. Men ingen säger något. Alla vet att det är fel, men ingen säger något.

Inlägg efter inlägg med vittnesmål om övergrepp, övertramp, våldtäkter och förminskande. Jag läser, blir ledsen, blir förbannad, gråter och delar viktiga texter på facebook. Men mitt i allt det mörka lyser en väldigt klar låga av hopp. Jag ser den och jag vågar faktiskt tro. Vågar tro att #metoo gör skillnad. Inte bara nu, utan på lång sikt. Att enstaka män, som förgripit sig på kvinnor och betett sig allmän svinigt, får gå från sina viktiga uppdrag och jobb - det är bra. Men det krävs ju så mycket mer än dessa enskilda individers konsekvenser, så mycket mer än det som händer just nu. Det krävs att det fortsätter hända. Att övergrepp alltid får konsekvenser, att offren blir lyssnade på, att tystnadskulturen upphävs för gott.

För dig som inte vågar tro på en förändring, som inte vågar hoppas att detta faktiskt kan leda till en bättre värld, så vill jag bara spalta upp lite vad som faktiskt hänt under dessa veckor:

- Män i maktposition har faktiskt fått ta konsekvenserna av sitt handlande.

- Styrelser, ledningar och chefer har fått blåslampan i röven och insett att de måste ta tag i sexuella trakasserier.

- Oändligt många kvinnor har vågat berätta sin historia och faktiskt blivit lyssnade på.

För det är ju inte så att vi inte har berättat det här tidigare. Det är ju inte så att ledningar och styrelser inte vetat om att vissa män beter sig som svin, de har bara inte velat göra någonting åt det eftersom nämnda män är en viktig inkomstkälla. Nu tvingas de plötsligt agera, nu dras allt upp till ytan. Nu är det plötsligt tydligt att detta inte handlar om enstaka fall.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört främst män skratta åt begreppet patriarkala strukturer. ”Inte alla män” är ett vanligt argument. Men ”inte alla män”-männen har tystnat något. Fler och fler börjar inse att patriarkala strukturer inte är en åsikt utan fakta. Vi lever i ett samhälle som är till männens fördel, med män som fattar de viktiga besluten och män som kommer till tals. Det går liksom inte att blunda för det längre.

Argumentet ”inte alla män” är ungefär lika logiskt som att säga ”inte alla kvinnor”. Nej, inte alla män begår övergrepp och inte alla kvinnor har blivit utsatta för övergrepp. Men på vilket sätt hjälper det när vi har en macho- och tystnadskultur som gör att de män som faktiskt begår övergrepp kan fortsätta utan konsekvenser? Inte ett skit hjälper dessa argument då.

”Men man vågar ju inte ens krama en kvinna eller ge henne en komplimang längre”. Nä, om du inte är säker på när en kram är välkommen eller när en komplimang är passande så bör du nog undvika det helt enkelt. Om det är priset du får betala för #metoo-revolutionen så är det sannerligen ett lågt pris.

Och vi som vill göra mer än att dela viktiga texter på facebook då, vad kan vi göra? Vi kan ta vårt ansvar i vardagen. Jag lika mycket som du. Nästan gång en man skryter om hur han brukar tafsa på sin kvinnliga bekanta kommer jag att säga något. Jag kommer inte skämmas å mannens vägnar och låta det passera. Det är jag skyldig mina medsystrar.