Insändare: Är vi ungdomar verkligen bara lata?
Generation z, gen z, Zoomers, Igeneration eller generation ångest, kärt barn har många namn.
Mitt namn är Alva och jag är en del av jordens största generation. Alla de som är födda mellan åren 1995 och 2012 har turen (eller oturen) att få vara en del av generation z.
Vi är sociala 24 timmar om dygnet, vaknar upp med ett Instagramflöde fyllt av nya inlägg, x antal notiser från Snapchat och går in på Tiktok det första vi gör på morgonen. Min generation har vuxit upp med föräldrar som berättat för oss att det finns oändliga möjligheter, att ingen dröm är för stor.Vi är omöjlig, ytliga individer som bara bryr sig som antal likes på Instagram, och tror att allt kommer lösa sig med några knapptryck på mobilen.
Jag tror att alla de påståenden och fördomarna om just oss ungdomar stämmer till viss del, vi använder absolut våra mobiler som förstahandskälla för att googla de vi vill få information om. Min generation har fått privilegiet att växa upp med internet och sociala medier; så kanske är det sant att vi tagit oss igenom livet på en räkmacka men jag tycker det är viktigt att benämna rapporten gjord av “Skandias stiftelse” att Sveriges ungdomar har allra lägst välbefinnande och framtidstro i hela Europa! Det handlar inte om att vi vill söka uppmärksamhet eller vill vara till problem, vi vill bara få må bra. På 1177 kan man läsa:
“Vårdgarantin innebär att man som patient ska få vård inom 90 dagar. Garantin är en del av hälso- och sjukvårdslagen”, men just nu klarar inte en enda region i hela Sverige detta! Allt fler unga mår dåligt men allt färre får den hjälp man behöver. Vi behöver agera nu, vi måste ta det här på allvar, innan den psykiska ohälsan utrotar hela generation z.
Jag tror och hoppas att alla kan hålla med om att det är ett ämne vi måste belysa mer, vi måste våga prata om det jobbiga och vi måste ställa de jobbiga frågorna. “ vill du leva?”
Detta är ett viktigt ämne som handlar om vår framtid, eran framtid, men ändå pratar inte politikerna om detta. Ändå rycker dom på axlarna och tycker att det finns bättre saker att lägga pengar på. 2008 tog regeringen ett beslut om att instifta nollvision för självmord i Sverige, men ändå ökar antalet självmord bland unga.I nuläget satsar vi alldeles för lite för att nollvisionen ska vara möjlig att nå. Nollvisionen är ett misslyckande och som ingen pratar om. Moderaten Alexander Bengtsson publicerade den 3 januari 2022 på VXOnews hemsida en debattartikel “sluta ignorera den psykiska ohälsan bland unga”. Vi alla har hört talas om samhällets största tragedi, Barn- och ungdomspsykiatrin, eller BUP förkortat” Han menar på att vi måste “transformera BUP från grunden”.
Jag instämmer att avdelningen måste transformeras från grunden, men för att kunna förändra Barn- och Ungdomspsykiatrin behöver man transformera och förändra hela systemet när det kommer till barn och ungas stigande ohälsa och inte bara BUP. Det kan vara en idé att börja reformen där, men att dra alla de som jobbar inom systemet över en och samma kant genom att skriva “Läkarna på avdelningen är kära i statistiken. Ju snabbare en patient skickas hem desto ‘’snabbare’’ har behandlingen gått.” som i artikeln ovan är det varken rättvist eller rätt att uttrycka sig så .Det är självklart svårt att förändra ett system över en natt oavsett om du är chef på BUP eller en ungdom som vill göra skillnad. Kanske skulle det underlätta för dom som kan göra den verkliga förändringen om de tar med oss unga som är en del av systemet och våra åsikter.
Jag håller med om de konkreta åtgärderna som tas upp i slutet av artikeln som tidigare nämndes, men jag anser att lösningen är svårare än så. Skribenterna av artikeln skriver att de vill skapa en mer öppen omgivning där man vågar prata om psykisk ohälsa. Deras förslag på hur man uppnå detta är till exempel mer gruppterapi på BUP och i skolan. De pratar även om hur det är dyrt med psykisk ohälsa och vi förstår tanken, men en del formuleringar kan tolkas fel. Jag menar inte att det var fel att skriva artikeln men att delar av den lätt kan framstå som diffusa. Ska de som mår dåligt behöva se på när politikerna argumenterar för hur detta ska lösas? Låt oss unga i systemet vara med och förändra redan idag.
Enligt folkhälsomyndigheten står suicid för en tredjedel av dödsfallen bland unga 15-24 år och år 2020 förlorade vi totalt 124 personer i suicid. Jag tillhör jordens största generation, generationen som växte upp tillsammans med internet och sociala medier Jag tillhör den generation som idag mår allra sämst, den generation som jämfört med andra tar flest självmord. På Hjärnfondens hemsida står det att 3-4 ungdomar tar sitt liv varje vecka och att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland oss unga 0-24 år.
Det handlar inte om att vi vill ha uppmärksamhet eller att vi känner för mycket och överreagerar. Jag anser att det handlar om att siffrorna i statistiken är mer än bara siffror. För varje siffra i statistiken finns ett liv som blev alldeles för kort. Jag anser att alla de 124 personer som fick uppleva tillräckligt mycket smärta för att tro att världen är bättre utan dem, är så mycket mer än statistik för World Health Organization. Jag som skribent har som mål att inte bara upplysa om det samhällsproblem som det är med psykisk ohälsa utan även upplysa om att ta ställning innan det är för sent. Inte när tragedin inträffar och påverkar ditt egna liv.
Jag som skribent vill få mig hörd och sedd och få landets politiker att agera!
Alva Arnehall