Vita kränkta kvinnor

I veckan har det varit två exempel i media där kvinnor har uttalat sig på ett sätt som först fått mig att tänka idioter, men sedan har jag försökt att förstå.

Vi kan börja med Ann Heberlein. Ann är lektor i etik, författare och har varit en flitig kulturskribent. I veckan som gick beklagade hon sig på Expressens debattsida över att hon får så få uppdrag när det handlar om att skriva för kultursidorna. Och hon visste exakt varför. Hon hade varit för modig när det handlade om att skriva om vårt mångkulturella samhälle. Hon hade minsann satt ner foten efter händelserna i Köln och sagt att allt handlar om ras och kultur. För det har hon nu blivit straffad säger hon och påpekar att hon brutit mot kultursidornas oskrivna regler. Dessa innefattar följande enligt Heberlein:

1. Du skall icke ifrågasätta det mångkulturella samhället.

2. Olika minoriteters intressen ska alltid gå före majoritetens.

3. Om du måste i akt och mening försvara ovanstående grupper så ljug.

Sedan slänger hon också in i sin debatt att de skribenter som kultursidorna vill ha idag är rasifierade brudar från förorten som kan bidra med sina egna erfarenheter, men som inte har några referenser till böcker.

Varifrån Heberlein har fått denna fakta från torde vara från någon bok, men jag vet inte från vilken eftersom hon inte hänvisar till någon. Oavsett vad så dryftar jag mig till att säga att hon har fel utav bara helvete. Varje dag ifrågasätts vårt mångkulturella samhälle på något sätt. Möjligen så kan det vara så att det ifrågasätts på ett sätt som inte faller Ann Heberlein i smaken, men nog ifrågasätts det. Och vilka minoriteter är det hon pratar om? Är det samernas rätt i samhället som får alltför stort medieutrymme? Eller handlar det om alla demonstrationer som pågår för att romerna ska få större utrymme i samhället? Nej Heberlein, nog har du hoppat i galen tunna här.

När det gäller att det endast är rasifierade brudar från förorten som får ta plats i kolumnerna så skulle jag hoppats att du hade rätt. Det finns många redaktioner runt om i Sverige idag som gärna vill ha den typen av medarbetare, men det är väldigt svårt att rekrytera. För du förstår Ann. Det är bättre att ha en person som upplevt verkligheten än någon som läst om den. Det blir mänskligt, trovärdigt och kött och blod. Inte bara en enda harang av akademiskt gnäll.

Kan det vara så att det Ann Heberlein just nu går igenom är det som män gått igenom under en tid. En tid då de fått se sig själva bli omsprungna av kvinnor eftersom arbetsmarknaden insett att vi kan inte endast ha män på höga positioner. Kan Ann Heberlein ses som en kränkt vit kvinna i ett samhälle där kvinnor med annan bakgrund än den svenska kulturelitismen hamnar på kultursidorna?

En annan vit kränkt kvinna som uttalade sig i veckan var Kerstin Weigl. Hon förfärades över hur miljöpartiets nya språkrör Isabella Lövin såg ut vid ett framträdande. Ful frisyr, skrynkliga kläder och dessutom var hon blank i ansiktet. Kunde inte någon gett henne en borste och mineralpuder, undrade Kerstin i sin krönika på Aftonbladet. Hon tog upp Stefan Löfven som ett gott exempel att ta hjälp av andra då han väljer sina kläder nuförtiden. Min första tanke var att tack gode gud för att Weigl inte har mig att studera på offentliga framträdande. Jag, en kvinna mitt i ett alldeles för tidigt klimakterie som gör att all tid jag lagt ner på att få till något som kallas frisyr raseras under en minut då svettanfallen kommer. Då inget mineralpuder i världen skulle hjälpa. Usch stackars Kerstin att behöva se det. Respekt, trygghet och trovärdighet skulle vara det sista hon kände för mig.

Men sedan tack vare en diskussion med en vän så inser jag att Kerstin Weigl har gjort något mycket värre än att klanka ner på någons yttre. Hon har svikit många av de kvinnor hon under många år i sitt liv som journalist arbetat för. Kvinnorna.

2015 blev Kerstin Weigl tilldelad stora journalistpriset för sin granskning om våldet som dödar kvinnor. Ett viktigt arbete där hon uttalat sig med ord som kvinnor måste ses som värdefulla människor, vi kan inte blunda för det våld som kvinnor dagligen utsätts för eller det finns kvinnor som mördats endast för att deras yttre inte passat männen.

Hur i helvete kan du av alla människor då skriva en så urbota dum krönika Kerstin Weigl? Skulle du ha sagt likadant till en kvinna som låg sönderslagen eftersom hennes man tyckte att någon kunde gett henne en borste och lite mineralpuder? Han kunde inte se henne som trovärdig utan en snygg frisyr och en matt hy. Fattar du inte vad du gör Kerstin?

Jag försöker verkligen förstå vad Heberlein och Weigl vill ha sagt med sina inlägg. Någonstans hoppas jag att de hade en sund tanke i botten, men att det hela gick överstyr och de ville vrida till sina texter lite så att de skulle få lite uppmärksamhet. Det har varit lite tyst kring dem under 2016.

Så återigen, är det nu eran börjar med vita kränkta kvinnor? I så fall går jag tillbaka till min ursprungstanke - idioter.

Elisabeth Anderberg