Skyll inte på att du är kvinna

Då ska vi se EEELIIISAAABEEETTHHH.

Mannen i stolen framför mig uttalade mitt namn så oerhört konstigt. Som om han ville förtydliga för mig att han fått med alla bokstäver i mitt namn. Han utstötte till och med ett hostande H i slutet.

Så du har sökt tjänsten som sportreporter, fortsatte han.

Ja det är ju därför jag sitter här tänkte jag men sa ett artigt ja istället.

Det blev tyst ett tag och han skrattade till lite. Ett litet du-är-rolig-du-skratt.

Vet du vad en offside är?

Hans första fråga fick det att nollställas i huvudet på mig. Inte på så sätt att jag inte kunde beskriva offside, men jag visste inte om han drev med mig eller menade allvar. Så svaret blev återigen ett artigt ja.

Intervjun fortsatte med frågor om jag hade tänkt på att det blir mycket kvällsjobb när man bevakar sport. Om jag kunde vara ifrån familjen på kvällarna. Om jag hade sysslat med någon idrott själv. Och så vidare.

Skulle intervjun ha varit idag så skulle jag rest mig upp och sagt: Tyvärr. Denna arbetsplats har inte de kvalifikationer jag söker. Men då, i 20-års åldern, satt jag och var artig. Precis som jag ser många kvinnor i 20-årsåldern göra idag.

Imorgon är det internationella kvinnodagen. En dag som bara för några år sedan kunde tyckas vara ganska överflödig i Sverige. Även om det fortfarande dagligen pågår översittarfasoner från män till andra personer och det enda skälet är att de är av könet kvinna, så är det ändå ett ämne som vi pratar mycket om. Det är inte tabu att prata om det och därför skulle det inte behövas någon speciell dag för att uppmärksamma det. Kampen pågår varje dag för ett mer jämställt Sverige tack och lov.

Men idag behövs det en speciell dag för att uppmärksamma kvinnofrågor igen. Och det är på grund av att vi alltmer har fått in en kultur i vårt land som inte är upplysta om kvinnors rätt i Sverige. Dessa människor som lever och har växt upp med den kulturen måste bli informerade och då kan en dag som internationella kvinnodagen vara ett bra sätt. En dag då media, näringsliv och andra organisationer tar upp frågan så kraftfullt så att det inte går att undvika.

Låt alla kvinnor få veta sin rätt att bestämma själv. Du har rätten att bestämma vem du ska leva med, vad du vill arbeta med, hur du vill se ut, vilket politiskt parti du vill tillhöra, var du vill bo och var dina gränser går.

Med denna bestämmanderätt följer även ansvar. Ett ansvar för att står upp för det. Vi kan inte böja ner våra huvuden och skylla på att vi är kvinnor. Vi bör resa på oss och ta vårt ansvar att stå upp för våra rättigheter.

Det är jobbigt ibland. Det kan påverka vår vardag, vi kan bli nekade jobb och vi kan bli kallade för både det ena och det andra. Men vi får fan inte ge upp för det. För då får vi skylla oss själva.

Vi har bröst och vi har slida. Vi är på många sätt annorlunda män, men vi har samma rättigheter. Ta vara på det.

Det kan kännas orättvist många gånger. Själv har jag några viktiga män som gör allt för att svartmåla mig och sätta krokben för en framtida karriär. Detta endast på grund av att jag har hävdat kvinnors rättigheter inför dem. Men livet är inte rättvist oavsett vem du är.

I mitt resonemang tror jag till exempel inte på inkvotering av kvinnor på styrelseposter eller på andra platser där männen dominerar. Att bli inkvoterad för mig vore ett nederlag. Jag vill väljas på grund av mina kunskaper.

Däremot tror jag att det vore bra om det alltid fanns en kvinna och en man med vid nyrekryteringar. För som man ställer frågor får man svar.

Låt oss gå tillbaka till den där tjänsten jag sökte som sportjournalist. Jag fick inte jobbet. Det var en man som fick tjänsten. Jag frågade honom om han hade fått svara på samma frågor som jag hade fått. Nej, han hade fått frågor om hur han såg på arbetet, hur han skulle kunna tänka sig att utveckla det och så vidare.

Han kanske var mer meriterad än vad jag var. Men det får vi aldrig veta, för som man ställer frågor får man svar.

Imorgon är det en viktig dag. Vi behöver inte bränna någon bh eller kräva vår rätt att få ha hår var vi vill på kroppen. Nu handlar det om viktigare saker än så. Ge alla kvinnor kunskapen om att de har samma rättigheter som männen. Berätta sedan att det är upp till kvinnorna att förvalta kunskapen och använda den i praktiken.