Appelgren: Därför älskar Sverige John Lundvik

Resan dit har varit kantad av nobbar och bakslag men också oerhört stora drömmar. För drygt ett år sedan var John Lundvik ett okänt namn för många. Han hade, trots drömmar om att få vara artist, mest fått vara låtskrivare och bakom andra artister. Ett exempel är från 2014, när han skickade in låten ”Natural” till Melodifestivalen. Låten kom med i tävlingen men Lundvik fick inte framföra den själv. I stället blev det Anton Ewalds låt.

John Lundvik tror på ödet. Det var inte meningen att han skulle få sjunga den låten inför miljonpubliken då. I stället skulle det vara hans självbiografi ”My turn”, som just handlar om att ta steget fram efter att ha varit bakom under hela karriären, som skulle göra John Lundvik känd som artist för tv-tittarna.

Som ny i musikbranschen spelade han in egna låtar, brände låtarna på skivor i hemmet och skrev ut omslag. Sedan sökte han upp adresser till musikpampar och gick hem till dem och knackade på för att ge hans demo. Han fick nej och åter nej till dess att han träffade Jörgen Elofsson.

Men det är också den resan som har gjort att det här han håller på att göra just nu blir ännu större. John Lundvik ger inte upp. Han har en dröm och trots bakslag och nobbar släcks inte lågan. Det är beundransvärt och bara en av många faktorer till varför han borde få lyfta sångfågeln ikväll. Då har jag inte ens nämnt själva låten och framträdandet.

Trots de senaste årens framgångar står han stadigt med fötterna på jorden. Han är den 36-årige tvåbarnspappan som vill prata lika mycket om dotterns gosedjur och att han har har glömt att köpa en liter mjölk till hemmet som tonartshöjningar och konkurrenter i intervjuer.

Han är Växjöartisten som står själv men som gärna lyfter fram sitt team. På finalveckans välkomstfest lyfte han sina fyra körtjejer. Han drog upp dem på röda mattan och under festens introtävling var John den som jublade och dansade mest när någon av hans ”Mamas” tog ton.

För John Lundvik handlar det inte om att bli känd. Han vill bara få stå på scen som artist och göra sin musik. Sin grej. Sin dröm. Det märks verkligen uppe på scenen och i intervjusituationer. Jag vill också tro att det är därför svenska folket älskar honom. Han är en av de mest ödmjuka personer som jag har träffat i mitt liv och han vet att ingenting varar för evigt. I en rad intervjuer har han sagt att han vet att han måste ta chansen. Och som han har tagit chansen.

Förra året satte John Lundvik ner foten och sa att det är ”My Turn”.

Svenska folket svarade både då och nu att det inte är ”Too Late For Love”. Ikväll röstar de honom till Tel Aviv.