Debatt: Är Sverige verkligen jämställt?
Idag den 8e mars är det den internationella kvinnodagen. En dag för att lyfta frågor om ojämställdhet och kvinnors sämre livsvillkor jämfört med män över hela världen. Sverige är ett av världens mest jämställda länder enligt European Institute Equality. Vi har kommit långt i kampen till ett jämställt samhälle men har en lång väg kvar att gå. Kvinnor löper större risk att bli utsatta för sexuellt våld, mäns disponibla inkomst är större än kvinnors och många av kvinnors symptom tas inte på allvar. Men hur kan vi då göra Sverige mer jämställt?
Sexuellt våld är ett stort problem och är ett tydligt tecken på att Sverige och världen inte är helt jämställt. Enligt Brå anmäldes ca 27.600 sexuallbrott under år 2021 och män utgjorde 99% av de som misstänkts för våldtäkt mot flickor och kvinnor.
Om man drar en parallell till “snipp-fallet” som de flesta troligtvis läst om där förövaren frikändes i hovrätten för att en 10-årig flicka använt ordet snippa som domarna ansåg endast antydde på att de yttre könsorganet berördes. Återigen har rätten inte lyssnat på offrets berättelse utan dragit slutsatsen utifrån sin egen horisont. Detta leder till att man blir rädd för att bla inte bli betrodd eller lyssnad på. Därför vill vi se hårdare straff för alla sexuella brott, och ge möjlighet att ansöka om kontaktförbud för att offret ska kunna känna sig trygg överallt.
Pengar är makt och frihet att bestämma över sitt liv. Men vare sig det gäller löner, aktieägande, bolag, eller fastigheter hamnar kvinnor efter männen. I det utanförskap som finns i många förorter drabbas kvinnor hårdast och endast varannan utomeuropeisk född kvinna är i arbete. För de kvinnor med låg utbildningsnivå befinner sig inte ens en tredjedel av de på arbetsmarknaden. Detta kan vi inte längre acceptera. Kvinnors ekonomiska självbestämmande måste stärkas inom många områden.
Vi vill möjliggöra för fler att göra karriär inom kvinnodominerade sektorer, exempelvis vård och skola. Vi vill se en ökad lönespridning i den offentliga sektorn. Vi behöver få bort kvinnorna från hemmet och ut på arbetsmarknaden genom att det alltid ska löna sig överlägset att ta jobbet än att stanna hemma. Alltså genom sänkta bidrag, begränsat barnbidrag till de mest behövande och slopat flerbarnstillägg får vi in kvinnor på arbetsmarknaden så att männen tvingas släppa fram sina fruar på arbetsmarknaden för att kunna upprätthålla en god levnadsstandard. Vi vill också ställa högre krav på SFI kombinerat med praktik som sedan leder till arbete. Vi ser även det som en positiv aspekt ur många perspektiv att utöka RUT- avdraget. Ett utökat RUT-avdrag ger möjlighet till jobb och egen försörjning!
Under en lång tid har en stor del av den medicinska forskningen genomförts på unga män,vilket gett en felaktig bild och okunskap om vilka symtom som drabbar kvinnor. Detta kan leda till att kvinnors sjukdomar inte uppmärksammas för att de inte visar samma symtom som män. Dessutom har inte särskilt mycket forskning bedrivits när det gäller specifika kvinnosjukdomar, som exempelvis endometrios och klimakteriebesvär. Unga tjejer lär sig att det är normalt att leva med smärta och att det inte finns så mycket att göra åt problemen som uppstår. Därför behövs det satsas mycket mer medel på forskning som riktar in sig på kvinnors specifika sjukdomar, samtidigt som vi behöver öka kunskapen bland ungdomar om endometrios, mensvärk och myom genom informationskampanjer i skolorna.
Det handlar om kompetens. Det finns läkare som inte känner igen vissa sjukdomar på kvinnor eftersom det inte var förrän vid senare år som kvinnoperspektivet började ingå i läkarutbildningen. Vi vill att mer fokus ska läggas på att öka kunskapen bland hälso- och sjukvårdspersonal om tillstånd och sjukdomar som drabbar flickor och kvinnor. Detta är något som den moderatledda regeringen nu under 2023 satsar pengar på, att förstärka insatser för kvinnors hälsa. Äntligen har vi en regering som lyfter dessa viktiga frågor.
Sammanfattningsvis visar detta på att vi fortfarande har mycket att göra när det gäller jämställdhet och allas rätt till trygghet och lika villkor oavsett om det gäller sexualitet, arbetsliv eller ekonomisk jämställdhet. Sverige måste ta mer ansvar och ta jämställdhet på mer allvar, alltså har vi fortfarande en lång väg att gå men vi i MSU Kronoberg har en positiv inställningen på framtiden och tror på Sverige!
Ellinor Jaramillo, MSU Kronoberg
Anna Falkbacken, MSU Kronoberg
Svea Johansson, MSU Kronoberg
