Kvinnodominerade yrken såsom skola och sjukvård är både lägre värderade lönemässigt, men också vad gäller arbetsvillkor. Exempelvis har vården drabbats extra hårt, speciellt efter pandemin och personal larmar om det tuffa patienttrycket samtidigt som mer personal säger upp sig i jämförelse mot hur många som anställs. Personalbrist uppstår, köbildning skapas och de som är i behov av vård får inte hjälp i tid. De som främst drabbas av problemet inom vården är kvinnors arbetsvillkor, arbetsmiljö och hälsa. Men det går att lösa. Yrkena inom vården måste bli mer attraktiva för att minska den grundläggande åtgärden - personalbristen. Exempelvis kan detta skapas genom bättre lönevillkor och 6 timmars arbetsdag, alternativt fyra dagars arbetsvecka. Kanske bör också mer personal än nödvändigt anställas, vilket kommer att minska vårdpersonalens stress, samt skapar utrymme för samarbete och kompetensutveckling. Arbetarklassen måste också få tillgång till barnomsorg dygnet runt för att kompenseras för obekväma arbetstider och föräldraförsäkringen ska möjliggöra att båda föräldrar kan vara delaktiga i barnets uppväxt så att kvinnor får foten in på arbetsmarknaden.

Vi tycker att alla som kan jobba ska jobba. Det är viktigt att få in fler kvinnor från socialt och ekonomiskt utsatta områden på arbetsmarknaden eftersom det är ett viktigt steg för att minska utanförskap, stärka integrationen och inte minst för kvinnlig självständighet. Moderat skolungdom verkar dock tycka att lösningen på att få in kvinnor i ekonomiska och socialt utsatta områden på arbetsmarknaden är att hota om att vräka dem och deras familj. De förespråkar “begränsat barnbidrag till de mest behövande” och tycker att staten ska pressa hushållen så mycket “att männen tvingas släppa fram sina fruar på arbetsmarknaden för att kunna upprätthålla en god levnadsstandard”. Ska familjer verkligen behöva hamna på gatan? Vi vet att det inte behövs.

Istället tror vi att en lösning är att mer satsningar läggs på SFI, där det bör vara en självklart att kunna kombinera sin utbildning med arbete. Detta innebär nödvändigtvis inte att ställa hårdare krav på nyanlända, utan att sätta krav på systemet som inte fungerar! Den dåvarande moderatledda majoriteten i Växjö kommun tog ett olyckligt beslut - att lägga ner vuxenutbildningen i kommunalt regi, mitt i pandemin där det innebar större risk för arbetslöshet och då behovet av att vidareutbilda sig var som störst (se Skolvärlden, Lärare om nedläggningen: “Känns som ett hån”). Förslaget era företrädare förde fram var att konkurrenssätta vuxenutbildningen utan en större investering i undervisning. Genom fler ”tuffa krav” tvingades lärarna arbeta med betydligt större och mer heterogena grupper. Förlorarna är de studerande. Därför är det bra att det nya styret arbetar med att hitta lösningar för att återta vuxenutbildningen i offentligt regi.

Det är oroväckande att Moderat skolungdom dessutom förespråkar sänkt barnbidrag. All fakta tyder på att ungas, i synnerhet flickors, möjlighet till en aktiv fritid är mycket begränsade i socialt och ekonomiskt eftersatta områden. Istället för att stärka kvinnorna, skapa incitament och förståelse för vikten av att arbeta, vill MSU försätta familjer i extrema situationer där kvinnorna återigen är beroende av männen och deras beslut.

Med våra förslag skapas chanser för kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden utan att vräka dem. Det kommer också att stärka det svenska språket då det kommer finnas större möjligheter för individanpassad utbildning. Detta stärker kvinnors delaktighet i samhället och minskar arbetsbördan för de som redan är i arbete. Resultatet blir att vi bryter mönstret av oavslutade SFI studier. Moderaternas privatiseringar visar återigen att de inte är lösningen. Vi är övertygade om att en stark offentlig grund där vi arbetar tillsammans med civilsamhället och privata aktörer är lösningen.

Fatima Kadhem SSU Växjö

Sara Nilsson SSU Växjö