En festival för dig, för mig, för oss!

I över halva mitt liv har jag omsorgsfullt vårdat en lögn och putsat på en låtsasperson som skulle framstå som straight kille. Det tog mig 26 år innan jag vågade välja att sluta låtsas. 26 år innan jag kände mig redo för att tillåta mig att vara hela mig själv fullt ut. Jag var så envis och bestämd på att passera som normativ. Att smälta in, och sticka ut, alldeles lagom mycket och på rätt sätt. Det var inte förrän jag helt hade lämnat den lilla stad jag växte upp i och flyttade till Stockholm som jag vågade erkänna för mig själv att jag var bög. Där kunde jag hänga av mig den straighta uniformen, lämna garderobslivet och upptäcka mig själv och utforska en ny del av världen. En värld som rymde Homo-, Bi-, Trans- och Queerpersoner. En värld som innebar andra intressen, nya vänner, lek, kärleksliv och relationsdrama. Det känns lite fattigt och sorgligt att det skulle ta så många år innan jag gav mig själv och andra möjligheten att lära känna den sidan av mig. Så kan det vara, för vissa är det svårare och för andra går det lättare. Att komma ut kan innebära både en chans- och risktagning. En chans att skapa ett rikare vitalare liv men också en risk att närstående reagerar hårt. Det är en chans och en risktagning som följer HBTQ-personer genom livet, på arbetsplatsen, på väg hem från krogen, i badhuset på tågperrongen. Personligen vågade jag inte ta chansen att avsluta lögner och låtsastillvaro förrän jag flyttade till en större stad. Det var först när jag såg att det fanns möjlighet att söka gemenskap med andra HBTQ-personer som jag vågade ta steget.