GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Innehåll A-Ö

          Debatt: Är vi inte alla lika mycket värda?

          Debattartikel av Ahmad Rahimi, människorättsaktivist.
          Växjö • Publicerad 25 april 2021
          Detta är en opinionstext i Vxonews. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
          Foto: Privat

          Ibland tänker jag på när vi kom hit 2015 och allt var nytt. Vi kunde inte språket och visste inte hur allt fungerade, men vi hade mycket hopp om framtiden. Vi kämpade mycket för att komma in i samhället och gick i skolan varje dag. Vi möttes av många motgångar i den svåra asylprocessen och hela tiden kom nya lagar som vi skulle förhålla oss till.

          Ensamkommande blev som brickor i ett politiskt spel och man använde oss för att plocka poäng. Den nya gymnasielagen kom för att tysta folket och göra dem nöjda tillfälligt, för att det skulle låta som att man gjorde något, men det var en konstig lag. Den har räddat många, men det finns många speciella regler. Gymnasielagen känns som konstruerad för att så få som möjligt skulle klara den. Hur ska t ex någon som är analfabet klara en gymnasieutbildning? Hur ska man fixa ett fast jobb på 6 månader? Och än mindre under en pandemi!

          Många av mina vänner söker jobb men det är jättesvårt att hitta rätt typ av jobb som man godkänner. De är skötsamma, bra killar som pluggar, talar flytande svenska, bara vill jobba och aldrig har begått några brott. Men vad händer när de inte hittar jobb och får avslag? Hur ska de klara sig? Vad händer med deras psykiska hälsa? Kanske de börjar skada sig själva eller hamnar i ett utsatt läge där man kanske måste göra saker man inte vill.

          Jag är ledsen idag att få höra om att en av mina närmaste vänner försökt ta sitt liv. En kille som alltid skött sig, varit trevlig och har kämpat hårt för att klara en utbildning och det gjorde han. Stressen och pressen över alla jobb han sökte blev för stor och till sist sökte han sig vidare ut i Europa. Efter denna långa kamp fick han fly vidare, men blev Dublin (hans fingeravtryck kom upp i registren) och man ville skicka honom tillbaks till Sverige. Om Sverige inte vill ha honom, varför ska de då kräva tillbaks honom bara för att kunna utvisa honom till världens farligaste land? Det kostar dessutom massor av skattepengar. Allt detta har påverkat hans psykiska hälsa och idag hörde jag att han försökt avsluta sitt liv och jag blev så ledsen. Tack Sverige att vi förlorat en sådan tillgång till samhället. Tack att ni skadat min kompis. Tack för att ni utvisar människor som sköter sig. Tack för er asylpolitik som skadar människor.

          Min vän, ge inte upp! Vi är många som stöttar dig och alltid finns för dig. Sverige förtjänar inte dig. Snart kommer din tur att få leva ditt liv. Det kommer bättre dagar och jag är säker att du har en ljus framtid.

          Ahmad Rahimi, människorättsaktivist

          Vill du skriva debatt/insändare på VXOnews? Skicka din text till tips@vxonews.se. Vi garanterar inte publicering.