Att skapa ett harrypottligt rum

Jag lever än. Jodå, ni läste rätt. Än blir ni inte av med mig. Jag har sedan min förra krönika, som handlade om min oerhörda klantigt, bara klantat till det lite lagom. Inga sådana där nära döden-klantigheter.

Den enda skada jag åsamkat mig själv är en rejäl bula när jag smällde min rejält tunga kamera rakt in i pannan på mig själv.

Jag har härmed ett råd till alla fotografer därute: Om ni skaffar en ny halsrem till kameran och vill testa remmens olika längder. Var då försiktiga om ni har den riktigt kort. Tänk inte att ni ska svänga upp kameran som ni brukar göra för att få den över huvudet. Är halsremmen tillräckligt kort kommer den nämligen att stoppa kamerans bågformade väg upp och förbi huvudet och istället tvinga in den i en tvär sväng som slutar med ett brutalt stopp mot frontalloben.

Resultatet blir ett litet ilsket rött sår som tronar på en stor och ömmande bula.

Men det är ju inte bara min panna som ändrat utseende till sämre, så har ju även naturen gjort. Gått från vackert gnistrande vit och ren till smutsig lervälling, gråbruna snöhögar med grus och allt skräp som syn överallt. Och i övergångsperioden så var allt täckt av knagglig is och vatten. Slask och fluktuerande temperaturer måste vara vi nordbors straff. Straffet vi måste ta för att vi i övrigt har det osedvanligt trevligt med årstider som skiftar och naturkatastrofer som oftast håller sig på behörigt avstånd.

På tal om naturkatastrofer så efterlyser jag bra och billiga robotar som tar hand om ren tvätt. I vår familj har vi inga problem med att lägga tvätten i tvättkorgen, tvätta den, torktumla eller hänga upp den på strecket. Men vi har fruktansvärda problem med att vika den där gudsförgätna rentvätten. Vi fyller korg efter korg med en salig blandning av rena strumpor, skjortor, kalsonger, klänningar och tvättrasor. Allt rent och väldoftande. Inget vikt eller sorterat. Det växer och växt till berg och liknar mest någon slags kläd-vulkan som spyr ut rena kläder likt lava över vårat hem.

Våra barn går numera inte längre till sina garderober i första hand för att hämta kläder, utan springer direkt till tvättstugan för att rafsa igenom fyra olika korgar i jakt på två strumpor som i alla fall något sånär liknar varandra. Innan brukade jag vika tvätt framför tv:n. Nu sover jag framför tv:n istället. Det är inte lika effektivt. Men mycket skönare.

Och de dagar jag slutar lite tidigare finns ändå ingen tid till att vika tvätt på eftermiddagen. Vi är nämligen mitt i en stor omgörning. Äldsta dotterns rum ska förvandlas till ett Harry Potter-rum. Allt som var färgglatt, plastigt, glittrigt eller plottrigt är förpassat till lillasysters rum och utbytt mot milda murriga färger som brunt, beige och grått.

Vi har gått på loppis och köpt kilovis med gamla böcker och en rostig lykta. Min fotostudio och resten av huset har grundligt genomsökts efter saker som är ”harrypottliga” och en hel del saker har fått fötter och vandrat upp till dotterns rum.

Fast jag ska verkligen inte klaga - jag älskar det ju! Jag älskar den gammeldags stilen, färgerna, magin och fantasin. Det är ju precis så vi inrett resten av huset. Jag älskar att en gigantisk gammal husbibel har förvandlats till en bok med trollformler och jag älskar att hon nu ser fram emot en sommar fylld av loppisbesök lika mycket som jag och hennes far gör.

Hur hennes stackars lillasyster ska orka genomlida en sommar där resten av familjen mest rusar runt och köper gamla dammiga böcker och udda små trälådor, det återstår dock att se.