Taiftyckarnas största matcher

Trots förlust i torsdags pekar allt mot att Taif kommer att möta AIK i hockeyallsvensk final. Klassiska matcher stundar därmed för den klassiska klubben. Med anledning av det bad vi veckans Taiftyckare att minnas tidigare höjdare, både denna säsong och längre bak i tiden.

Marcus Leifby, Taifsupporter och frilansjournalist

”Den största spelas förmodligen om några veckor, så jag siktar i stället på den bästa, som upplevelse. Vi startar tidsmaskinen och beger oss tillbaka till 27 januari 2001. Lördag. TAIF går som tåget i det som då hette Superallsvenskan. Klubbens fyndiga skattetekniska lösningar behöver vi inte gå in på nu. Hammarby är på besök. 3518 pers i Dackehallen. Larry Pilut gör 2-1 med mindre än tre minuter kvar, Hammarby får ett tveksamt powerplay och kvitterar, det är ett satans liv, till och med omspolning om jag minns rätt, varpå domaren känner sig tvingad att ta en kompensationsutvisning. Bjarne Hurtig skickar in pucken från blå med 23 sekunder kvar att spela. Jag glömmer aldrig när jag och min gamle far rusade mot bilen efter slutsignalen, ylandes. Och Dackehallen på den tiden, det såg ut som... ja, det såg ut som... i dag.”

Rikard Hanson, Taifsupporter som även volontärjobbar på Eliteprospects.com

”Det finns många matcher som är värda att nämna både när man ser på laginsats, publikstöd och när det gäller den totala "känslan".

Måste jag välja så får det bli matchen mellan Tingsryd & Leksand i slutet av september.

Ett Leksand som då hade spelat in fyra poäng kontra Tingsryds nio, jag minns så väl att jag inte drog några större växlar av tabellen då, det var en svårtippad match från mina ögon sett. Dock blev det en match med mycket känslor, en publik som gjorde sitt yttersta, och man får lov och säga att det studsade Tingsryds väg, spelet fungerade och laget visade redan då att man jobbar för varandra.

Leksand har en hel del supportrar i detta avlånga land, Vad kan kännas bättre när ett lag av hjärta, moral och fokus vinner över stora plånböcker och stjärnspelare!

Inlägget ovan i nuet och historiskt sett är det när Taif gick upp i allsvenskan igen. Känslorna som uppstod går inte att beskriva, massiv glädje att vara tillbaka!”

Oskar Tinggren, redaktör på taif.nu

”Min förmåga att missa matcher som i efterhand blir ihågkomna som de stora klassikerna är oöverträffad. Playoffvändningen mot Hästen, avancemanget i Sundsvall, när vi räddade oss kvar borta mot Troja (om man nu kan kalla det för en klassiker), alla dessa matcher har jag av en eller annan anledning lyckats undvika.

Denna förbannelse lyckades jag bryta när jag var uppe och såg den avgörande segern mot AIK i kvalserien i fjol. Men avancemanget i Sundsvall är ändå större, även om jag satt hemma och hörde spektaklet via radio. Så den matchen är nog ett bra svar på frågan.

Men, sett över en hel säsong så tror jag inte att jag har haft roligare än 13/14, första året efter degraderingen. I föreningen var allt som det skulle igen, och trots att det inte blev något avancemang så är nog den sista matchen det året, hemma mot KRIF, min favorit.

Jag har inte en aning om hur matchen slutade, vi kanske till och med fick stryk, men jag minns efterspelet. I sex magiska minuter vände vi alla, spelare som supportrar, blickarna mot vår bonniga ursäkt till jumbotron och tittade till tonerna av Eldkvarns ”Fulla för kärlekens skull” på ett bildspel hopmonterat av Christoffer Karlsson. Det var mängder av bilder från säsongen som gått, på spelarna och på fansen, efter segrar och efter förluster. Det var kulmen på en säsong då nästan allt linjerade och under sex minuter fick vi tillsammans låta oss uppfyllas av den i ett koncentrat, vilket bara blev desto större då vi visste att det alldeles snart var över.

Så mitt egentliga svar på frågan, vilken den största TAIF-matchen är för mig, är nog sista matchen hemma mot KRIF säsongen 13/14.

En match jag inte kommer ihåg hur den slutade.”