Helenas röst tänder lågan – är svetsare och rocksångerska

Helena är nyligen hemkommen till Växjö efter en sväng till Malmö, där hon träffade just Maja Ivarsson i återuppståndna The Sounds. Ett möte som blev av efter 20 års väntan.

– När The Sounds uppträdde i Växjö 2003 så var jag bara tolv år och fick tyvärr inte gå på konserten. Min storasyster hade med sig en papperslapp hem där Maja hade skrivit, varför är du inte här Helena? Den minnet berättade jag för Maja.

Vad blev hennes reaktion?

– Hon blev både glad och rörd. Maja är fantastisk. Hur cool som helst på scenen men också väldigt snäll som person. Och vilken röst!

Musiken har alltid varit väldigt närvarande i Helenas liv. Både pappa, mamma, storasyster och lillebror spelar eller har spelat, allt från gitarr till piano. Och så sjöng de tillsammans i bilen.

– Fast jag sjöng alltid någon annan låt än övriga familjen. Det kunde de bli sura på. Dessutom snodde jag min storasysters skivor.

Vad lyssnade du på?

– Allt! Men Ebba Grön och Thåström har jag alltid älskat. Janis Joplin är också en stor idol. Jag är framför allt inspirerad av just Janis Joplin och Maja Ivarsson.

En annan favorit är Elvis Presley.

– Jag minns när jag skulle sjunga på en sommarpub på Öland. När jag gick upp på scenen hörde jag hur ett gäng gubbar i publiken muttrade, nu kommer det en tjej som ska sjunga, då blir det skit. Det kickade igång mig. Jag sjöng Elvis och tog i mer än någonsin. Gubbarna slutade gnälla.

I sommar har Växjöpubliken på bland annat O'Learys, Signatur och Brunnen på Evedal kunnat höra hur Helena har gjort en fantastisk cover på Robyns Dancing on my own. Kompad av Mattias Strömberg har hon med sin kraftfulla, raspiga röst förvandlat låten till en explosiv rockrökare.

– Jag valde ut den låten spontant första gången, och sedan var det bara att köra.

Är du den spontana typen?

– Ja, jag vill inte hålla på med långa förberedelser utan går hellre på känsla. Det bästa är att gå upp på scenen och ta i med rösten och hoppas det håller.

En annan musikalisk samarbetspartner är Fredrik Solfors och hans musikprojekt The School Book Depository. Hittills har de släppt fyra låtar tillsammans.

– Fredrik var min musiklärare på TC, Teleborgs Centrum-skolan. För några år sedan hörde han av sig och frågade om jag ville sjunga på en av hans låtar. Sedan har vi fortsatt samarbeta. Vi sysslar egentligen med helt olika typer av musik, men funkar ändå väldigt bra ihop. Den 2 november spelar vi på Kök 11 tillsammans med Mattias Strömberg och AK & The Brotherhood.

Senaste nytt är för övrigt att Helena frontar Växjös nybildade punkband, bland annat bestående av Filip ”Böksholm” Karlsson och Calle Sjöqvist, den senare känd från hårdrocksbandet Ström.

– De sökte en kvinnlig frontfigur. Jag älskar punk, tog en chansning och gjorde en provsjungning. Vi klickade direkt!

Vad heter bandet?

– Vi har inget namn, kanske att vi ska kalla oss Punkbandet. Rakt och direkt, precis som punkmusiken. Vi håller just nu på att skriva låtar och ska spela in senare i höst. Jag har gjort en låt som heter Livet i sig. Det kommer även dyka upp livespelningar framöver.

Möjligtvis blir det ytterligare ett musikaliskt äventyr snart. Helena planerar nämligen att sätta ihop ett band med sin lillebror Victor.

– Vi har en nära relation och är varandras bästa kompisar trots att det skiljer fem år mellan oss. Viktor är otroligt musikalisk och drömmen är att göra något ihop. Så nu söker vi en gitarrist, basist och trummis. Musikaliskt tänker vi oss något genreöverskridande. Allt från hårda rockrökare till snyftande kärleksballader.

Så var det förändringen i yrkeslivet. Efter tio år inom psykiatrin så har Helena nu sadlat om och håller på att utbilda sig till svetsare.

– Det är jättekul. Jag älskar att svetsa och byta trådrullar. Att jobba inom psykiatrin var givande men samtidigt nedbrytande. Svetsare är något helt annat. Det här ger mig energi!

Så nu är det kombinationen svetsare-rocksångare som gäller?

– Ja, welder by day, singer by night!