Japan nästa för nya orkesterchefen och Musica Vitae

När en hel kammarensemble ska ut på turné finns det mycket att tänka på, inte minst när det gäller transporten av instrument. Andreas Lönnqvist, nytillträdd orkesterchef på Musica Vitae, konstaterar att det krävs mycket planering och logistik inför orkesterns Japan-besök.

– Kontrabas lånar vi på plats i Japan. De går visserligen att transportera men är krångligt. Cello bokas in i egna flygstolar bredvid musikerna medan violiner tas med som handbagage i planen. Varje instrument måste dessutom vara försett med ett eget instrument-pass.

Anledningen till Japan-resan är att det är 150-årsjubileum för de svensk-japanska förbindelserna, vilket firas på många olika sätt, bland annat musikaliskt. Musica Vitae kommer under tio dagar göra en rad konserter i Tokyo med omnejd där finalen blir spelningen i Kioi Hall, Tokyos stora konserthus. Andreas är förväntansfull.

– Jag har aldrig varit i Japan innan men musikerkollegor berättar att konsertpubliken brukar vara väldigt entusiastisk, så det ska bli spännande!

Musik har alltid varit närvarande i Andreas liv. Under uppväxten spelade han flera olika instrument samtidigt som han sjönk i kör. Men att jobba med musik på professionell nivå var långtifrån någon självklarhet.

– Nej, på universitetet studerade jag statsvetenskap och nationalekonomi. Samtidigt sysslade jag mycket med musik i studentlivet och efter några år kom jag fram till slutsatsen att det faktiskt var musik jag ville ägna mig åt. Jag bestämde mig för att ta en chansning och försöka komma in på Svenska Musikhögskolan.

När Andreas ska beskriva sin hängivenhet för musiken talar han både om välbefinnande och livsnödvändighet.

– Musik ger inte bara en fantastisk känsla utan är också en självklar del av livet. Jag skulle inte må bra om inte musiken fanns. När jag till exempel sitter och spelar på flygeln så skingras alla tankar och problemen försvinner. Musiken blir en form av meditation!

Ett samhälle utan musik vore otänkbart, menar Andreas och gör ett tankeexperiment där alla musiker och låtskrivare strejkade under en vecka. Alla konserter ställdes in och musiken på radion och på nätet försvann. Till och med i varuhusen skulle musiken tystna.

– Det skulle kännas tomt och man skulle då verkligen förstå vad musiken betyder för våra liv. Forskningen visar att musiken gör att vi mår bättre och att musiklyssnandet ökar vår inlärningsförmåga. Så ett rikt musikutbud har en enorm betydelse för samhället.

Men att leva på musik är inte alltid det lättaste. Andreas chansning att söka in på Svenska Musikhögskolan gick hem. Han blev antagen och utbildade sig till orkesterdirigent, en yrkeskategori som är utsatt för stenhård konkurrens.

– I Sverige utbildas två dirigenter om året, ändå så är det långtifrån alla som får jobb. Mindre än hälften av de som utbildas kan leva på det.

Att Andreas de senaste 20 åren kunnat försörja sig som frilansande orkesterdirigent ser han som en framgång i sig. Karriären har även innehållit en rad utmärkelser, bland annat mottog han 2010 Svenska Dirigent-priset till Sixten Ehrlings minne.

– Mest framgångsrik har jag nog varit som operadirigent. Där har jag haft stor nytta av mina sång- och körerfarenheter. Genom dessa har jag en förståelse för sången som instrument och hur man ger tid för andning samt samklangen och kombinationen av text och musik.

Att vara dirigent är enligt Andreas både roligt men också väldigt krävande.

– Det är ett oerhört ensamt yrke. Du måste hela tiden prestera, du är aldrig någonsin bättre än din senaste repetition!

Vad fordras för att vara en duktig dirigent?

– Du måste vara bestämd. Att vela eller tveka funkar inte. Det finns ingen smekmånad när du ställer dig framför en orkester. Du har fem minuter på dig att läsa in och tajma orkestermedlemmarna. Men samtidigt bör du vara ödmjuk och inte låsa dig. Musikerna sitter med mycket erfarenhet och kunskap, så du måste vara mottaglig när de kommer med värdefulla synpunkter.

Efter 20 år som frilansande dirigent tyckte Andreas att det började bli dags för nästa steg. Han har alltid varit intresserad av ledarskap och tankarna på att bli orkesterchef har länge funnits i bakhuvudet. När möjligheten att bli chef för Musica Vitae dök upp såg han det som en perfekt chans.

– Fast jag tvekade först, att gå från utövande musiker till att bli chef med administrativa sysslor innebär att man byter identitet. Så för mig var det ett stort steg. Men än så länge har jag inte ångrat mig.

Musica Vita har fint renommé i musikvärlden och Andreas ser fram mot att bygga vidare på ensemblens goda rykte.

– Här finns en bra grund att stå på. Det är ingen tillfällighet att Musica Vitae regelbundet får inbjudningar till konserthusen i de största städerna!