Det var hos dig jag tog mina första steg, träffade mina första vänner och kickade min första boll. Det var hos dig jag växte upp och blev den jag är idag. Det var hos dig jag för första gången kände kärlek men också svek. Jag kom ihåg när jag och mina vänner lekte i sandlådan hos dig. Jag kom också ihåg den gamla gubben som såg till att alla barn hade en trevlig stund hos dig. Jag har aldrig skämts för att vara din, jag kommer alltid att stå rakryggad och känna mig stolt över att jag en gång kände dig.

Men var är du nu? Var har du tagit vägen? De vänner som jag lekte med som liten har bytt ut sandlådespaden mot vapen. Samma sorts vapen som används för att nuförtiden skjuta ensamstående mammor och små barn. Kära Araby, jag träffar dessa människorna än i dag. Jag blir förbaskad och ledsen när jag hör nyheterna att samma människor har hamnat bakom lås och bom och därmed har kastat iväg hela sin framtid. Den en gång välvilliga och respektfulla människan, har nu blivit till en ond och omoralisk sådan. Jag tänker fortfarande på alla goda tider vi hade som små, och undrar samtidigt var den människan jag en gång kände har tagit vägen.

Kära Araby, det finns ingen annanstans jag finner fullkomlig ro än hos dig. Det var hos dig jag lärde mig att kärleken övervinner allt. Jag undrar fortfarande var du har tagit vägen.

Älskade Araby, kom tillbaks.

Alexander Bengtsson

–––––

Håller du med eller går åsikterna isär? Har du åsikter om andra ämnen? Vi tar gärna emot debattartiklar och insändare. Skicka din text till tips@vxonews.se. Vi garanterar inte publicering. Läs mer nedan.