Från New York till Norrhult

Den 24 juni förra året packade Brian och Gina Carroll ner det viktigaste, tog sina tre barn och drog till Köpenhamn. Där hyrde de sedan en bil, körde över bron och såg sig om i Skåne. De var på jakt efter ett hus.

Det hela började för dryg fem år sedan när de var på semester i Sverige.

– Då började vi fundera på om vi kanske skulle flytta hit, säger Brian Carroll.

Vi sitter vid köksbordet i deras röda villa med vita knutar i Norrhult. Kaffe och kanelbullar står uppdukat på köksbordet. Minsta barnet Sean, 7 år smyger sig fram och norpar åt sig en extra bulle. Sedan springer han upp för trappen.

– Mom! Sean has eaten like seven of them, skriker storasyster Erin, 10 år.

Mellersta brodern Rory, 9 år sitter på ovanvåningen och spelar datorspel.

– Det är fredag, då får de spela dator, säger Brian.

Han återupptar konversationen.

– Idén var från början att vi skulle bo i Skåne eftersom vi har vänner där. Vi semestrade i Veberöd för fem år sedan och gillade det väldigt mycket, säger Brian.

Efter semestern var det dags att åka hem till USA igen. I huset i North Carolina Skypeade de mycket med vännerna i Skåne och de köpte ett datorprogram för att lära sig mer svenska. Tanken på att flytta hit lockade mer och mer. De började se sig om efter hus på blocket.se. Till slut fastnade de för villan i Norrhult.

Huset i North Carolina såldes, ägodelarna packades ner i lådor som skulle skeppas till Sverige.

När de väl var på plats i den småländska landsbygden för att köpa huset blev det strul med betalningen. Brian och Gina är väldigt tacksamma för tilliten och öppenheten som de möttes av, av de förra ägarna.

– Det tog två veckor för pengarna att komma in på vårt svenska bankkonto från USA. Alla våra grejor var på väg hit och att ha de kvar i hamnen skulle kosta väldigt mycket pengar. I USA sa de att jag hade fyllt i papperna fel, men mäklaren i Sverige såg att det var rätt. Men de gamla ägarna var otroligt snälla och vi fick flytta in fastän vi inte kunde köpa huset precis då, säger Brian.

Men vad var det då som lockade två storstadsmänniskor, som båda har vuxit upp i New York och flyttat till North Carolina att lämna allt för ett hus i lilla Norrhult?

Svaret är ärligt och enkelt.

– Det är mycket bättre för barnen här. Det är nytt för mig att barnen kan leka i trädgården utan att jag är rädd. I en stor stad var jag alltid rädd när de var ute. Här är det också lättare för barnen att studera på universitetet, i USA kostar det hundratusentals dollar. Jag gillar inte att USA är en "superpower", jag vill inte betala skatt för krig. Vi är alltid i krig och det är så lätt att bära vapen i USA. Konstiga människor som verkligen inte ska ha vapen kan bara gå in i en butik och skaffa sig ett. Det är en viktig fråga för amerikanarna, säger Gina.

– Det är ett stort världsland som gör som de vill. I tio år har vi betalat triljontals kronor till krig, men inte mycket till universiteten eller skolorna. Sverige är inte heller perfekt, men det är så mycket bättre säger Brian.

Visst reagerar människorna de möter på valet de gjort.

– Alla jag träffar höjer på ögonbrynen och utbrister "Va!? Har du flyttat från New York och hit? Varför då?" Men jag gillar det här och barnen tycker också om det, säger Gina.

Erin går i tredje klass i Norrhult, Rory i ettan och Sean i förskoleklass. En dag i veckan är de ute i skogen med klassen, något som var otänkbart i USA.

– I North Carolina patrullerade det poliser med vapen utanför skolgården. De var rädda att någon galning skulle ta sig in, säger Gina.

Erin är nöjd med flytten till Norrhult, men visst kan hon sakna sina kompisar i USA ibland.

– Jag har fått nya kompisar här och skolan är bra. I dag har vi kollat på film och fikat. Jag älskar att fika, utbrister hon.

Sjukvårdssystemet i USA och kravet att tro på Gud var också några av anledningarna som lockade dem till Sverige. Brian berättar att Erin kom hem från skolan en dag och var väldigt ledsen. När de frågade henne vad som hade hänt svarade hon att hon att alla barnen i klassen hade retat henne för att hon inte tror på Gud.

– De hade sagt att hon måste göra det. Man får tro vad man vill men man får aldrig tvinga på någon annan en tro. Det får inte bli ett vapen, säger Brian.

– Det är väldigt vikigt att man går i kyrkan i södra USA. Vi är ateister och gör inte det, säger Gina.

I USA upplevde paret en hets på pengar, vilket resulterade i ett sjukt sjukvårdssystem. Systemet är uppbyggt på att man måste ha försäkringar, annars klarar man inte av kostnaderna.

Mellersta barnet Rory kom till världen cirka åtta veckor för tidigt. Familjen var tvungen att stanna kvar på sjukhuset i en vecka. Det resulterade i en räkning på 100 000 dollar. Försäkringsbolaget stod för 80 procent av kostnaden, resten fick de betala själva.

– Jag blir arg över att vi ändå måste betala så mycket pengar för att ligga på sjukhus. Jag hade mitt första jobb när jag var elva år, betalade skatt första gången när jag var 13. Det är inte ens lagligt! Vi har alltid jobbat och gjort rätt för oss, ska vi då behöva betala så mycket pengar när vi blir sjuka, frågar Brian.

– Det är stora skillnader mellan USA och Sverige. Det är därför vi är här. Vi är trötta på systemet i USA, säger Gina.

Gina är utbildad arbetsterapeut och Brian är logoped. Han jobbar i USA via nätet och Gina pluggar svenska på SFI. För att klara av arbetena i Sverige vill de själva att deras svenska är professionell. Brian pluggade svenska i höstas och hoppas kunna ta upp sina studier igen, men nu måste han jobba så familjen kan försörja sig.

– Jag hoppas kunna arbeta tillsammans med en annan logoped och lära mig hur allt fungerar i Sverige. Och så måste jag kunna de medicinska termerna, säger Brian.

Vad de har för förväntningar på arbetet i Sverige vet de inte.

– Det verkar inte så kapitalistiskt i alla fall, inte som USA. Där handlar det bra om pengar och inte vad som är humant, säger Gina.

Hon väntar på att hennes examen från USA ska godkännas från socialstyrelsen vilket kan ta upp till nio månader, men hon förstår att det tar tid.

– Det har kommit mycket flyktingar till Sverige så de har mycket att göra. Jag förstår det, säger hon.

Familjen Carroll har bott snart nio månader i sin nya hemby. Tiden flyter på och de har anammat språket bra. De tycker att allt har gått bra sen de hamnade i Sverige och några kulturkrockar har de inte stött på.

– Svenskar är vana vid amerikansk kultur, de ser det hela tiden på tv, säger Brian.

Det är inte heller mycket som de saknar från sitt hemland.

– Bara pizzan, säger Brian.

– Och Starbucks! Jag saknar verkligen Starbucks. Men det finns ju i Göteborg, säger Gina.

Charlotte Stjernkvist