Birgitta levandegör historien
Ungefär 600 kvinnor beräknas ha avrättats i Sverige under häxprocesserna på 1600-talet. Dessa kvinnors tragiska öde har alltid berört och fångat Birgitta Thulins intresse.
– Jag har läst bevarade rättegångsprotokoll och länge funderat på att skriva något om den här epoken, och då helst med lokal anknytning och ur kvinnornas perspektiv. När jag sedan efter 23 år som lärare på Sunnerbogymnasiet gick i pension fick jag tid över att förverkliga bokprojektet.
Resultatet blev Anklagad, som gavs ut på eget förlag 2015. Boken skildrar Elin, en ung fattig kvinna från Blädinge som gifter sig med en framstående nämndeman i Alvesta och som därmed väcker avundsjuka och misstänksamhet hos omgivningen.
– Hon kommer från en socken utifrån och anses därför som avvikande.
Just att avvika från mängden var något av en gemensam nämnare för de kvinnor som anklagades för häxeri.
– Kvinnor som utmärkte sig genom att vara vackra, fula, läkekunniga eller socialt annorlunda mobbades, förtalades, förföljdes och dessutom som i fallet med häxprocesserna, avrättades!
Häxprocesserna kan förefalla som en obegriplig och makaber tidsepok i våra nutida ögon, men Birgitta menar att den tidens människor egentligen inte var annorlunda än dagens och att mycket av mänsklighetens sämsta sidor alltjämt tyvärr är påtagliga i vårt samhälle.
– Strax efter att Anklagad kommit ut så var det en kvinna utanför ICA här i Alvesta som ropade, det är inte bättre idag! Och det stämmer. Även i vår tid mobbas, förtalas och förföljs de som betraktas som avvikande.
Anklagad blev en stor succé som innebar att Birgitta belönades med Alvesta kommuns kulturstipendium. Men framför allt vann hon många läsare, och läsarskaran ville ha mer.
– Ja, i Anklagad spelar prästen Samuel en viktig roll och läsarna hörde av sig och ville veta hur det skulle gå för honom och även för Elins dotter Annika.
Önskemålen från läsarkretsen gjorde att det som ursprungligen var tänkt som en bok istället blev en trilogi bestående av Anklagad, Vägen till Växjö och Lin Sobel Hermelin, som tidsmässigt sträcker sig fram till 1700-talet.
– Från att börjat i Alvesta utvidgade jag handlingen till först Växjö och sedan ända till Baltikum, som då tillhörde det svenska stormaktsväldet.
Men efter tre böcker om 1600-talet så kände Birgitta att hon var färdig med den epoken. Nästa projekt blev istället 1950-talet, skildrat i boken Ullhunden som gavs ut i december. I centrum för handlingen finns det lilla fabrikssamhället Hulevik, beläget på sjön Åsnens västra strand längs järnvägslinjen Vislanda-Karlshamn.
– På 1950-talet fanns här Skandinaviens största träullsfabrik, som dessutom hade en av landets högsta skorstenar. Jag beskriver det här fabrikssamhället utifrån pojken Matteus ögon.
Varför fastnade du för just Hulevik?
– Det är en väldigt vacker plats, och alltid när jag kommer till nya platser så vill jag gärna veta mer om dess historia. Det speciella med Hulevik är att det numera knappt finns ett enda spår av träullsfabriken. Endast en liten skylt vittnar om det funnits en stor fabrik. Allt annat är borta!
För att få veta hur människor levde på 1950-talet och skapa de rätta tidsmarkörerna så har Birgitta grundligt gått igenom gamla tidningar och tidskrifter, bland annat Husmodern, tidningen Se och Damernas Värld har visat sig vara väldigt användbara.
– De ger en bra bild av hur vanliga människor hade det. Till exempel fick jag veta att en symaskin eller en radio på den tiden kostade 400 kronor, vilket motsvarade två månadslöner för en vanlig arbetare!
Att levandegöra lokalhistorien har blivit Birgittas signum och hon är nu i full färd med att planera sin femte bok, men hon är än så länge ganska förtegen om handlingen.
– Jag kan bara avslöja att den anknyter till både Huseby och Alfred Nobel.
