Jag själv har umgåtts med barn och barnbarn, gått långpromenad bland blåsippor och vitsippor samt beundrat grodor på grunt vatten i en glittrande badsjö. I trädgården har jag plockat ris och räfsat de sista höstlöven samt kört till trädgårdstippen. Jag har njutit av att kunna gå utan vinterkläder och jag har kopplat av på altanen vid solnedgången, men även deltagit i kulturevenemang och delat ut studiestipendier. Även fiberföreningens nya kunder har fått besök och avtal skrivna. Allt i god gemenskap och under strålande solsken.

Men ändå… Som baston i bakgrunden har hela tiden krigets fasor i Ukraina funnits närvarande. Jag känner mig otillräcklig. Visst har jag sänt bidrag till hjälporganisationer, och jag har anmält att jag kan ta emot flyende människor boende hos mig. Myndigheterna säger att det inte behövs. Men kriget är både nära rent geografiskt och känslomässigt. Jag har tidigare jobbat med folk från nästan varje land i f d Sovjetunionen och känner så starkt med dem. Arma människor som uttalat hotas av att få hela sin kultur utrotad av ett grannfolks diktator!

Här hemma har försvarandet av den så viktiga yttrandefriheten lett fel, så fel. Läser idag att Polisen i Växjö vägrade tillstånd för den danske högerextremisten att bränna Koranen här. Som jag känner efter de hemska kravaller hans aktioner utlöst, var det ett helt korrekt ställningstagande här i länet. Vi behöver fortsätta på integrationens spår, att kunna leva tillsammans, öka förståelsen och samvaron, få nya vänner från andra länder. Det berikar på så många sätt. Uppviglaren har ju ett helt motsatt mål – att öka motsättningarna.

Vid stipendiehögtiden i Rävemåla i helgen lyssnade vi på sång- och dansmannen Cesar från Peru. Han sjöng på spanska och engelska. Cesar talar bra svenska efter ett drygt år här och fick oss att gå upp på golvet i bygdegården och testa lite cha-cha-steg till hans fina sång och musik. Han kom till oss via Studieförbundet Vuxenskolan. Vi måste fortsätta använda folkbildningen, men också grannars välvilliga engagemang och oss själva till att stå upp mot de mörka krafterna vilka vill öka motsättningarna. Vi behöver varandra i det här landet om vi ska klara framtiden och att fortsätta utvecklingen.

Ja, vi får glädjas! Vi måste leva vidare och göra det vi kan i det lilla och nära. Vi vill fortsätta låta folket styra tillsammans i öppenhet. Det kallas demokrati. Var rädd om den!

Britt-Louise Berndtsson, Centerpartiet

–––––

Håller du med eller går åsikterna isär? Har du åsikter om andra ämnen? Vi tar gärna emot debattartiklar och insändare. Skicka din text till tips@vxonews.se. Vi garanterar inte publicering. Läs mer nedan.