Som jägarsoldat inom Norrlands dragonregemente tränas man för strid och spaning i svårtillgängliga områden. Jägarbataljonen i Arvidsjaur är specialiserad på insatser i arktiska och subarktiska vinterförhållanden. För att få göra värnplikten som jägarsoldat ställs höga krav på fysisk och psykisk kapacitet. När man väl har kommit igenom rekryteringens nålsöga väntar 11 månaders intensiv träning under extrema förhållanden.

Max Wendt från Växjö var en av få som klarade antagningskraven förra våren. I juni, några dagar efter hans studentexamen, åkte han till Arvidsjaur för att påbörja utbildningen. Den inleds med en tre månaders lång grundläggande soldatutbildning. Därefter fortsätter man med den jägarspecifika utbildningen. Max utbildar sig till granatgevärsskytt och skoterförare.

Varför väljer han att trotsa kyla, svält och allmän misär - när han skulle kunnat sitta nedsjunken i en skön föreläsningssal och hänga på en studentpub? Utmaningen såklart.

– Jag ville testa mina gränser. I extrema situationer lär man känna sig själv och andra. Ens riktiga jag kommer fram, man blottas som människa när man har det som svårast. Sedan är det en extremt bra utbildning. Man får kunskaper för livet. Lär sig om konflikthantering, hur man hanterar vinterterräng, ja, en massa ovärderliga kunskaper. Min självkänsla och självförtroende har verkligen vuxit under de här månaderna.

Ändå har det hänt att Max förbannat sitt val. Som när han insåg att beslutet att bli granatgevärsskytte innebär att han, förutom sin packning på 60 kilo, även ska bära ett granatgevär på 10 kilo. Mil efter mil. Dygn efter dygn.

– Vi måste klara oss i fält länge, ibland upp emot 30 dagar. Eftersom vi ligger bakom frontlinjen, kan man inte köra fram proviant till oss. Det innebär att vi behöver bära vapen och proviant för flera veckor. En del vapen och vatten finns dock nedgrävda på platser med gps-positioner.

Under en övning var han och hans plutonkamrater i fält i fem dygn utan medhavd proviant. De levde på kokat vatten och blåbär. Men en gång lyckades de 40 mannarna fånga en medelstor gädda. De kokade den, drack buljongen och delade på det lilla köttet som fanns mellan fiskbenen.

– Den gäddan var sjukt god, kan jag säga. Men det är konstigt, för hungern försvinner efter första dygnet. Sedan tar energiförlusten överhand. Till slut var varenda steg tungt att gå.

De senaste nio månaderna har Max Wendt lärt sig att ingenting är omöjligt. Kroppen och psyket klarar mycket mer än han någonsin trodde. När vi träffas har han en veckas permission föräldrahemmet i Växjö. Aldrig förr har han uppskattat en bäddad säng mer än nu.

– Det är kanske det bästa med hela utbildningen; att man värdesätter det vardagliga så extremt mycket mer. Att få sova en hel natt i en varm säng. Få dricka en kopp bryggkaffe. Vanliga grejer har fått en förhöjd upplevelse.

Han är solbränd. Man blir det när man just kommit hem från en stor spaningsövning i Norge tillsammans med andra Nato-länder. Ja, inte just av själva övningen, men av de omväxlande väderförhållandena. Sol, snöstorm och däremellan ihållande och underkylt regn.

– Av alla väderförhållanden är nollgradigt och regn värst. Vätan går inte värja sig mot. Hellre 35 minus och torrt, då sover man faktiskt ganska bra fast tältet är ouppvärmt. Bara man är ett par stycken som värmer upp det med kroppsvärmen.

Under övningen i Norge var Max ute på en flera dygns lång spaningsövning i fjället. Under en period bodde han med sex andra mannar i ett tält under flera dygn. Tältet hade de grävt ned flera meter i snön, för att undanröja spårbildning för fienden. För just den här övningen fanns det ”riktiga” men simulerade fiender som de värnpliktiga övade emot. Det vill säga, norrmännen spelade de svenska värnpliktigas fiender som aktivt letade efter dem till fots och drönare.

– Det var underkylt regn och vi grävde ner oss till berggrunden. Efter några dagar började snön smälta, de bildades en bäck som flöt genom vårt nedgrävda tält. Precis allt blev rått och blött. Det är fruktansvärt att vara blöt in på bara kroppen under flera dygn.

De sju mannarna bodde i det nedgrävda tältet som bara var åtta kvadratmeter stort under flera dygn. De sov, utförde sina behov på en provisorisk latrin och lagade mat på den lilla ytan. Det sätter den sociala förmågan på stora prov. Samtidigt ska de utföra sin uppgift; att hålla span och vara alerta.

– Det mest utmanande i en sådan övning är att inte bli kom-ig. Alltså att behålla uppmärksamheten timme efter timme, trots att ingenting händer.

Att samsas under primitiva förhållanden är utmanande på många sätt. Det gäller att slänga allt vad prestige heter överbord.

– Övningarna är tuffa, men de fyller ett syfte. Man ska lära sig hur man fungerar under extrema villkor. Det är världens bästa skola.

En annan övning handlade om att utsättas för sömnbrist. Max fick sova sammanlagt 15 timmar - på sju dygn. Resten av dygnen var han och kamraterna aktiverade i olika fysiska övningar och uppgifter

Brist på sömn, värme och mat. Miserabla levnadsförhållanden och så kylan, denna ständiga kyla. Vilken av alla utmaningar har varit svårast?

– Bristen på sömn, helt klart. Särskilt när det bara är fyra timmars dagsljus per dygn.

En annan utmanande grej har varit att hantera det sociala samspelet under stor press. Konflikthantering och att förhålla sig till varandras olikheter är en stor utmaning, i synnerhet när man lever under extrema villkor. Samtidigt blir det en positiv drivkraft.

– När man är helt utmattad och bara vill ge upp, då tänker man på gruppen. Om de klarar det här, så gör jag det. Men också, jag måste klara det för gruppens skull. Det är ansvaret som har drivit mig genom alla övningar. Jag och de andra killarna är utvald i hård konkurrens för att göra det här. Staten litar på oss och då måste vi klara uppgiften.